aVid flera tillfällen, och sednast Lördagen den 12 Nov., uppmanade jag herr Mcurling att allvarligt gå tillväga, såvida hans mening verkligen vore, att göra den upptäckt han angifvit, och att ej genom tvekan och tidsutdrägt släppa ur händer ett tillfälle, som kanske aldrig skulle lägligare återkomma. Han beslöt då, att dagen derpå besöka herr Husberg på Telestad, för att, om möjligt, erhålla besked om bönderne; i annat fall ville han vända sig mot Husberg sjelf. Söndagsförmiddagen kom herr Meurling till mig, sade sig bafva varit å nämnda stället, men icke vunnit den åstundade upplysningen. Huru herr Meurling då var klädd kan jag ej bestämdt förklara, men vill minnas, att det var i bonjur och ytterrock. En stund sednare hos herr landshöfdingen m. m grefve Mörner erhöll Meurling, efter agifven berättelse om afsigten med sin vistelse här, besked, att kronolänsmannen, hofrättskommissarien Sandström och uppsyning mannen Liljeqvist skulle blifya beordrade att gå honom tillhanda och meddela erforderlig handräckning. Sent om aftonen samma dag emottog jag af herr Meurling hans ansökan om handräckning, och morgonen derpå afhemtades den, med åtecknad resolution hos mig al herr Meurling, som då visade mig den af honom uppsatte pro memoria, hvarom han i sin skrift omförmält. Utom det att herr notarien Meurling sade sig hafva handlat kartor af herr Husberg, men ej till hvilket belopp, uppgaf han vid sina besök hos mig, så vidt jag kan minnas, aldrig något, angående sina karte-affårer med någon, och således icke eller med inspektoren Wallman. Men vid ett tillfälle yttrade herr Meurling, att han visste en bäradshöfding, an i sin byrå hade kartor till ett stämpelvärde af 30 Rdr, och hvilken, under förebärande att samme kar tor vore af engelsk tillverkning, vägrat att, derest betydlig rabatt icke lemnades, gifva betalning derför til den som sålt kartorne; i arledning af hvilket förhållande Meurling sade sig skola besöka häradshödingen under sin uppresa til Stockholm och då förmå honom att lemna betalning så, att Mourlings resekostnad åtminstone blefve betäckt. Då herr Meurling sedermera kom åter till orten, uppgaf han vid ett tillfälligt sammanträffande, på min fråga. att ovan omförmälta förhållande, det härads hädingen, hvilken nu namngafs, skulle innehalt de up peine kartorne, icke varit sannfärdigt. Wexiö d. 23 Moj 1843. C.V Carlson.n Hvilket upplästes; och hvareter herr landssekreteraren förklarade, på derom framställd fråga, att de beläggningskartor å 350 och 400 Räårs stämpelvärde, hvilka Meurling, vid ett utaf sina besök, förevisat och segt sig hava återfått från Husberg, voro fullkomligt lika med dem, som hos Husberg vid häktandet blifvit funne. Notarien Meurling vitsordade rigtigheten af herr landssekreterarens utlåtande. Från Hr borgmästaren, lagmannen Christiersson i Carlskrona, ingafs och upplästes en skrift, hvarigenom borgmästaren ville till meningen förtydliga sina ord i vittnesskriften, och hvari han anförde: Att han vid akademien bevakat Lagströms första studier under en termin, utan att dessörinnan elier sedermera haft med hans bildning att skaffa. Att Lagström redan 1826 var Carte sigillate-försäljningsman i Ronneby och försåg borgmästaren, såsom domhafvande i Östra härad, med stämpelpapper. Att borgmästaren ej kände grunden för Lagströms uppgifra belopp af de kartor, borgmästaren skall bekommit, eller nu efteråt kan sig derom bestämdt yttra; men att han med de aflemnade bevisen velat bestyrka, att stämpladt papper från Blekinge ränteri blifvit uttaget, fullt motsvarande Magistrats-sekreterareexpeditionens behoi, och att följaktligen hvad Lagström erbjudit och borgmästaren köpt ingått för sitt belopp till användande i denna och borgmästarens ens ilda expedition, samt att borgm. gerna bifölle en reklamation, derest genom hans expedition någon skada celler osäkerhet, ehuru mot vilja och vetskap, blifvit förorsakade. — Medanledning ar domstolens frågor, hade borgm. yttrat, att någon procent af Lagström aldrig ifrågasattes, så myCket mindre, som han genom många och fleråriga ekonomiska bestyr för borgmästaren och hans anhöriga i Ronneby hade satt borgmästaren i större förbindelser, hvarförutan borgm. ej fästat afseende på procent, äfvensom att en dylik ej förunnas i Blekinge Landskontor åt embetsmän, som uttaga kar tor, utan blifvit borgm., såsom magistratssekreterare, år 1836 vägrad. T. f. åklagaren styrkte, att han denna daginkallat uteblifne förre nämndemannen Oiof Håkansson i Qvarnaryd, samt inlemnade, rörande häradshöfding Bergqvist, följande prestbevis: Uppå reqvisition af Kon:s resp. Befallningshafvande i Blekinge, !emnas om häradshöfdingen, magister Magnus Berg gqvist det embetsintyg, att han är född i Wislanda socken af Kronobergs län, den 4 Januari 1793 ; under sitt vistande inom deana församling, från och med år 1815 till och med år 4840, härstädes gagnat nådemedlen och fört ena oförvitlig vandel. Bemälde häradshöfdings sednare lefnadsförhållanden äro mig obekanta. Hohg den 9 Maj 1845. C. P. Wulff P. L. T. f. åklagaren begärde vidare uppskof med målet, såväl för nämnde Håkanssons, förre riksdagsmannen Nils Håkanssons och kommissionslandtmätaren Nordins hörande, som ock för afvaktande af utredningen vid landskontoren, i anledning af den kungörelse regeringen låtit utfärda om falska kartors utbyte mot rik482 hvarförutan åklagaren begärde, att få vid Kåmrr sådan. att 8. med all heder kunde åtasa sis den.