aVid flera tillfällen, och sednast Lördagen den 12
Nov., uppmanade jag herr Mcurling att allvarligt gå
tillväga, såvida hans mening verkligen vore, att göra
den upptäckt han angifvit, och att ej genom tvekan
och tidsutdrägt släppa ur händer ett tillfälle, som kan-
ske aldrig skulle lägligare återkomma. Han beslöt
då, att dagen derpå besöka herr Husberg på Telestad,
för att, om möjligt, erhålla besked om bönderne; i
annat fall ville han vända sig mot Husberg sjelf. Sön-
dagsförmiddagen kom herr Meurling till mig, sade sig
bafva varit å nämnda stället, men icke vunnit den å-
stundade upplysningen. Huru herr Meurling då var
klädd kan jag ej bestämdt förklara, men vill minnas,
att det var i bonjur och ytterrock. En stund sednare
hos herr landshöfdingen m. m grefve Mörner erhöll
Meurling, efter agifven berättelse om afsigten med
sin vistelse här, besked, att kronolänsmannen, hof-
rättskommissarien Sandström och uppsyning mannen
Liljeqvist skulle blifya beordrade att gå honom till-
handa och meddela erforderlig handräckning. Sent
om aftonen samma dag emottog jag af herr Meurling
hans ansökan om handräckning, och morgonen derpå
afhemtades den, med åtecknad resolution hos mig al
herr Meurling, som då visade mig den af honom upp-
satte pro memoria, hvarom han i sin skrift omför-
mält.
Utom det att herr notarien Meurling sade sig haf-
va handlat kartor af herr Husberg, men ej till hvil-
ket belopp, uppgaf han vid sina besök hos mig, så
vidt jag kan minnas, aldrig något, angående sina
karte-affårer med någon, och således icke eller med
inspektoren Wallman. Men vid ett tillfälle yttrade
herr Meurling, att han visste en bäradshöfding, an
i sin byrå hade kartor till ett stämpelvärde af 30
Rdr, och hvilken, under förebärande att samme kar
tor vore af engelsk tillverkning, vägrat att, derest be-
tydlig rabatt icke lemnades, gifva betalning derför til
den som sålt kartorne; i arledning af hvilket förhål-
lande Meurling sade sig skola besöka häradshödingen
under sin uppresa til Stockholm och då förmå honom
att lemna betalning så, att Mourlings resekostnad
åtminstone blefve betäckt. Då herr Meurling seder-
mera kom åter till orten, uppgaf han vid ett tillfälligt
sammanträffande, på min fråga. att ovan omförmälta
förhållande, det härads hädingen, hvilken nu namn-
gafs, skulle innehalt de up peine kartorne, icke varit
sannfärdigt. Wexiö d. 23 Moj 1843. C.V Carlson.n
Hvilket upplästes; och hvareter herr landssekrete-
raren förklarade, på derom framställd fråga, att de
beläggningskartor å 350 och 400 Räårs stämpelvärde,
hvilka Meurling, vid ett utaf sina besök, förevisat och
segt sig hava återfått från Husberg, voro fullkomligt
lika med dem, som hos Husberg vid häktandet blifvit
funne.
Notarien Meurling vitsordade rigtigheten af herr
landssekreterarens utlåtande.
Från Hr borgmästaren, lagmannen Christiersson i
Carlskrona, ingafs och upplästes en skrift, hvarigenom
borgmästaren ville till meningen förtydliga sina ord
i vittnesskriften, och hvari han anförde: Att han vid
akademien bevakat Lagströms första studier under en
termin, utan att dessörinnan elier sedermera haft
med hans bildning att skaffa. Att Lagström redan
1826 var Carte sigillate-försäljningsman i Ronneby
och försåg borgmästaren, såsom domhafvande i Östra
härad, med stämpelpapper. Att borgmästaren ej kän-
de grunden för Lagströms uppgifra belopp af de kar-
tor, borgmästaren skall bekommit, eller nu efteråt
kan sig derom bestämdt yttra; men att han med de
aflemnade bevisen velat bestyrka, att stämpladt pap-
per från Blekinge ränteri blifvit uttaget, fullt motsva-
rande Magistrats-sekreterare- expeditionens behoi, och
att följaktligen hvad Lagström erbjudit och borgmä-
staren köpt ingått för sitt belopp till användande i
denna och borgmästarens ens ilda expedition, samt
att borgm. gerna bifölle en reklamation, derest genom
hans expedition någon skada celler osäkerhet, ehuru
mot vilja och vetskap, blifvit förorsakade. — Medan-
ledning ar domstolens frågor, hade borgm. yttrat, att
någon procent af Lagström aldrig ifrågasattes, så myC-
ket mindre, som han genom många och fleråriga eko-
nomiska bestyr för borgmästaren och hans anhöriga
i Ronneby hade satt borgmästaren i större förbindel-
ser, hvarförutan borgm. ej fästat afseende på procent,
äfvensom att en dylik ej förunnas i Blekinge Lands-
kontor åt embetsmän, som uttaga kar tor, utan blifvit
borgm., såsom magistratssekreterare, år 1836 vägrad.
T. f. åklagaren styrkte, att han denna daginkallat
uteblifne förre nämndemannen Oiof Håkansson i Qvar-
naryd, samt inlemnade, rörande häradshöfding Berg-
qvist, följande prestbevis:
Uppå reqvisition af Kon:s resp. Befallningshafvande
i Blekinge, !emnas om häradshöfdingen, magister Ma-
gnus Berg gqvist det embetsintyg, att han är född i
Wislanda socken af Kronobergs län, den 4 Januari
1793 ; under sitt vistande inom deana församling, från
och med år 1815 till och med år 4840, härstädes gag-
nat nådemedlen och fört ena oförvitlig vandel. Be-
mälde häradshöfdings sednare lefnadsförhållanden äro
mig obekanta. Hohg den 9 Maj 1845.
C. P. Wulff P. L.
T. f. åklagaren begärde vidare uppskof med målet,
såväl för nämnde Håkanssons, förre riksdagsmannen
Nils Håkanssons och kommissionslandtmätaren Nordins
hörande, som ock för afvaktande af utredningen vid
landskontoren, i anledning af den kungörelse regerin-
gen låtit utfärda om falska kartors utbyte mot rik-
482 hvarförutan åklagaren begärde, att få vid Kåm-
rr
sådan. att 8. med all heder kunde åtasa sis den.