Uröjder; äfvensom samma konsistorium, i en skrifvelse den 44 April 4840, yttrar: den till sin: fordringar skärpta studentexamen kunde icke på skynda eller befordra afflyttningen från skolor oc! gymnasier; den måste tvertom i sig sjelf snarar vara ett medel att tillbakahålla den Huru för enar sig väl detta med Hr B:s påståenden? Hr Hazelius går i stället att uppgifva hvad har anser utgöra de verkliga orsakerna till den förti diga afgången ifrån elementarläroverken. Han fin ner dem vara ej färre än sex; och vi tycka der så väl förljena allmänt behjertande, att vi häl tillåta oss af dem samtlige göra en kort fram ställning. Den 4:a orsaken är: Föräldrars oci målsmäns egen flathet att eftergifoa för ynglin gars oförståndiga böjelser; 2:a Föräldrars och målsmäns oro att, så snart som möjligt och utar afseende på sina söners verkliga bildning, bered dem inträde i statens ljenst; hvarvid förf. doc! gör den anmärkningen, att staten sjelf uträtta hvad den kan för alt hos föräldrar underhålla si låga åsigter. Detta sker genom beskaffenheten a Befordringsväsendet, dervid så litet afseende göre: på verklig skicklighet och bildning; och kommer förf. härigenom till den 3:e driffjedern för den förtidiga afvången, nemligen De nuvarande befordringslagarnes, eller auktcriteters vanliga uppfattning af dem, enligt hvilken tjensteårens antal utgöra (utgör) måttstocken, hvarefter förtjensler mätas; samt den 4:e, att Kunskaper icke så mycke! värderas i de allmänna Verken, som de förljena. Förf. företager härvid en kritik a det s. k. Tjenstebetänkandet, (17355 års stadgs rörande de allmänna befordringsgrunderna), och sätter detta i jemförelse med 23 Rezeringsformen, hvarest åt Konungen uppdrage:, att vid alla befordringar endast fästa afseende å de sökande: förtjenst och skicklighet. Hr H. ser i dessa ord en uppmaning eller åtminstone en tillåtelse fö Konungen, ait icke göra afseende på en förut tillryggalagd tjenstgörings långvarighet, derest icke skickligheten, de sökande emellan, skulle vara alldeles densamma. Här har, enligt vår tanke, förf förbisett, att vid befordringar ett olika slags af seende, allt efter tjensternas egen olikhet, måste fästas på fjenslår; samt att vissa befaltningar fin. nas (t. ex. en mängd tjenster i de lägre graderna pastoraler a: 5:e klassen 0. s. v.), der, just i en. lighet med befordringslagarne, tjenstårens öfvervä gande antal gifver företrädet, derest icke vitsor dad oskicklighet vidlåder sökanden; samt att uttrycket förfjenst, till motstycke emot skicklighet i den citerace 28 då verkligen utmärker tjen. steår,, såsom hvar och en af språkbruket i förfTattningssiilen känner. — Den 35:e och vigtigaste orsaken är säkert: Elementarläroverkens felaktiga inrällning, dels wti alt icke mecdgifoa frihet från undervisning uti gamla språk, deis alt icke medgifva fri eller liktidig flyttning från klass til klass. Förfks framställning visar sig här utmärk! klar och bindande. Saken talar högt för sig sjelf och på det att ingenting måtte felas, har till och med Upsala Konsistorium i ett yttrande den 44 April 1840 biträdt samma mening, då det säger alt skälen till den förtidiga afgången från de lägre läroverken måste sökas inom dem sjelfva ... att elementarläroverken icke voro eller kunde :i närvarande ställning vara afpassade efter allas anlag eller allas framtida bestämmelse; att undervisningen der upptog företrädesvis flera läroämnen, af hvilka ynglingar för sin framtida verkningskrets ofta icke kunde komma i direkt beho och för hvilka lärare, föräldrar eller målsmän sedermera icke funnit honom ega någon lofvande fallenhet ); samt att af dessa sammeanverkande omständigheter han skyndade till universitetet. Det är sannolikt ganska dyrbart, att ega fasta på alla sådane från en Akademisk auktoritet undsluppna utlåtelser, hvilka äro lika sanna, som hedrande iör de tillfällen, då de framkommit. — Den 6:e orsaken, slutligen, finner Hr H. i Rältligheten för ynglingar, att under namn af Preliminarister inskrifvas vid Universitetet och ställas under den akademiska jurisdiktionen, utan all hafva aflagt studentexamen. Ologet med denna sponsion,, hvarigenom lagen om den skärpta studentexmen de facto eluderas, har äfven Hr Boivie änfört; och det faller så i ögonen, att derom intet ord vidare behöfver förloras. : j tj 3 (Forts. e. a. g.) ) Med hvilka onödigd, ehuru företrädesvisp meddelade läroämnen konsistorium omöjligen kan mena annat än de döda språken och kanske äfven theologi, i sin latinska och scholastiska Aräot nånrankng helt annat. än den för all unpg