Likväl står detta stycke så högt öfver mängde
af dem, våra repertoirer här erbjuda oss, flöda
af en så poetisk värma, och rör så många djup
strängar 1 menniskohjertat, att publikens ynnes
derför är välförtjent, Den gilfves på Nya teater
med en berömvärd ensemble. Hr Torsslow, så:
som den fattige musikanten, Hr Malmström, så
som ministern, och Hr Stjernström, såsom denne:
son, göra sin sak så mästerligt, som allmänheter
är van att af dem vänta. Hr Hyckert, såsom
Wurm, visade sig äfven ganska lofvärd. Öfver
raskande täckt var M:lle Widerbergs spel såsom
Louise. Oaktadt komiken, och i synnerhet der
fina, högre komedien, utgör hennes rätta sfer
lyekades hon i Kabal och Kärlek med en tragisl
roll. Om vi ej bedraga oss, så förestår denn:
skådespelerska en framtid.
I Den Girige, som för femte gången gafs i Sön-
dags, har Hr Sevelin sin glanspunkt. Detta Mo-
lieres mästerstycke förfelar aldrig att väcka all-
mänhetens munterhet, ej sällan, såsom denna af.
ton, stegrad ända till de högljuddaste bifallsrop.
Man kan således lyckönska Nya teatern till
sitt nuvarande goda val af pjeser; och vi ba äl-
ven hört, att ganska goda saker äro vidare i far-
vattnet, för hösten, på denna scen. XKlockringaren
i Notre Dame (en bearbetning ur Victor Hugos
ryktbara roman och öfversatt från Der Glöckner
von Notre Dame, af Mad. Birch-Pleiffer) skall
vara på tapeten; och man lärer der få se ej blott
de fasaväckande herrarne Quasimodo och Claude
Frollo, utan äfven den intagande Esmeralda och
sjelfva Phoebus, hvilken bär, icke längre den
skurk, Victor Hugo skapat honom till, utan en
ridderlig, trogen, ädel karakter, slutar med äkten-
skap i sin Esmeraldas armar, i stället för att låta
henne upphängas i galge, såsom det tillgår i ro-
manen. Man bör förmada, att detta, med så an-
;enäma förändringar för teatern arrangerade stycke,
om utrikes vunnit flera hundrade representatio-
er, äfven hos oss skall emottagas med värme.
— Ryktet vill slutligen veta, att salig Lidner
vå Nya teatern ärånar låta oss skåda sin Erik XIV,
vilket sannerligen måtte blifva att tagas ad no
am för hvarje vän af den fosterländska sång-
nön. T