NYA TEATERN. Schillers Kabal och Kärlek fortfar att gifva fulla, eller åtminstone alltid ganska goda hus. Det är öfverflödigt, att säga någonting om denna allmänt bekanta Schillerska pies, dess stora värde att hålla åskådaren i spänning, äfvensom dess rikedom På skönt sagda saker. Kritiken har också tillräckligt ofta redogjort för dess lyten, bestående i åtskilliga öfverdrifter (så ytterst skurkaktiga ministrar som en Hr von Walter: så obeskrifligt usla hofmän, som en Hr von Kalb, m. m., lära väl i vår tid sakna alla förebilder inom verkligheten). Scenen emellan Ferdinand och Louise, der svartsjukan, efter att hafva begagnat alla marter med sina offer, ej slutar förr än med deras dödande (allt till följe af en aflockad ed, som hindrar Louise alt säga sanningen), är måhända något för uttänjd.