BLANDADE ÄMNEN.
— I slutet af September månad har inför dom-
stol i Täbingen blifvit förhandlad en i litterärt hän-
seende märkvärdig rättegång. Professor Haug der
städes hade, för tre år sedan, börjat att hos Liesching
i Stuttgart utgifva en mensklighetens allmänna Hi
storia. Verket var beräknadt på 6 band, hvaraf lik
väl hittills endast de två första bäftena utkommit
hvilka allmänt upptogos med stort bifall, så att mar
mycket längtade efter fortsättningen. Men den blyg
samme författaren kunde icke förmå sig härtill, em
dan han ensam icke var nöjd med sitt arbete. För.
läggaren klagade häröfver vid domstol, fordrade skade
ersättning och beräknade sitt lucrum cessans, som,
händelse af kontraktets fullgörande, skulle hafva till
fallit honom, till 69,009 Gyllen. Domstolen nedsatte
denna enorma pretention till 6000 Gyllen, och dömde
professorn till att betala denna summa. Som man
hörer, lärer han icke appellera, utan betala. Utivåra
skrifklådiga dagar är detta ett sällsynt och märkyvär-
digt exempel af litterär bBlygsamhet. (Sv. Min.)
— VICTORIAS OCH LUDVIG PHILIPS MÖTE. En en-
gelsk tidningsreporter, som hade begifvit sig till Eu,
för att samla underrättelser åt en af de större tidnin-
garna i London, om drottning Victorias vistande i
Eu, meddelar utgifvare af Revue Britannique föl-
jande berättelse om utgången af sin mission: ,Vi
voro ej mindre än tolf, som kommit till Eu, med
uppdrag af Londons tidningar, och redan dagen efter
vår ankomst satte vi Hr Guizot i icke ringa förlägen-
het, då vi förklarade, att vi till hvad pris som heldst
måste bafva underrättelser och beskrifningar för Ti-
mes, Standard, Morning Chronicle, Post, Sun, m.
f0., Ministern för utrikes ärenderna sade oss väl och
upprepade beständigt, att allting här skulle gå enkelt
och en famille till; men det oaktadt blefvo vi icke
mindre lystna efter hans meddelanden. och förklarade
ministern-historieskrifvaren, i historiens namn, att han
skulle få se oss hvarje morgon vid sin lover och hvarje
afton vid supgen. Såsom diplomat förstod Hr Guizot
snart att reda sig; han svarade, att ban skulle säga
oss allt hvad han visste,. För detta ändamållät han
äfven en serskild sekreterare komma dit från Paris.
Hvarje morgon och hvarje afton funno vi sekreteraren
vid tröskeln, och med en vänlighet, som kunde göra
en förtviflad, sade han alltid: Mina herrar! mini-
stern vet ingenting. — Men, svarade en af Timess
korespondenter (denna tidning hade ensamt skickat
tre), vi hafva lofvat våra läsare åtminstone tjugu
spalter. — Mina herrar! ministern vet ingenting.
— Men, sade Chronicle, vårt blad ville lemna ett
supplement. — Mina herrar! ministern vet ingen-
ting. Samma svar gafs åt Post, Standard, Sun,
och slutligen trodde vi till och med, att ministern
verkligen sade oss allt hvad han visste. Då våra pen-
nor imedlertid voro formerade, så satte vi oss ned
att till våra respektive blad skrifva hvad vi kunde
uppfånga eller sågo med egna ögon; ja, än mer, vi
hafva ofta, utan något groll, underrättat ministern
om hvad som föregick. Detta sker ju ofta nog i Lon-
don, der tidningarna lemna ministrarne vida flera
nyheter. än de någonsin kunna erhålla af dem.,
— NYFIKENHETENS VERKENINGAR. Då nyligen den
beryktade giftblanderskan Lafarges tillhörigheter på
auktion försåldes, var tilloppet af köpare utomordent-
ligt, och man kämpade ifrigt att åtkomma något su-
venir af denna mörderska. En afhennes högtidskläd-
ningar betaltes med 200 francs, och papperslappar,
på hvilka hon ritat sina kråkfötter, voro mycket ef-
tersökta.
— IntRåÅnG. I Frankrike har man nn fått ett
nytt slags bekymmer för intrång i mannens rättighet
från qvinnornas sida. GQvinnfolken bafva mnemligeni
allt oftare och oftare låtit finna sig med det förrä-!
diska tilltaget att anlägga Mansdrägt. Nyligen var!
en qvinna inställd för domstolen i Toulon, för detj
hon anlagt mansdrägt och helt och hållet uppfört)
sig som en man, spelat, rumlat och pedragit. I fän-
gelset omklädde man henne med våld till qvinna;
men för att förmå henne svara vid domstolen, nöd-
gades man tillåta henne återtaga sin mansdrägt. Deri
ippförde hon sig ganska manhaftigt, yttrade at
lrägten var en modsak, och förklarade, då utslaget,
som dömde henne till 2 års tukthus, afkunnades, att
hon, så snart straffet blifvit utstått, ämnade åter an-