BLANDADE ÄMNEN. — I slutet af September månad har inför domstol i Täbingen blifvit förhandlad en i litterärt hänseende märkvärdig rättegång. Professor Haug der städes hade, för tre år sedan, börjat att hos Liesching i Stuttgart utgifva en mensklighetens allmänna Hi storia. Verket var beräknadt på 6 band, hvaraf lik väl hittills endast de två första bäftena utkommit hvilka allmänt upptogos med stort bifall, så att mar mycket längtade efter fortsättningen. Men den blyg samme författaren kunde icke förmå sig härtill, em dan han ensam icke var nöjd med sitt arbete. För. läggaren klagade häröfver vid domstol, fordrade skade ersättning och beräknade sitt lucrum cessans, som, händelse af kontraktets fullgörande, skulle hafva till fallit honom, till 69,009 Gyllen. Domstolen nedsatte denna enorma pretention till 6000 Gyllen, och dömde professorn till att betala denna summa. Som man hörer, lärer han icke appellera, utan betala. Utivåra skrifklådiga dagar är detta ett sällsynt och märkyvärdigt exempel af litterär bBlygsamhet. (Sv. Min.) — VICTORIAS OCH LUDVIG PHILIPS MÖTE. En engelsk tidningsreporter, som hade begifvit sig till Eu, för att samla underrättelser åt en af de större tidningarna i London, om drottning Victorias vistande i Eu, meddelar utgifvare af Revue Britannique följande berättelse om utgången af sin mission: ,Vi voro ej mindre än tolf, som kommit till Eu, med uppdrag af Londons tidningar, och redan dagen efter vår ankomst satte vi Hr Guizot i icke ringa förlägenhet, då vi förklarade, att vi till hvad pris som heldst måste bafva underrättelser och beskrifningar för Times, Standard, Morning Chronicle, Post, Sun, m. f0., Ministern för utrikes ärenderna sade oss väl och upprepade beständigt, att allting här skulle gå enkelt och en famille till; men det oaktadt blefvo vi icke mindre lystna efter hans meddelanden. och förklarade ministern-historieskrifvaren, i historiens namn, att han skulle få se oss hvarje morgon vid sin lover och hvarje afton vid supgen. Såsom diplomat förstod Hr Guizot snart att reda sig; han svarade, att ban skulle säga oss allt hvad han visste,. För detta ändamållät han äfven en serskild sekreterare komma dit från Paris. Hvarje morgon och hvarje afton funno vi sekreteraren vid tröskeln, och med en vänlighet, som kunde göra en förtviflad, sade han alltid: Mina herrar! ministern vet ingenting. — Men, svarade en af Timess korespondenter (denna tidning hade ensamt skickat tre), vi hafva lofvat våra läsare åtminstone tjugu spalter. — Mina herrar! ministern vet ingenting. — Men, sade Chronicle, vårt blad ville lemna ett supplement. — Mina herrar! ministern vet ingenting. Samma svar gafs åt Post, Standard, Sun, och slutligen trodde vi till och med, att ministern verkligen sade oss allt hvad han visste. Då våra pennor imedlertid voro formerade, så satte vi oss ned att till våra respektive blad skrifva hvad vi kunde uppfånga eller sågo med egna ögon; ja, än mer, vi hafva ofta, utan något groll, underrättat ministern om hvad som föregick. Detta sker ju ofta nog i London, der tidningarna lemna ministrarne vida flera nyheter. än de någonsin kunna erhålla af dem., — NYFIKENHETENS VERKENINGAR. Då nyligen den beryktade giftblanderskan Lafarges tillhörigheter på auktion försåldes, var tilloppet af köpare utomordentligt, och man kämpade ifrigt att åtkomma något suvenir af denna mörderska. En afhennes högtidsklädningar betaltes med 200 francs, och papperslappar, på hvilka hon ritat sina kråkfötter, voro mycket eftersökta. — IntRåÅnG. I Frankrike har man nn fått ett nytt slags bekymmer för intrång i mannens rättighet från qvinnornas sida. GQvinnfolken bafva mnemligeni allt oftare och oftare låtit finna sig med det förrä-! diska tilltaget att anlägga Mansdrägt. Nyligen var! en qvinna inställd för domstolen i Toulon, för detj hon anlagt mansdrägt och helt och hållet uppfört) sig som en man, spelat, rumlat och pedragit. I fängelset omklädde man henne med våld till qvinna; men för att förmå henne svara vid domstolen, nödgades man tillåta henne återtaga sin mansdrägt. Deri ippförde hon sig ganska manhaftigt, yttrade at lrägten var en modsak, och förklarade, då utslaget, som dömde henne till 2 års tukthus, afkunnades, att hon, så snart straffet blifvit utstått, ämnade åter an