UCI HANDUtCISA Udde ANA LR KUTITEDITIATR DMRARVIGA AR Rom, har ban derföre rundt omkring sig de åskådliga exemplen på hvad han behandlar: för hans klassiskt öfvade minne svälfvar oupphörligt det Horatianska mutato nomine de te fabula narratur ban är hemmastadd hos de gamle och hos sig sjelf på samma gång. Denna klara åskådning a! ämnet och den deraf alstrade lättheten att reda och tydligt framställa fornålderns mest invecklade förhållanden, röja sig äfven hos författaren till det här ifrågavarande arbetet, på hvar sida. Man följer med tillfredsställelse och nytta en sådan cicerone, som likt honom vet öfverallt att välja de bästa synpunkterna för hvad han har att visa, icke glömmer någon märkvärdig omständighet, men genom ett sakkunnigt val bland det myckna aldrig framställer någonting nytt innan han genom det föregående utbildat förmågan alt uppfatta det, och derföre med all sin sakrikhet icke någonsin blir tröttande. Denna allmänna karakteristik gäller åtminstone för arbetets förra afdelning, som är egnad åt Romarnes offentliga lif, eller just den del af Romerska antiqviteterna, hvilken annars plägar förefalla så tråkig. Stilen är enkel, klar och anspråkslös; författaren lemnar läsaren fullkomlig frihet att sjelf göra sina betraktelser och störer honom icke genom några al egen uppfinning. Allt hvad fört. tillåter sig i detta hänseende är anförandet af de gamles egna omdömen om sina statsinrättningar samt deras anledning och verkan. — Ett arbete, som så uteslutande är upptaget af facta, medgifver ej några utdrag som passa för en tidningsartikel: allt hvad vi här kunna tillägga till framställningen af dess karakter i det hela, är en öfversigt af rubrikerna. Efter en kort inledning om Roms grundläggning, följa i serskilda afdelningar beskrifningar om de olika klasser, hvari romerska folket var indeladt, och deras politiska ställning till hvarandra; alltså först Senaten, dess inrättning och antal, senatorsval, senatorernes utmärkelsetecken och privilegier, senatens församlande, tid och ort för sammanträdena, sättet att hålla senat och rådfråga den, sät4et att utlärda senatsbesluten, senatens makt vid olika tidpunkter; vidare Riddarne, inrättningen af detta stånd, dess rättigheter och åligganden; slutligen Plebejerna eller Folket. Denna klassfördelning bestämde företrädesvis det offentliga lif, som i Rom egde rum mellan hela klasser af medborgare. Det gafs dessutom andra indelningar, som närmare vidrörde privatlifvet; åt framställningen af dem har författaren egnat serskilda rubriker; t. ex. om patroner och klienter; nobiles, novi och ignobiles; optimates och populares; gentes och familie samt de härigenom bestämda privalnamnen; ingenui och libertini; o. s. v. Sist kommer de antika folkens allmänna skuggsida slafveriet. Författaren visar huru det ådrogs eller annars tillkom, slafvarnes tillstånd, sättet och vilkoren för deras frigifvande. Till denna rubrik hör ett ganska intressant register öfver slafvarnes sysselsättning, hvilket mera än de omständligaste beskrifningar lemnar läsaren tillfälle att blicka in i de romerska medborgarnes, och isynnerhet de rikas, enskildas lefnadssätt samt den kolossala lyx som dervid rådde under vissa tidehvarf. Man skilde noga mellan landoch stadsslafvar. Bland de förra egde den sorgfälligaste arbetsfördelning rum; så att t. ex. dikesgräfvarne voro helt andra än plöjarne eller herdarne. Det fanns serskilda skördemän, löfskärare, höbergare, olifskogsvårdare, pilskogsvårdare, 0. s. v. Stadsslafvarne fördelades i hushållsslafvar: såsom soppkokare, insaltare, pastejbagare, konfektbagare, taffeltäckare, förskärare, vinskänkar, portvaktare, silfverknektar, guldknektar, m. fl.; vidare personliga uppvaktare: kammartjenare, badare, barberare, hårfrisörer, lanternbärare, fackelbärare, portchäsbärare, flugjägare, parasollbärare, m. m. Vidare barnkammar-slafvar: såsom ammor, vaggare, beledsagare tili skolan, vårdare af skolböckerna m. fl. Man hadel äfven litterata slafvar: bibliotekarier, föreläsare, föreläsarinnor, sagoberättare, dagbokshållare; milifära: såsom vapendragare, hjelmbärare, klubbdrängar, m. m. samt slutligen alla slags handtverkare och konstnärer. Endast hos några bland de rikaste ryska magnaterna träffas i vår tid en svag motbild häraf. När man erinrar sig att hvad slafvarne uträttade ansågs i allmänhet under den frie Romarös värdighet, så är denna sliflista mer än någonting annat tjenlig att skingra den föreställning om fristat eller frihet, som man af vårt ofullständiga sätt att studera de antika författarne blifvit så van att göra sig, vid tankan på de gamJa republikerna. Efter denna allmänna öfversigt behandlar författaren Romerska medborgares rättigheter, sättet att göra dem gällande vid folkmötena, dessa mötens olika slag. Vidare romerska embetsmannahierarkien, inom staden, i lägren och provinserna, under konungarne, republiken och kejsarne; slutligen romerska lagarne och rättegångsformerna. På de vigtigaste lagarne förekommer en alfabetisk förteckning, jemte en kort underrättelse vid hvar och en, om stiftaren, stiftelsetiden, ämnet, och ej sällan om anledningen och verkan. När man således hos en romersk författare finner Julianska, Domilianska, Semproniska, Liciniska lagen omtalad, så kan man här genast få veta hvad den angick och i hvad samband den stod till de händelser författaren antyder. Denna förteckning, hvari omkring 200 dylika författningar finnas i korthet recenserade, vore ensamt tillräcklig, att göra det ifrågavarande arbetet oumbärligt vid de romerska 2 ööPrfattarnaa Inne A ÅA Mm -— — pm TA An