UCI HANDUtCISA Udde ANA LR KUTITEDITIATR DMRARVIGA AR
Rom, har ban derföre rundt omkring sig de å-
skådliga exemplen på hvad han behandlar: för
hans klassiskt öfvade minne svälfvar oupphörligt
det Horatianska
mutato nomine de te
fabula narratur
ban är hemmastadd hos de gamle och hos sig
sjelf på samma gång. Denna klara åskådning a!
ämnet och den deraf alstrade lättheten att reda
och tydligt framställa fornålderns mest inveckla-
de förhållanden, röja sig äfven hos författaren till
det här ifrågavarande arbetet, på hvar sida. Man
följer med tillfredsställelse och nytta en sådan
cicerone, som likt honom vet öfverallt att välja
de bästa synpunkterna för hvad han har att visa,
icke glömmer någon märkvärdig omständighet,
men genom ett sakkunnigt val bland det myck-
na aldrig framställer någonting nytt innan han
genom det föregående utbildat förmågan alt upp-
fatta det, och derföre med all sin sakrikhet icke
någonsin blir tröttande. Denna allmänna karak-
teristik gäller åtminstone för arbetets förra afdel-
ning, som är egnad åt Romarnes offentliga lif, el-
ler just den del af Romerska antiqviteterna, hvil-
ken annars plägar förefalla så tråkig. Stilen är
enkel, klar och anspråkslös; författaren lemnar
läsaren fullkomlig frihet att sjelf göra sina betrak-
telser och störer honom icke genom några al e-
gen uppfinning. Allt hvad fört. tillåter sig i det-
ta hänseende är anförandet af de gamles egna om-
dömen om sina statsinrättningar samt deras an-
ledning och verkan. — Ett arbete, som så uteslu-
tande är upptaget af facta, medgifver ej några ut-
drag som passa för en tidningsartikel: allt hvad
vi här kunna tillägga till framställningen af dess
karakter i det hela, är en öfversigt af rubrikerna.
Efter en kort inledning om Roms grundläggning,
följa i serskilda afdelningar beskrifningar om de
olika klasser, hvari romerska folket var indeladt,
och deras politiska ställning till hvarandra; alltså
först Senaten, dess inrättning och antal, senators-
val, senatorernes utmärkelsetecken och privilegier,
senatens församlande, tid och ort för sammanträ-
dena, sättet att hålla senat och rådfråga den, sät-
4et att utlärda senatsbesluten, senatens makt vid
olika tidpunkter; vidare Riddarne, inrättningen af
detta stånd, dess rättigheter och åligganden; slut-
ligen Plebejerna eller Folket. Denna klassfördel-
ning bestämde företrädesvis det offentliga lif, som
i Rom egde rum mellan hela klasser af medbor-
gare. Det gafs dessutom andra indelningar, som
närmare vidrörde privatlifvet; åt framställningen
af dem har författaren egnat serskilda rubriker;
t. ex. om patroner och klienter; nobiles, novi och
ignobiles; optimates och populares; gentes och
familie samt de härigenom bestämda privalnam-
nen; ingenui och libertini; o. s. v. Sist kommer
de antika folkens allmänna skuggsida slafveriet.
Författaren visar huru det ådrogs eller annars till-
kom, slafvarnes tillstånd, sättet och vilkoren för
deras frigifvande. Till denna rubrik hör ett gan-
ska intressant register öfver slafvarnes sysselsätt-
ning, hvilket mera än de omständligaste beskrif-
ningar lemnar läsaren tillfälle att blicka in i de
romerska medborgarnes, och isynnerhet de rikas,
enskildas lefnadssätt samt den kolossala lyx som
dervid rådde under vissa tidehvarf. Man skilde
noga mellan land- och stadsslafvar. Bland de förra
egde den sorgfälligaste arbetsfördelning rum; så att
t. ex. dikesgräfvarne voro helt andra än plöjarne
eller herdarne. Det fanns serskilda skördemän,
löfskärare, höbergare, olifskogsvårdare, pilskogsvår-
dare, 0. s. v. Stadsslafvarne fördelades i hushålls-
slafvar: såsom soppkokare, insaltare, pastejba-
gare, konfektbagare, taffeltäckare, förskärare, vin-
skänkar, portvaktare, silfverknektar, guldknek-
tar, m. fl.; vidare personliga uppvaktare: kam-
martjenare, badare, barberare, hårfrisörer, lan-
ternbärare, fackelbärare, portchäsbärare, flugjäga-
re, parasollbärare, m. m. Vidare barnkammar-
-slafvar: såsom ammor, vaggare, beledsagare tili
skolan, vårdare af skolböckerna m. fl. Man hadel
äfven litterata slafvar: bibliotekarier, föreläsare,
föreläsarinnor, sagoberättare, dagbokshållare; mili-
fära: såsom vapendragare, hjelmbärare, klubbdrän-
gar, m. m. samt slutligen alla slags handtverkare
och konstnärer. Endast hos några bland de ri-
kaste ryska magnaterna träffas i vår tid en svag
motbild häraf. När man erinrar sig att hvad slaf-
varne uträttade ansågs i allmänhet under den frie
Romarös värdighet, så är denna sliflista mer än
någonting annat tjenlig att skingra den föreställ-
ning om fristat eller frihet, som man af vårt o-
fullständiga sätt att studera de antika författarne
blifvit så van att göra sig, vid tankan på de gam-
Ja republikerna.
Efter denna allmänna öfversigt behandlar för-
fattaren Romerska medborgares rättigheter, sättet
att göra dem gällande vid folkmötena, dessa mö-
tens olika slag. Vidare romerska embetsmanna-
hierarkien, inom staden, i lägren och provinserna,
under konungarne, republiken och kejsarne; slut-
ligen romerska lagarne och rättegångsformerna. På
de vigtigaste lagarne förekommer en alfabetisk
förteckning, jemte en kort underrättelse vid hvar
och en, om stiftaren, stiftelsetiden, ämnet, och ej
sällan om anledningen och verkan. När man således
hos en romersk författare finner Julianska, Do-
milianska, Semproniska, Liciniska lagen omtalad,
så kan man här genast få veta hvad den angick
och i hvad samband den stod till de händelser
författaren antyder. Denna förteckning, hvari om-
kring 200 dylika författningar finnas i korthet
recenserade, vore ensamt tillräcklig, att göra det
ifrågavarande arbetet oumbärligt vid de romerska
2 ööPrfattarnaa Inne
A ÅA Mm -— — pm TA An