landet, fastän det vigtiga understödet af Grigiotis, sommed 709 man väntades från Chalsis d. 46, således ginge förloradt. K. 44 i går natt upptäckte Tzinos, att insurrektionen var nära sitt utbrott, och han skyndade genast till palatset, der han sannolikt ännu i denna stund befinner sig. Fastän det ser ut som hvarken konungen eller Tzinos kände vidden af sammansvärjningen, så var dock deras första handling att skicka en Bäjersk adjutant till artilleriets baracker, med befallning att kanonerne genast skulle köra upp till slottet. Den befälhafvande officern svarade, att han icke kunde taga ordres af någon annan än kommendanten. De enda, hvarpå Tzinos kunde lita, voro omkring 100 gensdarmer, hvilka han jät besätta chefen Macri-Jannis trägård, nära Jupiters tempel, der han, efter de rapporter som ingått, trodde att de förnämste af de sammansvurne voro församlade. Omkring kl. Y, 4 om natten befallte krigsministern öfverste Kalergti, att med sitt kzvalleri begifva sig till nyssnämnde ställe, för att understödja gensdarmerne. Kalergi, som var ganska nöjd att få denna förevänning att sätta sitt folk i rörelse, begaf sig genast till ort och ställe, och fattade der posto. Han uppställde sin trupp på något afstånd från trädgården, men dock icke längre, än att hans der församlade vänner kunde känna igen hvilka de voro. Eter en qvart timmas förlepp, då ban fått signal att allt var i ordning, gallopperade han bort med sitt kavaileri, till infanterikasernen, belägen midt i staden. Nästan i ögonblicket derefter försökte några gensdarmer att inkomma i trädgården, men motades af Macri-Janni; då de likvist fortforo att vilja intränga, lossades på dem skott, hvaraf 4 gensdarm dödades och 4 sårades. Detta var signalen alt revolutionen börjat. Konung Otto stod i ett af slottsfenstres, och trodde att de gensdarmer, med hvilka han låtit omringa trädgården, voro tillräcklige för att hålla dem i styr, som befunno sig i densamma. På en gång skallade hurrarop från midten af staden. Kalergi hade hållt tal till soldaterne, och ur hvarje hus skyndade beväpnade män att strida för friheten. Men hvem skulle de strida emot? Ingen. Allt kavalleri och infanteri, åtföljdt af folket, satte sig nu i rörelse emot slottet, och artilleriet tog samma riktning ifrån sina baracker. Vaico hade utsalt poster för att trygga skattkammaren emot hvarje försök till plundring. Inom mindre än 74 timma var den ofantliga platsen midt emot siottet betäckt med hvad Grekiska folket har ypperst, bestående af statsrådets ledamöter, militärcheferne, trupperne och hufvudstadens invånare. Konung Otto stod vid ett fenster i sitt marmorslott, omgifven af Bäjraren Hesse och oziuret Tzinos, lyssnande på sin egen Bäjerska musikkorps, som Grekerne tvungit att spela upp för honom Marseilieroch Pariserhymnerne. Den första och enda dårskap, som skulle kunnat leda till blodsutgjutelse, begicks af krigsministern Vlahopulo, som hegaf sig till Kalergi, och bad honom draga sig ttllbaka med trupperne. Kalergi nyttjade till svar åt denna enfaldiga varelse de mest föraktliga uttryck. Tag Bäjraren — sade han bland annat — och spärra in konom. För att förekomma all oreda från ministrarnes sida, sattes vakter vid deras hus. TI hvilket annat land som heldst hade de utan tvifvel fått med lifvet plikta, för det de upprättcållit ett så brottsligt system, som det hittilis följda. Bäjraren Hesse kom nu ut ur slottet, och vände sig med ganska oförskämda uttryck till Kalersi Denne svarade: Ni är en usling och orsaken dertill, att konungen befinner sig i en sådan ställning, han nu är. Jag vill icke nedlåta mig att tala med en Bäöjrare; gå er väg, annars låter jag skjuta på er. Hesse fann rådligast att retirera. Nu kom konungen sjelf. nÖfverste Kale: gi — sade han — är detta det lugn, ni lofvat mig att upprätthålla? Gå härifrån; jag vill tala med er i morgon. Kalergis svar var fast och värdigt och dertill just sådant det behöfdes. Här — sade han — är icke frågan om lugn; vi hafva kommit hit, för att afgöra en 40 år gammal atfär, och vi ämna icke uppskjuta den till morgondagen. Jag är dock här för att upprätthålla lugnet, under det E. M. med den civila makten uppgör grunderna för en konstitution. Konungen drog sig nu tillbaka, och folket hurrade, under det eheferna öfverenskommo om hvad som skulle göras. I dagbräckningen samlade sig statsrådet till en provisorisk regering, för att besluta om de åtgärder, som: voro nödvändiga alt vidtaga. Dessa blefvo snart föreslagna för H. M., och bestodo i begäran att låta sommankalla en nationalförsamling, för att uppgöra en grundlag och i tillsättande af en ny minister. Man skulle knappt tro det möjligt, men det förhåller sig dock så, att konung Otto icke ville gå in härpå, förrän man sade bonom, att om han