DE TRE SYSTRARNAS KRÖNIKEBÖCKER ).
FOLKSAGA AF MUSÄUS,
Wulfild söuk tilfydka på bädden och var halfdöd
af förskräclelse. Först efter en lång paus kom
bon åter till sig och samlade så rycket krafter,
att hon kunde uppgifva ett genomträngande skrik,
hvilket besvarades af hundrade ugglors skriande
stämmor utanför hålan. Den känslosamma björ-
nen kunde icke uthärda att se denna jimmerscen,
han måste ut under Guds fria himmel, för att
der utgjuta sin sorg och sin ovilja öfver sitt hårda
öde. Övigt reste han sig upp från sitt läger och
lufsade brummande ut i skogen, från hvilken han
icke vände tillbaka förrän den sjunde dagen, kort
före förvandlingen. De sex sorgliga dagarna blefvo
för den oströstliga damen lika många år. Under
bröllopsglädjen hade man uraktlåtit att förse bru-
dens sänglåda med några lifsmedel och förfrisk-
ningar; ty öfver alla liflösa ting, som den sköna
Wulfild omedelbarligen ber5rde, hade förtrollnin-
gen ingen makt, men hennes gemål blef, till oct
med under deras omfamningar i förvandlingsstun-
den omskapad till björn. I sitt bjertas bedröf
velse försmäktade den olyckliga tvenne dagar, utan
alt tänka på näringsmedel; men slutligen utkräfde
naturen med häftighet sin rätt och uppväckte er
vild, brännande hunger, som dref henne ur hå-
lan, för att söka någon näring, Hon öste med
den hopböjda handen litet vatten ur den förbi
rinnande bäckrännilen och läskade dermed sina
heta läppar, plockade några lingon och björn
bär, och slukade ij vild yrsel en handfull ek-
ollon, hvilka hon girigt upplockade och äfver
af mekanisk instinkt tog ett förkläde fullt mec
sig till hålan; ty hon var föga bekymrad om sit
lif: hon önskade intet högre än döden.
Med denna önskan insomnade hon om aftoner
den sjette dagen, och vaknade om morgonen pre
) Se Aftonbl. J4 235 och 236.