DE TRE SYSTRARNAS KRÖNIKEBÖCKER ). FOLKSAGA AF MUSÄUS, Wulfild söuk tilfydka på bädden och var halfdöd af förskräclelse. Först efter en lång paus kom bon åter till sig och samlade så rycket krafter, att hon kunde uppgifva ett genomträngande skrik, hvilket besvarades af hundrade ugglors skriande stämmor utanför hålan. Den känslosamma björnen kunde icke uthärda att se denna jimmerscen, han måste ut under Guds fria himmel, för att der utgjuta sin sorg och sin ovilja öfver sitt hårda öde. Övigt reste han sig upp från sitt läger och lufsade brummande ut i skogen, från hvilken han icke vände tillbaka förrän den sjunde dagen, kort före förvandlingen. De sex sorgliga dagarna blefvo för den oströstliga damen lika många år. Under bröllopsglädjen hade man uraktlåtit att förse brudens sänglåda med några lifsmedel och förfriskningar; ty öfver alla liflösa ting, som den sköna Wulfild omedelbarligen ber5rde, hade förtrollningen ingen makt, men hennes gemål blef, till oct med under deras omfamningar i förvandlingsstunden omskapad till björn. I sitt bjertas bedröf velse försmäktade den olyckliga tvenne dagar, utan alt tänka på näringsmedel; men slutligen utkräfde naturen med häftighet sin rätt och uppväckte er vild, brännande hunger, som dref henne ur hålan, för att söka någon näring, Hon öste med den hopböjda handen litet vatten ur den förbi rinnande bäckrännilen och läskade dermed sina heta läppar, plockade några lingon och björn bär, och slukade ij vild yrsel en handfull ekollon, hvilka hon girigt upplockade och äfver af mekanisk instinkt tog ett förkläde fullt mec sig till hålan; ty hon var föga bekymrad om sit lif: hon önskade intet högre än döden. Med denna önskan insomnade hon om aftoner den sjette dagen, och vaknade om morgonen pre ) Se Aftonbl. J4 235 och 236.