fyllnadskartor följaktligen dervid få begagnas; att I vid reqvisitionen af kartor, hvilka alltid skulle tajgas å landtränteriet, inom det län, hyarest embetseller tjenstemannen har sin verkningskrets, noga skulle skiljas mellan skrifoch biläg ggningskartor, Jatt under hvarje nummer eller uti inneligganI de protokollerne utsättes beloppet af det stämpladt papper dit hörande handlingar skulle förses, att sedermera vid hvarje års slut inventering verkställdes, hvarvid, efter det uträkning skett på de biläggningsI kartor, embetseller tjenstemännen under året skulle användt, honom ålåg, visa reqvisitionen på det beIlopp, totalsumman utvisade, att höga böter för hvarje Iförsummelse af ofvansagde föreskrifter stadgades, I hvilka böter blefvo åklagarens eller angifvarens ensak. Nu, sedan jag meddelat ofyanberörde rättelser uti mitt vittnesmål, anser jag mig äfven, till följd af de olika omdömen, hvartill detsamma gifvit anledning, och hvarom jag äfvenledes af tidningarne vunnit uppTIlysning, derå lemna denna förklaring. I Min fråga till rätten, om jag uti mitt vittnesmål skulle inskränka mig blott till de tilltalade, eller meddela allt hvad jag hade mig i saken bekant, härledde sig ingalunda derifrån, att jag vid densammas besyvarande väntat eller ens önskat, nära sagdt, icke ens lanat det beslut, som derpå meddelades, utan endast med frågans framställning åsyftade, att dermed fästa rättens uppmärksamhet derpå, att den person, hvars Ihandlingssätt jag sedermera kom att omtala, och hvars namn jag ej ansåg tillständigt uppgifva, kunde utgöra så väl en inom som utom de tilltalade; men eburu jag ej delade samma åsigt, som rätten uti beslutet Juttalat, ansåg jag likväl min pligt vara, att hörsamma I rättens föreskrift, hvilket förhållande ej inträffade, i afseende å det sedermera. i strid härmed, afsagde beslutet. Ehuru jag, hvad redan sagdt blifvit, ej vid I tillfället fann mig föranlåten hörsamma sistberörde beslutet, vill jag nu ej vidare derom med rätten tvista, utan således nu tillkännagifva, hvad jag uti ifrågavarande sak har mig bekant, hvilket allt ej utgör annat, än hvad mig emellan fyra ögon blifvit sagdt, och blifver följaktligen vittnesmålet i det hela lika med bvad på förhand uti rättens protokoll blifvit upptaget, ehuru jag dervid ej sådant meddelt. Sanningen af allt hvad jag uti denna skrift förklarat, tager jag på min redan afiagda vittnesed. Wexiö den 4 Maj 41243. August Bergström.n Härefter tillfrågades vicehäradshöfdingen ytterligare, om han fortfar att vidblifva de uppgifter i skriften, som motsäga protokollet, och han förklarade, att denna skrift noggrannt innefattar omständigheterne vid vittnesförhören. Domstolens ordförande erinrade honom, att hvad först angår hans gjorda framställning huruvida han l var pligtig att vittna emot någon annan än de tilltalade, det är icke blott osannfärdigt, utan äfven osani nolikt, att han ej skulle hafva anat det afsagda beslutet, utan önskat och: väntat ett annat, ty en så beskaffad förväntan, som tilläfventyrs varit föga tillständig en man, hvilken sjelf beklädde domareembetet, blef på det bestämdaste motsagd af vice häradshöfdingens, till genmäle af åklagarens yrkande, om föreläggande för vice häradshöfdingen att uppgifva allt hvad han i saken hade sig bekant, gifna förklaring, att han ej kunde vittra om hvad han såsom spion erfarit; att hvad derefter vidkommer vice häradshöfdingens förebärande, det han skall hafva tillkännagifvit sinoförmåga att fatta huru rättens i ämnet sist afsagde beslut öfverensstämde med det första, en slik oförmåga destomindre blifvit med. ett enda ord uttryckt eller af domstolen kunnat, i afseende på vice häradshöfdingen Bergström, förmodas, som, i sådant fall, domstolen ej skulle hafva uraktlåtit att genast meddela den annars öfverflödiga upplysningen, att det förra beslutet, såsom icke i laglig ordning uppbhäfdt, måste inbegripas i det sednare: och detta tycktes vice bäradshöfdingen då fullkomligt förstå, emedan han förklarade, att han rörande de tilltalade och detta mål icke hade vidare kännedom, som ej i förtroende blifvit lemnad; att vidare intet, utöfver hvad protokollet upptager, blef af vice häradshöfdingen yttradt, rörande den instruktion vice häradshöfdingen. skall hafva funnit lämpligt att meddela hans excellens f. d. justitiestatsministern Törnebladh, samt att slutligen vice häradshöfdingens afsigt att för sitt förtigande af hvad i saken han hade sig bekant, vinna domstolens auktorisation, på det fullständigaste blifvit af honom i skriften ådagalagd, då han, efter det oskickliga yttrandet att han ej längre vill tvista med domstolen om sin skyldighet att hörsamma dess beslut, säger sig vilja tillkännagifva hvad han, rörande frågavarande sak har sig bekant, och derefter gäckar domstolens förväntan med förklaringen, att han ingenting vet, som ej mellan fyra ögon är meddeladt. Vice häradshöfdingen sade sig icke kunna återtaga något af hvad hans skrift innehåller, men då det var hans rättighet att förklara sina ord, så ville han tillkännagifva, att ehuru det i skriften införda förslag, som han skall hafva framställt till hans excellens Törnebladh, synes vara inbegripet bland anmärkningarne, helst han omedelbarligen, efter det fullständiga upptagandet af berörde förslag, säger sig hafva meddelat rättelserne i sitt vittnesmål, det dock icke varit hans mening att förslaget blifvit förut rätten tillkännagifvet. I öfrigt försäkrade han. att han destomindre skulle hafva kunnat sagt, att han. icke hade sig något bekant om de tilltalade, som han just rörande dem visste åtskilligt, hvilket i förtroende var: honom meddeladt och som han uppgifvit i en till rätten nu inlemnad skrift. Han kunde dessutom bevisa, att han med framställningen om omfånget för hans vwittnesberättelse afsett hvad han föreburit, och yttrat sig som han uppgifvit, ty tre personer hade afhört hans : öre inställelsen vid domstolen derom fattade plan. — ! (Forts. följer.) ES UL BTG TEVE ITV