fyllnadskartor följaktligen dervid få begagnas; att
I vid reqvisitionen af kartor, hvilka alltid skulle ta-
jgas å landtränteriet, inom det län, hyarest embets-
eller tjenstemannen har sin verkningskrets, noga
skulle skiljas mellan skrif- och biläg ggningskartor,
Jatt under hvarje nummer eller uti inneliggan-
I de protokollerne utsättes beloppet af det stämpladt
papper dit hörande handlingar skulle förses, att se-
dermera vid hvarje års slut inventering verkställdes,
hvarvid, efter det uträkning skett på de biläggnings-
I kartor, embets- eller tjenstemännen under året skulle
användt, honom ålåg, visa reqvisitionen på det be-
Ilopp, totalsumman utvisade, att höga böter för hvarje
Iförsummelse af ofvansagde föreskrifter stadgades,
I hvilka böter blefvo åklagarens eller angifvarens ensak.
Nu, sedan jag meddelat ofyanberörde rättelser uti
mitt vittnesmål, anser jag mig äfven, till följd af de
olika omdömen, hvartill detsamma gifvit anledning,
och hvarom jag äfvenledes af tidningarne vunnit upp-
TIlysning, derå lemna denna förklaring.
I Min fråga till rätten, om jag uti mitt vittnesmål
skulle inskränka mig blott till de tilltalade, eller med-
dela allt hvad jag hade mig i saken bekant, härledde
sig ingalunda derifrån, att jag vid densammas besyva-
rande väntat eller ens önskat, nära sagdt, icke ens
lanat det beslut, som derpå meddelades, utan endast
med frågans framställning åsyftade, att dermed fästa
rättens uppmärksamhet derpå, att den person, hvars
Ihandlingssätt jag sedermera kom att omtala, och hvars
namn jag ej ansåg tillständigt uppgifva, kunde utgöra
så väl en inom som utom de tilltalade; men eburu
jag ej delade samma åsigt, som rätten uti beslutet
Juttalat, ansåg jag likväl min pligt vara, att hörsamma
I rättens föreskrift, hvilket förhållande ej inträffade, i af-
seende å det sedermera. i strid härmed, afsagde be-
slutet. Ehuru jag, hvad redan sagdt blifvit, ej vid
I tillfället fann mig föranlåten hörsamma sistberörde be-
slutet, vill jag nu ej vidare derom med rätten tvista,
utan således nu tillkännagifva, hvad jag uti ifrågava-
rande sak har mig bekant, hvilket allt ej utgör an-
nat, än hvad mig emellan fyra ögon blifvit sagdt, och
blifver följaktligen vittnesmålet i det hela lika med
bvad på förhand uti rättens protokoll blifvit uppta-
get, ehuru jag dervid ej sådant meddelt. Sanningen
af allt hvad jag uti denna skrift förklarat, tager jag
på min redan afiagda vittnesed. Wexiö den 4 Maj
41243. August Bergström.n
Härefter tillfrågades vicehäradshöfdingen ytterligare,
om han fortfar att vidblifva de uppgifter i skriften,
som motsäga protokollet, och han förklarade, att denna
skrift noggrannt innefattar omständigheterne vid vitt-
nesförhören.
Domstolens ordförande erinrade honom, att hvad
först angår hans gjorda framställning huruvida han
l var pligtig att vittna emot någon annan än de till-
talade, det är icke blott osannfärdigt, utan äfven osan-
i nolikt, att han ej skulle hafva anat det afsagda be-
slutet, utan önskat och: väntat ett annat, ty en så be-
skaffad förväntan, som tilläfventyrs varit föga tillstän-
dig en man, hvilken sjelf beklädde domareembetet,
blef på det bestämdaste motsagd af vice häradshöfdin-
gens, till genmäle af åklagarens yrkande, om föreläg-
gande för vice häradshöfdingen att uppgifva allt hvad
han i saken hade sig bekant, gifna förklaring, att han
ej kunde vittra om hvad han såsom spion erfarit;
att hvad derefter vidkommer vice häradshöfdingens
förebärande, det han skall hafva tillkännagifvit sinoför-
måga att fatta huru rättens i ämnet sist afsagde be-
slut öfverensstämde med det första, en slik oförmåga
destomindre blifvit med. ett enda ord uttryckt eller
af domstolen kunnat, i afseende på vice häradshöf-
dingen Bergström, förmodas, som, i sådant fall,
domstolen ej skulle hafva uraktlåtit att genast med-
dela den annars öfverflödiga upplysningen, att det
förra beslutet, såsom icke i laglig ordning uppbhäfdt,
måste inbegripas i det sednare: och detta tycktes vice
bäradshöfdingen då fullkomligt förstå, emedan han
förklarade, att han rörande de tilltalade och detta mål
icke hade vidare kännedom, som ej i förtroende blif-
vit lemnad; att vidare intet, utöfver hvad protokollet
upptager, blef af vice häradshöfdingen yttradt, rörande
den instruktion vice häradshöfdingen. skall hafva fun-
nit lämpligt att meddela hans excellens f. d. justitie-
statsministern Törnebladh, samt att slutligen vice hä-
radshöfdingens afsigt att för sitt förtigande af hvad i
saken han hade sig bekant, vinna domstolens aukto-
risation, på det fullständigaste blifvit af honom i skrif-
ten ådagalagd, då han, efter det oskickliga yttrandet
att han ej längre vill tvista med domstolen om sin
skyldighet att hörsamma dess beslut, säger sig vilja
tillkännagifva hvad han, rörande frågavarande sak har
sig bekant, och derefter gäckar domstolens förväntan
med förklaringen, att han ingenting vet, som ej mel-
lan fyra ögon är meddeladt.
Vice häradshöfdingen sade sig icke kunna återtaga
något af hvad hans skrift innehåller, men då det var
hans rättighet att förklara sina ord, så ville han till-
kännagifva, att ehuru det i skriften införda förslag,
som han skall hafva framställt till hans excellens Tör-
nebladh, synes vara inbegripet bland anmärkningarne,
helst han omedelbarligen, efter det fullständiga upp-
tagandet af berörde förslag, säger sig hafva meddelat
rättelserne i sitt vittnesmål, det dock icke varit hans
mening att förslaget blifvit förut rätten tillkännagifvet.
I öfrigt försäkrade han. att han destomindre skulle
hafva kunnat sagt, att han. icke hade sig något be-
kant om de tilltalade, som han just rörande dem
visste åtskilligt, hvilket i förtroende var: honom med-
deladt och som han uppgifvit i en till rätten nu in-
lemnad skrift. Han kunde dessutom bevisa, att han
med framställningen om omfånget för hans vwittnes-
berättelse afsett hvad han föreburit, och yttrat sig
som han uppgifvit, ty tre personer hade afhört hans :
öre inställelsen vid domstolen derom fattade plan. — !
- (Forts. följer.)
ES UL
BTG TEVE ITV