UNI ELO IRIVSLÄUNSILN LI LN NIA BALLS BIDA MA DARS V HARRI
NING AF FALSKT STÄMPELPAPPER.
(Forts. från JM 958.)
Öfver vittnets berättelse hördes serskildt hvar föj
sig:
4 Kronofogden Crona, som förnekade, att har
erbjudit vicebäradshöfdingen Bergström eller till ho.
nom förså!t kartor, men vidgick, att han med fog-
deskrifvaren C. Bergqvist, hvilken sistlidet år i en-
skildte angelägenheter afreste, till Carlshamn sändt et
bref till häradshöfdingen Bergqvist, innehållande 230
Bdr Bko, hvilka Bergqvist skriftligen begärt att a!
Crona få låna; Bergqvist önskade en större summa,
uthändigade äfven skuldsedel å 300 Rdr, samt har å
denna gjort afbetalning, till belopp, som Crona nu
ej erinrade sig, men skuldsedeln finnes ännu i Cronas
vård, så framt han ej förkommit. under den oreda,
som Cronas häktande föranledt. Crona erkände, att
ban till Husberg utbändigat skuldsedlar på 5000 Rdr;
Husberg skulle begagna dem såsom hypoteker, och
Crona hade ej erhållit valuta derför, men väl en kon-
traförbindelse, motsarande berörde sedlar, som ännu
innehades af Crona, efter hvad han förmodade. An-
gående brefvet till häradsböfdingen Hygrell, förklarade
Crona, att han velat rådfråga häradshöfdingen uti en
rättegångsangelägenhet, och derföre medtagit handlin-
garne på den omvittnade resan, men i Mönsterås er-
farit, att bäradshöfdingen icke fanns hemma, -och der-
före ej aflemnat handlingarne, samt har icke eller se-
dermera försändt dem till häradshöfdingen.
2:o Husberg förnekade att någonsin hafva försålt
kartor till Crona och att hafva med Lindergren haft
det af honom omnämnda samtal. Instämmande i
Cronas uppgifter om skuldsedlarne, sade Crona, att
han användt tre af sedlarne, hvardera å 500 Rår,
och att två blifvit af kommissarien Sandström med
qvarstad belagde. Kontraförbindelserne hade Husberg
ännu icke återfått.
3:o Bergqvist sade sig aldrig hafva erhållit några
kartor af Crona, men medgaf sig hafva sistlidet år
emottagit uppgifna penningebeloppet, 250 Rdr Bko,
och derå utbändigat förskrifning, hvilken han för län-
gesedan guldit och återbekommit.
När Crona fick höra Bergqvists uppgift, förändrade
han sin förra utsago derhän, att han numera icke be-
stämdt påminner sig, huruvida han innehar Bergqvists
skuldsedel, och när Bergqvist fick veta Cronas upp-
gift i ämnet, medgaf han, att han ännu kunde vara
skyldig till Crona några riksdaler af det förskrifne
beloppet. :
På aktors begäran tillfrågades närvarande fogde-
skrifvaren C. G. Bergqvist, som förut i målet vittnat,
rörande det uppdrag ban af Crona, sistlidet år, till
häradsböfding Bergqvist erhållit, och upplyste, att det
inskränkt sig dertill, att han skulle till bemälte hä-
radshöfding aflemna ett bref, hvilket icke hade större
omfång, än att Bergqvist förde det i sin plånbok.
Brefvet aflemnade vittnet till häradsböfding Bergqvist,
som träffades i Carlshamn.
Förut såsom vittne afhörde och nu, på kallelse, till-
städeskomne såsom vittne, vicehäradshöfdingen August
Bergström, tillfrågade, huruvida han önskade att i
protokollet skall inflyta den från honom, vid sista ur-
tima tinget ingifne skrift, och ej tilläfventyrs, vid när-
mare besinning, fann lämpligt att återtaga den, enär
innehållet i flere delar synes härleda sig från irringar,
hvilka vicehäradshöfdingen, sedan berörde ting, möj-
ligtvis haft tillfälle att rätta. Men då vicehäradshöf-
dingen yttrade, att skriften upptager endast hvad han
under sin aflagda ed kunde inbegripa, blef den upp-
läst och lydde som följer:
Till Kinnevalds lofl. urtima tingsrätt! Sedan jag
kommit i tillfälle, att uti åtskillige tidningar läsa mitt,
vid ransakningstillfället, angående utprångling och till-
verkning af falskt stämpladt papper, den 41 i förra
månaden afgifne vittnesmål, har jag dervid funnit,
det någre misstag blifvit gjorda i afseende å detsam-
mas uppfattning, bvilka misstag, för rättelses vinnan-
de, jag härmed får tillkännagifva.
Uti min berättelse finnes upptaget, det jag bestämdt
förklarat, att icke någon al de tilltalade utgjort den
person, som emot omvittnade vilkoren erbjudit mig
få köpa :kartor. Detta har af mig ej blifvit sagdt;
ty sedan rätten, på min tillfrågan, utlåtit sig, det jag
endast bade att vittna om de tilltalade, samt jag der-
efter omnärant dels berörde anbud, dels ock hvad jag
derefter, till följd af de misstankar, jag hade om be-
rörde ; kartors äkthet, i saken vidgjort, yttrade jag,
att min kännedom om ifrågaställda brott, rörande de
tilltalade, ej bestod i annat än: det, som jag hvarken
var, i moraliskt afseende, berättigad eller, enligt lag,
skyldig att meddela, utan: att-dertid nämna, om be-
:mälte- person utgjordes af någon inom eller utom de
tilltalade. Vidare är vittnesmålet äfven i den delen
orätt fattadt, att jag, efter det rätten; i ett sednare
beslut, ålagt mig tillkännagifva allt hvad jag hadel:
mig i saken bekant, med undantag af sådant, som ll
emellan fyra ögon blifvit sagdt, skulle yttrat, det jag:
ej hade annan kännedom i målet eller rörande de till-
talade. Detta föreföll på det sätt, att jag, efter det l!
berörde beslut blifvit afsagdt, förklarade min förun-
dran öfver, att två motsatta beslut i ett och samma
ämne afsagts, samt derjemte framställde min okunnigz!
het om, på hvad sätt första beslutet blifvit upphäfdt,
och att jag, innan jag derom vunnit upplysning, ej)
ansåg mig pligtig åtlyda sist afkunnade beslutet, och
således . ej hade annat att andraga, än hvad redan
blifvit sagdt. Slutligen står uti vittnesmålet, det jag
ej beräknat följderne af mitt, uti ämnet till f. d. ju-
stitiestatsministern, Hans Exc. Törnebladh aflåtne bref.
Detta hade jag väl ej gjort derutinnan, alt jag be-
räknat brottets upptäckande, så att juridisk bevisning
kunnat tillvägabringas, emedan jag ansåg detta ej tro-l:
ligt, vida mindre möjligt; men deremot antog jag så-.
som bestämdt, att, sedan granskning af så väl de tillj
justitiestatsministern inkomne förteckningarne från do-
marne, som ock räkenskaperne, anställts, visshet kunde l;
vinnas, att försnillning skedde uti kartbevillningen, samt i
att mått och steg der efter kunde vidtagas för häm-1
mandet deraf, i afseende hvarå jag äfven uppgaf ett:
projekt, som i korthet var följande: nämligen att, i)
4
1
I
f
s
)
stället för det att skyldigheten för närvarande tillhörde
den person, som till någon embets- eller tjensteman:
inlemnade någon handling, som skulle med karta förses,
densamma med sådan bifoga, detta i stället skulle öf-
verflyttas. på embets- och tjenstemännen, hvilke, vidl:
bandlingars karterande, ålåge, att endast använda bi-
läggningskartor; att utgående expeditioner endast