mmm — ——— 000000
till sin hberres hand, ehuru denne lockade ho-
nom. Grefven följde bans flygt, så godt han kun-
de, öfver den vida slätten. Fogeln sväfvade fram
emot den förfärliga skogen, hvilken grefven icke
mer ville våga nacken på att beträda och gaf
sin ädla falk förlorad. Plötsligen steg en gräslig
örn upp bakom skogen och förföljde falken, hvil-
ken knappt blef varse den öfverlägsna fienden
förrän han pilsnabbt återvände till sin herre, at!
hos honom söka skydd. Men örnen sköt nec
ifrån luften, slog den ena af sina mäktiga klor
grefvens skuldra, och krossade med den andr:
den trogna falken. Den bestörta grefven sökte mec
spjutet befria sig från det befjädrade odjuret, slog
och stack efter sin fiende. Örnen fattade tag
Jagtspjutet, :söndersplittrade det som ett lätt vass.
rör, och fräste honom med högljudd stämma des
sa ord i öronen: Förvägne, hvi oroar du mit
luftrike med ditt fjäderspel? Den Ogerninger
skall du umgälla med ditt lif. Af detta fogel
språk märkte greiven genast, hvad för elt äfven.
tyr han hade att bestå Han fattade mod oct
sade: Sakta, herr örn, sakta! Hvad har jag gjor
er? Min falk har ju bötat för sin skuld, der
lemnar jag er, stilla på honom er Sptit. Nej
fortfor örnen, mig lyster just i dag efter menni
skokött, och du tyckes mig ett läckert mål, Par
don, herr Örn, skrek grefven i dödsångesten, for-
dra hvad ni vill af mig, jag gilver er det; blot
skona mitt lif. Nå gjordt, återtog den mordiska
fogeln, jag t28er dig på orden; du har två sköna
döttrar, ? Jag behöfver en hustru. Lofva mig
Adelheid till hustru, så låter jag dig draga hädan
i frid, och löser henne af dig med två Zuldklim-
par, hvardera en centner tung. Om sju veckor