öfverstizer hvad Rikets Stinder beräknat såsom behållning. Ö Uppbörden utaf afgiften till handelsoch sjöfartsfonden, har, med afdrag af ömkostnader, under året utgjort 385,145. I tulluppbörden för året ha konfiskationsmedel uppgått till ett belopp af 96,172, hvaraf influtit, i Centraldistriktet: 7,365, deraf i Stockholm 6,654, i Vestra distriktet: 36,060, deraf i Götheborg 51,247; i Södra distriktet: 24,979, deraf i Helsingborgzg 10,089, i Malmö 6,762, i Ystad 3,989 och i Landskrona 3,920; i Sydöstra distriktet: 46,333, deraf i Calmar 6,470 och i Carlskrona B415; i Östra distriktet: 542; i Norra dito: 4,694; i Gottlands dito: 692; uti Inre dito: 3,444 och i Gränsdistrikten mot Norrige: 2,062. (S. T.) — Stadsingeniören Christjernin och sjötullsistaren Andersson hafva!, för sitt biträde ådan inom Maria församling den 46 Auguti, erhållit af Brandförsäkringskontoret hvar sitt exemplar, den förre af kontorets belöningsmedalj och den sednare af dess jetton i silfver. — Bland de många hinder mot husoch all ännan slöjd, som alltjemnt låta känna sig, har allmogen inom de sju häraderne i Westergöthland äfven nödzats erfara det, att tulltjenstemännen icke tilltro!t sig till afsalu afstämpla de bomullstyger, som z2ilmogen låtit färga, appretera eller trycka. I sistlidne Juni förklarade väl tullstyreisen, att tulltjenstemännen egde afstämpla de tyger, som allmogen lålit färga eller appretera, men derefter mötte åter hinder för de tyger, dem allmogen låtit trycka. Uppå ansökan af kattunstryckeriidkaren Ljungberg i Ulricehamn, har likväl sedermera iullstyrelsen förklarat, att allmogens tyger få stämplas, älven sedan de låtit trycka dem. — Jönköpings tidning meddelar följande notis: aPosten, som sistl. Lördag, den 30 Sept., afgick från Wexiö till Ljungby och Halmstad, blef samma dag kl. 10 på aftonen röfvad en half mil från gränsen mellan Kronobergs och detta län af trenne karlar, hvilka, då postbonden skulle öppna en grind, öfverföllo och illa slogo honom samt sedermera öfverflyttade posten på ett medhafdtåkdon, hvarmed de fiyktade undan. Posten utgjordes af stora väskorna till Ljungby och Wernamo postkontor, samt 3 lösväskor. Flere af de i väskorna befiatlige brefven innehöllo penningar, men få af derma voro rekommenderade., NERE et — De märkvärdiga nyheter, som med gårdagsposten ankommo från Grekland, lemna ett nylt evis på de menskliga beräkningarnes förgänglighet, när några kloka fursteoch kabinettshufvuden lägga sig tillsammans, för att bevara lugnet, ordningen och — monarkismen i Europa, utan att dervid taga i betraktande folkens böjelser och behof samt deras naturliga rättighet att sjelfve få deltaga i omvårdnaden om sina angelägenheter; det är en ny lexa, och troligen icke den sista, gifven åt de ensidiga dynastiska beräkningarna. Det kan icke vara alldeles olämpligt att erinra om hburuledes Aftonbladet redan för elfva år sedan, sommaren 1832, åtskilliga gånger framställde orimligheten af att sätta en -omyndig tysk prins till regent ölver ett teppert folk, som, efter en hjeltemodig kamp för sin sjelfständighet, hade den största rätt att sjelf få ordna sin statsförfattning, och som, äfven under ett fremmande ok, hade i sina enskilda och soeiala angelägenheter fått bibehålla vissa republikanska inrättningar. Ett ord om ställningar och förhållanden i Grekland bör derföre så mycket mera i närvarande ögonblick kunna ega något intresse, som våra sig så kallande konservativa blad troligen icke skola underlåta att gifva denna sista revolution färgen af en genom utländsk bearbetning frambragt och ingalunda af det inre behofvetgrundlagd rörelse, hvilket man också redan ser deraf, att Minerva i dag, uti en liten notis om händelsen, med ett slags försmädlig min omtalar, att äfven Grekland nu haft sin glorieusen. Man gör likväl ganska orätt i att föreställa sig saken på detta sätt, såsom verkan af en efterhärmningslust eller proselytism. En helt annan driffjeder, nemligen den grekiska nationalitetsandan, är rätta orsaken. Fastän Greklands, liksom andra folk, yrkat på en konstitution, som det också lyckligtvis nu erhållit, så följer deraf alldeles icke, att det vill modellera och forma densamma efter den engefska, den fransyska, eller den spanska corteskonstitutionen. Man bör framför allt påminna sig det vigtiga faktum, som kunde tjena till en stor och omätligt gagnande lärdom för alla furstar och hof, om de öfverhu!vud någonsin ville lära något af historien eller uppfatta den från en riktig historisk synpunkt, att nemligen Grekland, under trenne århundradens turkiskt förtryck, likväl aldrig helt och hållet förtviflat om sig sjelf: att nationalitetens och frihetens heliga gnista, fastän i mansåldrar osynlig, likväl aldrig utslocknat, utan slutligen uppflammat till en låga, som lyste öfver verlden, och att detta lilla obetydande land äfven yckades återvinna sin sjelfständighet efter ofantliga uppoffringar. Det var då, som de europeiska makterna,, jemte det de garanterade GrekJands nationalitet, tillika företogo sig att styra och ställa för dess inre angelägenheter. ÖOfver