TUPUR OULUULI IUI VE FR EROJY Ek MI FM MER MIG rik beolkning att uppfostra, missförhållanden il samhället att afbjelpa, fläckar på vår civilisation att utplåna, och nya marknader att öppna för ett i folk, som ökar sig utöfver proportionen af dess födoämnen. Nu är tiden inne att börja arbeta för allt detta. Det ör icke då vi famla omkring i mörker och misströsta om arbete, som stora kommerciella förändringar låta verksälla sig.) Det är icke då folket svälter, som man bör tänka på att förbättra dess boningar. Det är icke då arbetarne stå syssiolösa på torgen, som vi tro det är tid att tala till dem om uppfostran. Det är då våra affärer gå väl, som vi böra söka bli af med den vexlande spanmålstullen, företaga de stora förbättringarne i vår samhällsbelägenhet och befordra allmänna folkuppfostran. Och likväl, oaktadt vi nu inträda på I. en bana, som lofvar välgång och lycka, så är det dock en möjlighet, att inga bemödanden komma j att göras värdiga det stora tillfället, och då en följd af dåliga skördar åter inträffar, få vi måhända åter se vår befolkning, såsom förr, ligga i källare, på sumpiga gator, i ömkliga skjul, iör sitt uppehälle beroende af en lagsstiltning, och lika färdig som någonsin att bryta ut i vansinnigt raseri emot allt, som är mest dyrbart i vår statsförfattning och i vårt samhälle. England, Irland. och Wales fordra alla lika mycket, i närvarande ögonblick, en styrelse, som hvilar på grundsatscr, och är sammansatt af statsmän med ljusa hulvuden och modiga hjertan., TRÄNKRIKE. Ett tal af Lamartine. Vid hbertigens af Nemours, Frankrikes blifvan-: de förmyndarerezents, resa genom Macon, ämnade den bekante Lamartine til bonom hålla ett: helsningsta!; men som en annan kom i vägen med en mänzd grannlåter och smicker, lät ILamartine sedan införa sitt tal i en tidning. Vi meddela här dess förträffliga innehåll: Prins, ni gör oss äran att besöka oss; vi framträde med hjerliehet inför er; var en välkommen gäst i vår ort! Ni skall hvarken fiana lågt smicker eller öfvermod i vårt uppförande, vårt språk. Den kalla entusiasmen är folkens officiella lögn; öfvermod är ett tillvjordt sken af sjellständighet. Ni skall icke finna annat än värdighet hos oss. Ömsesidig värdighet är det rätta förhållandet mellan medborgarne, hvilka hysa aktning för sig sjelfva, och furstarne, dem de vilja ära och akta. Vi motti2ge med ännu en känsla den unga prinsessa, för hvilken ni visar hennes nya fädernesland under denna resa genom ett rike. Hvad er beträffar, så reser ni för ett vigtigare intresse, Ni vill se och lära känna. Ni genomgår noviciatet i rezeringen, utan att ännu bära ansvarigheten derför. Resor af detta slag äro konungasönernas! eriksgata genom Frankrike. Ni vill underrätta er om våra behof och våra! tankar. ,Våra behof? de äro hela det franska åkerbru-! kets: måttliga utlagor, utvidgad afsättning. Vi örot vinodlare; dessa rika vioberg, som ni ser till höger, äro produktionsorterna för dessa viner, som! skulle gifva skattkammaren en inkomst al tre-! hundra millioner, om man tillät Frankrike att fritt utbyta dem med nordens och österns folk. Hvarje droppe af denna dryck, som är en serskild rikedom för detta land, föreställer en svettdroppe af sex mil:ioner arbetare; denna svett måI ste hafva sitt värdel Pet beror af regeringen att, gifva den det. Våra tankar? vi våge vördnadsfullt säga er dem, emegan uppriktigheten är en hyllning och der korstitutionella regimen högljudt yrkar dessa för-! troenden. Om ni ej hör andra, än de officiella talen af den del af nationen, som tränger sig närmast intill er för att dölja det öfriga af landet, gå skola de säga er, att Frankrike är fanatiskt stämdt för konungens personliga reger;ng, för oinskränkt konungamakt, för tronens öfvervigt öf-l, ver institutionerna; att det ser sig sjelf helt och . hållet i sina dynastier; att det sätter sin lit tilll befästade gränser; att det törstar efter furstar och är trött vid friheten. Vi hyse för mycket vördnad för att säga er motsatsen; men: då ni återj blir ensam, så, öppna historien och gif akt pål: den. Den säger allt och sårar ingen. yHvad oss beträffar, prins! se här våra verk-! i ft liga tankar. Värdigas framföra dem tillden tron, : som måste vilja befästa, eftersom ni af natu-li ren fått er ålagdt att försvara den och af lagen att öfverlemna den åt en annan. Vi erkännakonungens, er faders, verkliga tjenster. Frankrike Ii har de första och mödosamma åren af hansrege-l! ring att tacka för ordning och fred. Vi, tillikal med Europa, prisa honom derför; oppositionen gör icke af otacksamheten en dygd. Men han har I sjelf Frankrike att tacka för en tron. Och Frankrike har omätliga behof, hvilka ieke äro tillfredsställda; undersök dem. Rättigheterna ökas i mån a! bildningen. Bakom det inför lagen befintliga landet med tvåhundra tusen medborzare, hvilket man ensamt visar er, finnes ett helt folk; det bör hafva sin plats. Om nvi vill att det skall vara monarkiskt, så skapa en monarki efter dess föreställning: en monarki, stor som nationen, enig som alla medborgarne, populär såsom folket. Ett folk ezericke i sjelfva verket andra rättigheter, än dem det utöfvar, friheten är icke en teoretisk proklamation af rättigheter. Millioner viljor, som bilda den allmänna viljan, och en enda hand för att utöfva den: se der vår tids monarki! Nu, prins, träd inom våra murar och mottag vår allvarliga gästfrihet. Vi hafva hvarken baler, eller skådespel, eller fester att Ullbjuda er; men vi skola visa er våra offentliga byggnader, våra