förmenta oskuld, sig derstädes icke inställt, ehuru e) längre tid förflutit sedan de å Barthelemy uppkom na oroligheter upphört ech styrelsen återtagit verk samhet, samt Fahlberg ej eller inom den i 26 kap 1 Rättegångshalken föreskrifna tid sökt lejd; allt så och i betraktande häraf som hvad vid undersök ningen emot Fahlberg i öfrigt förekommit och a domstolen åberopadt blifvit; finner Kongl. Maj:t Fahl berg vara om det mot honom angifna brott öfverty gad, och att domstolens öfver honom fällda utslag ä på lag grundadt; äfvensom Kongl. Maj:t ej eller fiuner anledning att förunna honom någon annan nåd än att hans gods må hans barn tillfalla. Man hade således ingenting annat att åberopa mo! Fahlberg, än de lösa papperslapparne, förunnade namn heder och värdighet af bref, hvilka ingalunda beviså att någon stämpling varit å bane. På ett naket ord utan all betydelse, blef han dömd från lif, ära och gods, liksom det endast gällt värdet af den blyerts penna, med hvilken han ansågs hafva bedrifvit det rysliga tillämnade förräderiet. Dödsdomen är underskrifven af Carl Xi, med Wåhlins kontrasignation. Det var en gärd åt adoptionen och första länken i den långa kedjan af högmål, som illustrerat Sveriges annaler under den period, kring hvilken den Historisk-Stastistiska Aterblickenn hvälfver sig. Berättelsen slutar med att omtala, huru den fogelfri dömde Fahlberg år 4832, efter 20 års landsflykt och vid åttatio års ålder, ånyo sökt nåd hos nu regerande Konungen. Ansökningen lär hafva varit uppsatt i Fahblbergs namn af sjelfva kommendanten på Barthelemy, öfverste Haasum, som ampelt förordat densamma, äfvensom af kommersrådet Bergius, som förut varit justitiarie på ön, och herr Haasum hade i sitt förord bland annat yttrat, att Fahlberg, som ömsom bott på öarna S:t Eustache och S:t Martin, der han varit praktiserande läkare och landtmätare, derunler genom sina kunskaper och uppförande tillvunnit sig allmänt deltagande och välvilja, så af nvånarne som af styrelserne, samt att han, då msökningen ingafs; var af guvernementet i S:t Bustache anställd som läkare och ingeniör. Men allt detta,, säger berättaren, var förgäfves, högsta domstolen och statsrådet lära väl funnits henägne för nåd, men ansökningen afslogs äfven denna gång. Nu mera kan den ej förnyas; ty den åttatioårige supplikanten har omsider i högre rymder funnit en tillflyktsort undan sin landsförvisningsdom på jorden., 3 gsdom på j LAB 2 5