I-den begränsadt, och som, sedan det nått sitt slut J återvänder till sitt ursprung — folket — honom kar r I man, utan fara, anförtro lösare tyglar. 1 värsta fal. -llet, om, på samma sätt som mången annan, han syi diker förtroendet, så är det ingen evighet till slutet a n hans nionde och sista regeringsår. Ministrar, för at! sköta de olika rikenas inre angelägenheter (följaktliger serskilda för alla tre och af deras egna landsmän), -loch en Senat, samansatt af ett inskränkt lika antal ;Ihela unionen vore intresserad, skulle utgöra hans retl gerings! biträden. För dödsfalls, långvarigare sjukri doms skull, eller andra hinder, som längre tid kunde ,lsätta Regenten ur stånd att sjelf regera, borde alltid Utan Senatens tillstyrkande skulle Regenten ej äga n latt i fredstid draga någondera statens krigsmakt ut, om sitt lands gränser; och efter förklaradt krig bor-I de högsta befälet ö!ver Unionens samtliga stridskrafi I ter, till lands och sjös uppdragas åt en Generalissia mus, för att icke ens inleda Regenten i frestelse att i med väpnad styrka inkräkta väldet. Lägges nu härt) till, att. den samvetsgrannaste jemlikhet måste råda -l emellan de tre staterna inbördes, äfven i afseende på a l unionens yttre tecken: färger, flaggor c., så förmofldar jag, att Herr Grefven fattar min åsigt om de väI sendtligaste vilkoren för föreningsfördraget, utan att 1 ljag behöfver ingå i vidare enskildtheter, hvilkas na,gelfarande vid detta tillfälle vore både tröttande och , ländamäålslöst. Af en man med Herr Grefvens upplysning, fördomsutveckling, har jag ej att befara det vanliga inkast, hvarmed de obotfärdige städse söka förgylla sina föregifna hinder: att tiden ännu icke är inne för en Skandinavisk union: att det ärftliga lifstidskonunga-Idömet ännu har för många blinda och egennyttiga Janhängare, som icke vilja släppa från sig utvägarne att af gunst och nåd göda sig på folkens bekostnad: Joch att man ingenting uträttar, då man går den långIsamt mognande öfvertygelsen i förväg. Tiden kommer och öfvertygelsen mognar — var viss derpå! — ljust derigenom, att man rycker uppmärksamheten ät detta håll och bereder allmänna tänkesättet tillfälle att bilda och rotfästa sig. Må vara att det tills vidare endast äro frön, som på vinst och förlust blifvit utsådda: med Guds bjelp falla de icke — icke alla åtminstone — på hälleberget. Den starka eken med sekelskronan, som nu skyddar mot både brännande solstrålar och störtskurarna, har likväl från början uppspirat af växtlighet också hos blott ett enda litet och obemärkt frö. Samma olikheter som förefinnas mellan det mildare i Herr Grefvens sätt 4843 att få slut på en ärftlig lifstidskonungastyrelse (rådet till Carl XIV att abdikera) och det våldsammare 41809 (upproret mot Gustaf 1Y): samma olikheter äga äfven rum mellan min skonsammare åsigt af medlen att hinna det stora målet och filosofen Diderots, hyvilken, innan utbrottet af Frankrikes majestätiska revolution, yttrade: Je -desire de voir le derntier des Rois etrangle avec les boyaux du dernier des pretres.n Vi hafve ännu ett annat kapitel, det om representationsfrågan, att vidröra, hvilket är med värma behandladt, och ingalunda så förfluget, som samma ämne uti skriften Vidräkning och Reform, för några år sedan. Men för tillfället hoppa vi nu ett stycke längre fram i skriften, till den berättelse, förf. lemnar om ett hittills! föga bekant högmål (vi hörde sjelfve först för en kort tid sedan talas derom). Det är ett nytt bidrag ibland de märkvärdigaste till historien efter 4810. Det är någonting eget med alla dessa högI mål, utan undantag, som tilldragit sig här under; nämnde period. De hafva alla en nästan fullkomligt lika gemensam beskaffenhet, och taflan af dem alla lemnar en afspegling af ett tland hufvuddragen i maktens karakter. Uti intetdera har någon konspiration af flere personer ägt rum, ingen våldsam bandling blifvit begången, ingen gång har det åtalade brottet gått ut på samhällsordningens öfverändakastande, och nästan alla de fasliga brotten, som ådragit sig dödsdomar eller fogelfrihet, hafva bestått i några lösa ord, pratade bredvid munnen i rusigt tillstånd, eller i några andra, skrifna på en papperslapp. Allt detta utgör drag, hvilka historien aldrig skall utplåna, och bvilka påminna om den lilla blodfläcken på nyckeln i sagan om Riddar Blåskägg, hvilken, ehuru färsk och nyss åkommen, omöjligen kunde skuras bort. Vi meddela berättelsen om det ifrågavarande dynastiska. målet här nedan: . Åt 4811, — detta märkvärdiga, lyckliga år, då den till Konungason adopterade thronföljaren regerade riket under den titulära Konungens sjuklighet — blefi f. d. guvernementssekreteraren ä S:t Barthelemy, landtj: mäteridirektören doktor Samuel Fahlberg, som, i an-: seende till några, året förut å denna ö inträffade oro; ligheter, hade lemnat densamma och nedsatt sig pål!: ön Antigua, anklagad vid domstolen å Barthelemy:14 patt hafva i tvenne skrifvelser från Antigua, den enaji j 1 I till guvernören på Barthelemy, generaladjutanten (sedermera kontreamiralen) H. H. Ankarheim, och den bandra till öfverstelöjtnant C. F. Bagge (förut kom;mendant eller guvernör derstädes), sökt intala dem, patt, med biträde af generalguvernören öfver engelska pså kallade Lewardsöarne, Elliot, hålla S:t Barthele-; pmy f. d. Konung Gustaf Adolf tillhanda. Dessal, pskrifvelser lära bestått i ett par med blyerts skrif-4 na papperslappar. Fahlbergs förslag var, såsom man l; lätt kan föreställa sig, blott en förflugen id, som det. föll honom in att meddela gamla vänner och bekanta. ls I stället att betrakta saken på sådant sätt, skyndade l, Ankarheim och Bagge att angifva den, hvartill dej: påstodo sig vara föranledde af en dem emellan rådan-t de misshällighet. som kom dem begge att frukta, deti den ene eljest nu skulle begagna tillfället att skada, den andre, medelst beskyllningen att ligga inne medi Fablbergs polituiska afsigter. Fahlberg svarade från: Antigua skriftligen på anklagelsen, och den. 43 Sep-l .ember 18143, sedan under den långa mellantiden åt-. skilliga förfrågningar och hemställanden gjorts hos vei lerbörande här i Sverige, i afseende på vissa hans( anmärkningar mot domstolens sammansättning och be-s hörighet, samt en ny guvernör, generaladjutanten baj on Stackelberg, i Ankarheims ställe blifvit utskickad I 2 AAA MH gr Rs Ann NV RAR FR RR