kathegori som kronans öfriga tillhörigheter, af hvil
ka den regerande Konungen eger nyttjanderätten
såsom kronoparker, lustslott, juveler m. m., at
Ständerna ega rätt att tillse, att de hållas der
blifvande arfvingen tillhanda, och att iden olyck-
Jiga händelsen Kongl. huset på manssidan skull
utgå, bör denna hälft lillfalla staten, likasom de
200,000 Riksdalerna då upphöra att utbetalas.
Må man icke såsom vederläggning af dessa in
kast och anmärkningar åberopa 4843 års Stän-
ders bes!ut, hvilka godkännt den Kongl. proposi
tionen. Ett sådant beslut förändrar ej grundla-
garne, och det står lika litet i den ena, som i
den andra statsmaktens förmåga, att öfverträda en
gällande lag eller förändra den annorlunda, än :
föreskrifven ordning; aldra minst kan detta ske
med successionsordningen, hvilken är en grundlag,
och som sådan icke ens kan förändras vid den
riksdag, der förslaget derom väckes.
Men då man talt om Kronprinsens förluster,
för hvilka den Guadeloupska köpeskillingen skulle
vara en ersättning, så måste man förundra sig
öfver, att dessa förluster icke omnämndes i trak-
taten med England, och att de icke bestämdt
uppgifvas i den kongl. propositionen. Får man
tro Återblickaren, så lära dessa icke heller ha va-
rit så serdeles stora. Kronprinsen hade, efter hans
påstående, furstendömet Ponte Corvo, hvilket lig-
ger i Italien, en Starosti i storfurstendömet War-
schau, egendomar i Frankrike, palats i Paris och
betydliva kapitaler insatta i Milanos bank och i
holländska fonderna. Hade han fortfarit att vara
fransk marskalk, så skulle han delat alla sina med-
bröders öde, att genom krigets skiften förlora hvad
kriget låtit bonom förvärfva, således alla sina be-
sittningar utom Frankrike. Nu var det tvertom
hans egenskap af Sveriges Kronprins, som åt ho-
nom räddade dem eller åtminstone största delen.
Aterblickaren uppger, att han al Napoleon skulle
erhålla 2 millioner francs för furstendömet Pon-
te Corvo, men att han endast erhöll en (således
i alla fall mer, än de andra marskalkarne erhöllo
för sina furstendömen). För starostiet i Warschau
fick han, likaledes efter Aterblickaren, rubelfonden
såsom ersättning. Det är icke sannolikt, att ka-
pitalerna i Milanos bank och i holländska fonder-
na, hvad öde som än måtte ha träffat andra der
insatta kapitaler, skulle hafva gått förlorade för
en ägare, hvilken stod i spetsen för en af de seg-
rande sarmeer, som dikterade freden i Paris. Det
är således icke möjligt för vanliga menniskoögon
att inse, hvari Kronprinsens förluster skulle ha
bestått. Men de måtte ha varit hvilka som helst,
så hemställa vi, om det icke hade varit det vär-
digaste, anständigaste och lagzligaste, att öppet an-
gifva och specificera dem, samt derför begära er-
sättning, i stället att genom en förtydning af trak-
taters ord och ett förnärmande af grundlagarne,
gifva anledning till efterräkningar, som, huru de
än måtte slå ut, likväl alltid äro angenäma både
för dem som göra dem, och dem, som deröfver
behöfva förklara sig.
Då vi bär nämnt Guadeloupe och dess försälj-
ning, torde det i sammanhang dermed tillåtas oss
fråga: var Pomern äfven afträdt till Sveriges Ko-
nung efter suceessionsordningen af den 26 Sept.
1810? Och om det icke det var, huru kunde
det icke blott efter godtfinnande af Regeringen för-
säljas, utan äfven köpeskillingen efter godifinnan:
de disponeras, så att hon som en grace skänkte
staten något mer än hälften, och för andra behof
behöll det öfriga? Äfven bärpå torde Återblicka-
ren svara, i det utlofvade stora svaret.
PM i (Forts. följer.)