— Subordinationen.. I Norge är för mnärvarande allmänna uppmärksamheten fästad på en aktion för brott mot subordinationen, som, eburu af en högst egen och ovanlig beskaffenhet, likväl synes oss ganska lärorik för alla de länder — och dessa äro många — der den för kriget och militära förhållanden stiftade despotiska subordinationen öfvergått till freden och civila förhållanden. Vi meddela derföre i följande berättelse: En kapten i norska marinen vid namn Horn och en löjtnant i samma marin vid namn Rosenqvist hafva båda blifvit anställde vid en norsk navigationsskola, den förre som cxaminator, den sednare som lärare, Bemälde navigationsskola är af alldeles samma art som våra svenska, så att med lärareoch examinatorskallet ingen militärvärdighet är förenad, ehuru i Norge, liksom här, sjöoflicerare kunna antagas till lärare. När nu Horn skulle examinera de af Rosenqvist instruerade elever, så fordrade han af dem åtskilligt, som Rosenqvist mente att examinatorn icke enligt reglementet för navigationsskolorne borde fordra. Sålunda ville Horn icke tillåta att eleverne upplöste frågor efter de till nautikalalmanak fogade specialtabeller; han ville att de skulle förstå hvad gyllental och epakter betyda och huruledes högt och lågt vatten medelst dessa finnas; han examinerade munt-! ligen i vissa punkter, der reglementet föreskref blott skriftligt besvarande af frågorna; han fordrade att eleverne skulle kunna prestera matematisk bevisning för de af dem resolverade problemer, att de skuile redogöra för bruket af gamla, aflagda instrumenter, 0. S. V. Rosenqvist invände att sådant icke stod i reglementet, och då Horn icke lät sig nöja, så ingaf Rosenqvist en skrift till Marindepartementet, framställde tvistepunkterne och anhöll om en förklaring från departementet. Så vidt man af denna inlaga och departementets svar kan sluta, hade kapten Horn någon förkärlek för det gamla och obrukliga, samt fordrade af eleverne sådane matematiska kunskaper, som de vid kofferdisjömansyrket icke hafva tillfälle att inhemta. Imedlertid framkom i Den Constitutionelle en mot Rosenqvist riktad artikel och föranlät Rosenqvist att möta med ett svar. I detta svar nämnes icke Horn, icke heller beklagar sig Rosenqvist på minsta sätt öfver hans method att examinera eller riktar mot honom den minsta pik; han försvarar blott sin åtgärd att vända sig till departementet dermed, att då han och examinator hade olika åsigter om reglementets mening, men han nödgades tillse att eleverne ej pålades mer än reglementet fordrade, så hade han ingen annan utväg än att vända sig till departementet. Skriften till departementet innpehöll platt intet annat än en enkel framställning af tvistepunkterne och deremot svarande citationer ur reglementet; vi hafva icke kunnat uppleta ett enda uttryck, som på minsta sätt kan tydas till missaktning mot kapten Horn, ehuru visserligen på ett par ställen förekommer, att de metoder Horn fordrat kunde föranleda till oriktiga resuitater, hvartill likväl är artigt fogadt den anmärkning, att felen väl icke blefve stora. I Men examinatorn Horn lärer föreställt sig, att han var kapten och Rosenqvist löjtnant vid navigationsskolan, och att för den skull det var ett subordinationsbrott att Rosenqvist vågade tänka olika med honom em meningen i skollagen. Kortligen, Horn vände sig till sjöståtens kommando och begärde — krigsrätt öfver Rosenqvist; han skref också till marindepartementet och begärde att offentlig åklagare måtte i saken tillförordnas. Kommandon remitterade raken till generalauditören, och denne, som bör vara jurist, hade likväl icke kurage att hejda tokeriet, utan afgaf följande yttrande: ehuruväl det är vanskeligt att kunna förutsäga huru domstolarne torde bedöma de af kapten Horn öfverklagade yttranden af löjtnant Rosenqvist, uti den sednares, i afskrift bilagde hemställan till marindepartementet af den 24 sistlidne maj så väl som hans derpå följande uppsatts i Den Constitutionelle, år 4843 M 207, så förekommer det mig dock att ifrågavarande yttranden, gifva så mycken anledning till ätals anställande, att detta, på kapten Horns uttryckliga begäran derom, icke bör nekas. Krigsrätt blef ailtså beviljad. För kommandon eller, som är detsamma, amiralen, anföres till försvar, att den ju icke borde underlåta att rådfråga generalauditören, såsom kommandons juridiska rådgifvare, och för generalauditören att han ju icke borde hindra någon att få sin klagan af domstol pröfvad; men det säger sig sjelf, att dessa myndigheter icke behöft för sådan orsak göra sig till medspelande, emedan kapten Horn hade vägen öppen att enskildt åtala bäst han gitte. Hvad nu marindepartementet angår, så gaf det visserligen Rosenqvist rätt, meddelade den förklaring han begärde samt skrapade äfven kapten Horn, för det han ej serskildt och bestämdt besvarat hvarje anmärkning, afslog naturligtvis hans begäran alt få offentlig åklagare tillförordnad, ja till och med uttryckte sin. förväntan, att. anledning till en sådan meningsskilnad ;som den öfverklagade icke oftare måtte gilvas; men då departementet sålunda afejort, alt de mot Horn framkomne skrifter icke gåfvo anledning till något offentligt åtal, och öfverlemnat till kaptenen sjelf att afgöra huruvida han fann sig befogad atti, enskildt beifra dem, tillade likväl departementet, att lj; detöframkomne (i bemälde skrifter) visserligen röjerq ganska ringa humanitet.s Af norska Morgenbladet inner man väl att detta yttrande torde hafva afseende på en i Den Constitutionelle införd: anonym artikel, hvilken icke tillägges löjtnant Rosenqvist;! nen; efter våra -begrepp åtminstone, är det en högst gen sak, att ett regeringsdepartement i sina förhandingar inblandar omdömen om tonen i en tidnings-!; volemik och gör sig till parternes privat-rådgi!vare. ja Ytterligare hafva tidningarne i denna såk framdra-d vit, att kapten; Horn, i en skrift till marinkommandon, infört. såsom. skäl till sin begäran om krigsrätt, att: han, fter, marirdepartementets förklaring, icke kunde: göra ö ig hopp om fri process, och att han icköegde medel tt föra process på egen bekostnad. Bladet ahmärker: tt kapten Horn uppbär i löner 1,342 specier eller 368 Rdr rgds. N RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. k — Vid Mensätra på Vermdön föröfvades stöld I. KR ml mr