UPPE PfEFE FER RT rr RR TR, PN Lata såsom fina blåsor, hysande infusorier. Lyckligtvis är den vilda naturen, i allmänhet och-i de flesta förhållanden, fritagen från sådan copulering, ehuru D:r Schiede, som längre fram skall visas, anför ett icke ringa antal deraf. Det är i synnerhet trädgårdarne som å ena sidan tillegnat sig denna parning såsom skönhetsmedel, och å den andra lida deraf såsom sjukdom. Snart finnas inga skönblommande växter, från Amaryller och Cactter, till Neglikan och Pelargonierna, som icke låta förbyta sig till färger och storlek i blomman, genom konstig befruktning, och det nästan i sådan mångfalld man önskar frambringa. Men äfven köksträdgården hemsökes af denna naturens frivilliga parning, så att om man ej genom längre afstånd åtskiljer de beslägtade arterna af bönor, kålstammar, fröspenat m. fl., så erhålles af dessa nya, vanligen försämrade racer, till en blifvande frösådd. Tillämpningen af dessa observationer på ännu vigtigare odlingar ger all anledning befara enahanda verkan emellan sädesslagen. Bellard och Lindley hafva redan bevisat, att en ny hveteart uppstått af tvenne andra, hvilken låtit fortplanta sig; hvadan en åkers bättre eller sämre gröda kan bero af granntegarnes mer eller mindre goda sädesslag. Sannolikt har denna hybridisering gifvit anledning till förmodan af det -.eha sädesslagets öfvergång i ett annat; och hypotheserna i denna väg hafva äfven hos högt frejdade vetenskapsmän i våra dagar förirrat sig ända derhän, att uppväcka fantasien om en generatio Tquivoca. Hr Schiede åter stödjer sina uppgifter endast på försök och facta. Dessa synas hufvudsakligen röra sig kring Tysklands och Italiens hybrida växter. Utan tvifvel kunna sådana nya vildt växande former oftare uppstå i ett varmt, tempereradt luftstreck, med rikare blomstring och såiedes äfven -ymnigare frömjölsbildning, än här i norden, hvarest de mera sällan förekomma i den fria naturen, sjelfbildade. Till stöd för egna åsigter upptager förf. de skriftställares, som sysselsatt sig med undersökning af ämnet. Han går härvid tillbaka till den tid, då växternas könsdelar något bestämdare utröntes, och anför i första rummet R. J Camerarius, såsom den redan 4694 uppställde en analogi mellan djurens och växternas fortplantningssätt. Denna fråga hvilade dock oafgjord, ända till Finne år 1744 upptog den och snart, med det vidtomfattande snillets belysning, bragte de nyfödda ideerna i system. J. G. Gmelin var dernäst den, som 14749 fortsatte undersökningar i denna väg, hvilka gåfvo stöd åt den theori, att nära hvarandra planterade växter kunna befrukta hvarannan, till nya former. Sednare eller år 47531, utvecklades ämnet ännu fullständigare af Linne i hans skrift: Plante hybride, om hvilken förf. säger, att Linns snille synes med gissningar gått framför de upptäckter, han sedan med försök bekräftade.n De sedermera konstgjorda försöken grunda sig derpå, att den ena blommans hannar borttagas medan honan lemnas qvar och befruktas med Pollen från hannen af en skiljaktig art. Det är dessa experimenter, som nu göra Horteulturens nya-skapelse i alla länder och på alla verldsdelars örter. Med följdenlighet rättar dock naturen denna inblandning i dess alstringsförmåga, derigenom, att den nya växten, i tredje och fjerde led, återgår till formen af sin ursprungliga stam, och vanligen till modrens. Förf. öfvergår derefter till de sjelfbildade vilda hybrida växtformerna, om hvilkas utrönande han åberopar Guillemin och Dumas. Det första exemplet han anför, och det enda bland trädslagen, är hybriden af en ek, quercus rosacea, (Bechslein), uppkommen af quercus Robur och quercus pedunculata. Anmärkningsvärdt är att Hr Schtede icke vet nämna något or Oxel-Rönnen, Sorbus hybrida, hvilken, såsom enigenkännelig blandning af Aria vulgaris och Sorbus ancuparia är en af de mest bevisande formerna på copuleringen mellan tyenne trädslag, och så sjelfständig, att dess frön fortplanta sig ur en frukt med form och smak af båda trädens bär. Beskrifningarne öfver öfrige Hybrider röra endast perenna växter, inom flere arter, som af Ref, till undvikande af alltför stor vidlyftighet förbigingos. Af hvad såunda blifvit. anfördt framställer författa-. ren följande slutsatser: tj 4:0 Att Hybrida växter äfven sjelfbildligt kunna uppkomma. ! 9:0 Att de hvarken äro artförändringar (varieteter eller egna arter, utan utgöra en serskild grupp: 3:0 Ått nya arter icke uppstå af hybrida bildningar. 2:0 Att generatio hybrida är ett bland de säkraste bevisen för könsdelar äfven hos växterna. i Till Kongl. akademien: hade 2:ne nya afhandlingar blifvit inlemnåde; neml.t: 4:0 Af friherre Berzelius: Om Allotropi hos enkla kroppar, såsom en af orsakerna till isomeri hos deras föreningar. og 2:o Revelation dun Mandarin; Anovym, insändt från Nantes i Frankrike, och kommer för. dessa afhandlingar att i ett blitvande sammanträde närmare; redogöras. 1 oc PN at Akademiens bibliotek hade såsom gåfva fått emottaga en mängd tidskrifter. afhåndlingar och: böcker, hvaraf må nämnas det af H. M. Konungen :förärade arbetet: Expositions industrielles et artistiques å Paris-4839. ; Tom. 13—20. Till museum botanicum hade hr generalkonsul Fölsch von Fels i Marseille förärat en samling cryptogamiska växter och till; riksmuseum: hade blifvit öfverlemnadt af studer. Mesch: ägg af Turdus iliacus och Hirundo riparia. f — -Statssekret. Dankwardt: 2:ne fiskar. — Friherre Berzelius : en Gordius aquaticus. — Kryddkramh. Strömstedt: 2:ne ungar af Astacus fluviatilis. Sekreter. G. Silfverstolpe: en varietet af Fringilla domestica. ; Prof Huss: en Cavia porcellus. Conservator Meves: 51 st. svenska foglar. W-. Davidsson: en Sterna hirundo. Löjtnant Balk: en Cobitis tonia. Konsul Arfyedsson: enm:S:öldpadda, I Kandidat Nyman: en Hydrachna. Prof, Hdenborg: en större insektsamling och 2:ne askar med corchylier från Rhodos, : Kapten Zethelius:, diverse Crustaceer och fiskar från Atlantiska OC2an. Grosshandl. Smerling: en Psittacus Amazonicus. oc. .2? Ålmröth: äog af FaltaA naragri ns Ott 2 Um Ås rn DD Um -—-— I LE DD 0 8 AA MM AA MA Fm