hyst den öfvertygelsen, att en furste först oc
främst bör göra allt för sitt folk, ja, till och me
för det uppoffra gamla förbindelser och slägtskap:
förhållanden. Nu hade han, i anseende till Ke
sar Alexander, inga dylika uppoffringar alt gör
Han stod dittills, så vidt man vet, i inga förbir
delser till honom och i inga slägtskapsförhållar
den; såsom svensk och svenska folkets represer
tant, hade han tvertom till honom en rätt, or
ej till bat och hämnd, likväl till upprättelse fö
ett begånget våld, för en liden orättvisa. Ha
återhölis således, i anseende till honom, af ing
konsiderationer, utan var alldeles oförhindrad a
af honom utkräfva allt hvad Sverges fördel oc
beder fordrade. Han trodde icke Finlands åter
fående öfverensstämma med denna fördel. N
väl, det må så vara, ehuru hela svenska folke
då tänkte annorlunda. Men fordrade Sverges för
del aå alideles ingenting af Ryssland? Jo, säge
man, Norges erhållande. , Men derom var ma
redan d. 5 April ense, och de båda furstarne be
höfde således nu icke rådpläga derom. Skull
man ej kunnat inse, att Sverge behöfde någo:
slags garanti emot Rysslands öfvermakt, t. ex
Finlands konstituerande till en sijetfständig stat
under en egen regent, dess deltagande i svensk
statsskulden, A!ands afträdande, förbindelsen at
ej i Finland hålla någon armå, åtminstone att ickt
bygga någon fästning på Åland, med ett ord
något, som Sverges fördel kräfde? När nu in
genting gjordes, ingenting blifvit synligt såson
följd af mötet i Åbo, när Norges förening lång
förut var öfverenskommen, när man till och mer
så litet aktade denna öfverenskommelse och lä
dess uppfyllande så helt och hållet bero af hän
delserna, alt man i Maj år 4843, när krigslyckar
syntes oviss, stod i begrepp att afstå från hel:
föreningen, mot erhållande af Trondhiems stift
när detta skulle blifvit enda ersättningen för Fin
land, när alla de olägenheter man sagt att Norge:
beroende af Danmark kunde för oss medföra så
lunda skule qvarstått, hvad är det då som Sver-
ge vunnit genom närmandet till Ryssland, genom
sin bered villighet att rädda det undan den ho-
tande faran? Härpå är Återblickaren ännu skyl-
dig oss svaret, men vi hoppas att han ger det pi
en gång, såsom han lofvat i Statstidningen, och
då något litet lyfter på den slöja, som höljer det
hemlighetsfulla mötet i Åbo och som hittills gjort
det till en politisk gåta, hvars lösning man på en
sång önskar och fruktar.