ITLRTAE FULA SPUUESUTEER SEE, SIR Sep EATUTe je MMA mt vidd, och visa honom saken från alla de sidor, hvarifrån den kan ses. Denna grundsats har Aterblickaren ej iakttagit, lika litet som någon af dem, hvilka skrifvit i samma anda, iakttagit den. För att tydligen ådagalägga, att Sverge ej kunnat göra annat än hvad det gjorde, ej kunnat handla annat än balft och med rädd försigtighet, att ett förbund med Frankrike på billiga vilkor verkligen var omöjligt, hade det behöfts, att man framlagt de diplomatiska underhandlingarna rörande ämnet, i hela deras fullständighet. Det har blifvit sagdt, att Napoleon 48035 och 41806 ville göra allt, för att draga Sverige in i sitt intresse, att han ville låta det sjelft bestämma vilkoren för sitt bitr: och likväl gälde det då ännu blott ett vanlist krig med Ryssland, och på Sverges thron s: en ung, såsom krigare och anförare, allde!es obetydlig, konung. Och år 4841 och 1812 då krisetl gällde endera statens existens, åtminstone såsom preponderande Europeisk makt, då vid sidan af Sverges thron stod en utmärkt härförare, hvars fältherretalanger Napoleon sjelf, bäst af alla, borde kunna bedöma, nu skulle han hafva velat göra så godt som ingenting, för att få Sverge tull sin bundsförvandt; han skulle tvärt om geaxom obilliga fordringar, genom gäckande anbud, hvilka nästan kunde anses som en föroliämpning, genom en våldsam ockupation af han nyss återlemnat, snart sagdt it oss att blifva hans fiende. Detta vnneriigt, så stridande mot hans vanatt det verkligen behöft bestyrkas zonskenliga fakta, att det icke lemnat de provin hafva tvi låter så be liga poli med så rum för nåcot tvifvelsmål. Nu har likväl Åter-) blickaren, till stöd för den sak ban velat förfäkta, ej haft at annat alt anföra, än ena sidans argumenter. Man skulle trott, att dessa åtminstone varit bea det svenska kabinettets notevexling, hvarigenom man kunnat få ett slags begrepp om hvad som a! Frankrike anförts och yrkats. Icke a har skett. Han har ej citerat någ HH, RK. H. Kronpprinsens enskilda bref till. Napelcon, hvilka han tillägger epiteterna af phevekan!e. röranden, 0. V. Man får icke ens se Napoleons svar. Detta är att bevisa ingenting. Hvilken domare skulle väl afgöra, eller ens upptaga en Håga, der blott ena parten framlagt sina skäl och den andra ej en gång blifvit hörd, helst om den nde parten är af den borgerliga qvalifkation, att han ej hör under dess jurisdiktion? Och nu vill man, alt allmänheten skall tro en författare, som, till stöd för sina påståenden, ej har något annat än bref från en person, hvars höga ställning i samhället sätter honom utom det offentliga klandret och således äfven bör sätta honom utom det offentliga berömmet, helst af den, h a uppstår att föra hans talan och således vig i målet. Är detta ett bevis på a för det skickliga, som de lojale så al sina motståndare? ledes före!asa HL. K. H. Kronprinsens knins, sker sådant endast derföre, sakförare tvingat oss dertilt och den beskylining otullbörlighet, denne troligen ej skall underlåta att rigta mot oss, träffar således honom sjel. Hvad det Sverige — när vi nemligen antaga att Kronprinson här uppträdde såsom svenska diplomati representant — önskade af Frankrike? Jo, Det gällde således icke Sveridess af tiden, af folkets sindets belägenhet, afsakernas inpenningar. Mon kan ungefärligen lern beräkna hvad Sveriges intresse, efmåttstock, ansågs värdt. England gaf rv sammanlagdt ungefirligen 2 millioIn: Således för ungefär 23 milkunde vi blifva antingen Ryssar för denna summa kunde vi sälja blod och vårt lands framtid. Finland ei väzde då lika i den svenska statskonstens v 1, och i frågan om en verldsmoi prätthållande eller störtande, om den ryförkofran eller nedsättande, voro vi penningen gifva utslaget. Våra a svenska folkets utskylder till Koner Riksdaler. Ett enda års lioner Riks eller Fr våra sold rf! Om en fransysk eller engelsk ite uppträda i deputerade kammaren et och säga: Här gäller en lifsfråd n om vi skola för framtiden tindig stat eller icke, om vår poatiden skall följa en yttre impuls elJja och intresse, och denna fråga al nationens röst, icke af tidesa riktning, icke af landets belä2: kan afx hvarfvets :s nog att afgöra vårt öde för kom-. urnödvändighet föreskrifna handlingsgenhet, icke af något enda bland dessa motiver, . amma ett kabinetts statskonst, utan al n det håll, hvarifrån man vill ge oss ungefär rcket som ett års utskylder, hvad månn tro svaret blef? Vi vilja kläda det i de allra böftisaste ordalag och stylisera det på följande sätt: En milliard franes eller fyrti millioner Pund sterling kunna väl vara ganska godt att ha, och kunna de fås med bibehållande af landets ära och intresse, så alltför gerna; men dessa våra skatter sälja vi för intet pris, och förstår ni ej bättre hvad de al er fordra, än att ni är färdig, att, utan egen sjelfständig mening, lägga dem i den hand, der ni ser penningen. ligga, så har ni ingen egen öfvertygelse, så vet ni icke hvad vårt Jand höfves. Vi bedja återblickaren säga oss på samvete om ham verkligen tror, att de deputerade i franska kammeren eller underhusets ledamöter som bestär impulser