a- ) Lindebergs uttryck har en helt och hållet sul
riljektiv form, dels att det låter sig på många sä
1- förklaras och icke förutsätter något nidingsakti
relhos den person, mot hvilken den var riktad. S
så i mycket mer gör det oss nu ondt, att Biet, soi
Ildock icke i sitt handlingssätt är bundet af ar
n) dras, uppställt sitt svar så peremptoriskt, att e
hlraccommodation ännu synes nog aflägsen. Bi
i- fordrar, att kapten Lindeberg skall erkänna, dt
nihan tror sig blifva skonsamt bedömd af Biet oc
alanser för en lycka, att hafva det på sin sida; trc
-licke kaptenen eller erkänner sig tro detta, s
alskrifver Biet ej en rad om Nya teatern; n
alkan kapten L. icke förmå sig att tro, och erkän
råner då icke heller — derför borgar hans kända ka
plrakter — att han tror: och så blir konklusio
-Inen: Biet skrifver aldrig om Nya teatern. Vor
-Idet då icke rättare, alt Biet först gjorde försö
-Imed att skrifva, och sedan afvaktade, hvad ver
kan det kunde hafva på herr kapten Lindeberg
)Itro? Det är ju icke billigt att begära, det tro
på Biet skall vara af den teologiska sorten, eller
-Isåsom det heter i Katekesen, en öfvertygelse on
I det man icke ser Biets red. skrifver:
Till Redaktionen af Aftonbladet!
Sedan Red. sistlidne Onsdag infört en af Å. Lin
Svenska Bict för den 8 September meddelad uppsat
kallad: Något om Nya Theatern), få undertecknad
anhålla, det Tit. behagade, enär Hr L. så sällan lä
ser Biet, i sätt blad upptaga äfven följande anmärk
ningar, till hvilka Hr Lindebergs declaration gifvi
T anledning.
) Hr Lindeberg säger, att man ulspridt ett rykte
Idet han skulle hafva skrifvit en af de biljetter
Ihvari Bict uppmanades att bryta sin tystnad om
Nya teatern, eller ombesörjt, att de blefvo skrifnan
Undertecknade, som måste tillstå, att ett sådant rykt
lalldeles icke af oss törrummits, begagna tillfället at
förklara, det vi om ursprunget till dessa anonyma
T biljetter icke tillåtit oss några gissningar, icke förmo-
dat biljetterne vara tillställda af Hr L., samt följakt-
ligen ännu mindre till det omförmälda ryktets utspri-
dande på något sätt bidragit.
Hr L. citerar sjelf de, sistlidet år, af honom ail-
mängjorda uttryck, hvilka hindrat Biet från alla om-
dömen om hans theater. De lyda så: Jag vet, att
det gifves ett parti af domare, som jag med ingen
ling kan afväpna, och af hvilka jag nästan skulle
anse för en olycka ait bli skonad, ärnu mer
att hafva dem på min sida. För den, som minnes
de strider med Hr L., hvilka förut i Biet förekommit
öfver andra ämnen, den som sett Hr L:s svar uti
Aftonbladet och de åsigter, han deruti uttalat om Sv.
Biet under dessa strider, skall svårligen misstaga sig,
om hvilka kritici, den nyss anförda strofen blef ned-
skrifven. Hvarken Aftonbladet tilltrodde sig härom-
dagen, att rentaf förneka deras tillämpning, eller har
Hr Lindeberg i Onsdags kunnat förmå sig, att göra
ett sådant förnekande, utan till och med undvikande
yttrat: Jag minnes verkligen icke nu, huruvida
jag, när jag skref den ofvananförda tiraden, i för-
bigående tänkte på Biel. Lägger man till dessa om-
ständigheter den, att Biet var den enda, med thea-
ternotiser sig befattande tidning i hufvudstaden, som
täcke erhöll fribiljett till inaugurations-representationen
— en förmån, som Biet visserligen hvarken kunde
fordra eller: behöfva, för att taga notis af theaterns
företeelser, emedan den är en frivillig grace, öfver
hvars uteblifvande ingen någonsin har raison att för-
undra eller beklaga sig, ännu mindre att på nägot
sätt hämnas, och hvilket uteblifvande följaktligen i
ingen måtto haft inverkan på Biets förfarande, eller
i sådant hänseende blifvit omtaladt, utan endast der-
före citerats, att det föreföll. både oss och mången
annan såsom ett insegel uppå Hr L:s sannskyldiga
mening med uttrycket om de der domrarne, af hvilka
han skulle anse för en olycka att blifva skonad, ännu
mer att hafva dem på sin sida, — Jägger man, säga
vi, denna omständighet till de föregående, så lärer
saken lätt blifva förstådd. Och betraktar man föl-
jande ordalag i Hr L:s sednaste förklaring: Biets
förfarande i detta fall det bästa vi (Hr L. och hans
vänner) kunna önska oss; — jag ej anser teaterns
annonser behöfva införas i fler än de tre tidningar,
der de nu stå, och icke kunde fästa nog vigt vid
att få dem införda i Bict, alt jag derföre skulle af
detsamma begära en grace; — nya theatern har
allt skäl att vara nöjd med Biets hiutills följda sy-)
stem i anseende till henne — —— så torde man få
anse fullkomligen afgjord Hr L:s ovilja mot Biet och
hans deraf föranledda önskan, att Biet icke måtte med
hans theater befatta sig.
Och likväl är det med förvåning Hr L. finner,
att han skulle vara anledningen till Biets tystnad, och
let var för honom ,alldeles nytt, att han skulle ha
vållat deb oerhörda fenomen, att Biet ett helt år
örsummat nya theatern. Vi anse här icke lämpligt,
tt referera enskilda samtal; men måhända skulle Hr
L.,, om hans minne vore troget, medgifva, att han i
nskild väg för flera månader sedan, om vi rätt min-
as, redan sistlidne vår, fått fullkomlig visshet om
inledningen till Biets tystnad, och att sålunda samma
visshet nu icke kunde med skäl kallas en nyhet. At-
ninstone har en person, hvilken till Biet står i allra-
värmaste gemenskap, just för att visa Biets benägen-
et att åstadkomma ett annat förhållande, vändt sig
ill en af Hr L:s närmaste omgifning och för denne
ttvecklat precist detsamma, som den klandrade Biets
rtikel häromdagen innehöll. Att denne sednare per-
on måhända icke omnämnt detta samtal för Hr L.
— oaktadt han sade sig erna göra så — medgifves
lock gerna vara en möjlighet.
Hr L:s förklaring, att han icke trodde Biets Red.
omma alt sakna tillträde till första spektaklet, när
an skickade biljetter till Svenska Aka-
lemien, är för mycket bizarr att behöfva något
gentligt svar. Hr L:s mening är att insinuera en
nycket nära gemenskap mellan Sv. Akademien och
siets Red.; men skulle väl Hr L. ansett fullkomligen
itt vara handladt, om, äfven under förutsättning af
n dylik gemenskap, de biljetter, som blifvit skickade
t Sv. Akademien, utlemnats till begagnande af en
Idningsredaktior? Och då Hr L. märkte, att Sv.
kad. återsände biljetterna, så: frågar han, hvad
kulle jag då vänta af Biets redaktion?:en fråga,
er det lilla ordet vänlat mer än tillfyllest rättfär-
isar Biets 3 mycket omtalada tvetnad arch hvars