a) Lindebergs uttryck har en helt och hållet sul riljektiv form, dels att det låter sig på många sä 1förklaras och icke förutsätter något nidingsakti relhos den person, mot hvilken den var riktad. S så i mycket mer gör det oss nu ondt, att Biet, soi Ildock icke i sitt handlingssätt är bundet af ar n) dras, uppställt sitt svar så peremptoriskt, att e hlraccommodation ännu synes nog aflägsen. Bi ifordrar, att kapten Lindeberg skall erkänna, dt nihan tror sig blifva skonsamt bedömd af Biet oc alanser för en lycka, att hafva det på sin sida; trc -licke kaptenen eller erkänner sig tro detta, s alskrifver Biet ej en rad om Nya teatern; n alkan kapten L. icke förmå sig att tro, och erkän råner då icke heller — derför borgar hans kända ka plrakter — att han tror: och så blir konklusio -Inen: Biet skrifver aldrig om Nya teatern. Vor -Idet då icke rättare, alt Biet först gjorde försö -Imed att skrifva, och sedan afvaktade, hvad ver kan det kunde hafva på herr kapten Lindeberg )Itro? Det är ju icke billigt att begära, det tro på Biet skall vara af den teologiska sorten, eller -Isåsom det heter i Katekesen, en öfvertygelse on I det man icke ser Biets red. skrifver: Till Redaktionen af Aftonbladet! Sedan Red. sistlidne Onsdag infört en af Å. Lin Svenska Bict för den 8 September meddelad uppsat kallad: Något om Nya Theatern), få undertecknad anhålla, det Tit. behagade, enär Hr L. så sällan lä ser Biet, i sätt blad upptaga äfven följande anmärk ningar, till hvilka Hr Lindebergs declaration gifvi T anledning. ) Hr Lindeberg säger, att man ulspridt ett rykte Idet han skulle hafva skrifvit en af de biljetter Ihvari Bict uppmanades att bryta sin tystnad om Nya teatern, eller ombesörjt, att de blefvo skrifnan Undertecknade, som måste tillstå, att ett sådant rykt lalldeles icke af oss törrummits, begagna tillfället at förklara, det vi om ursprunget till dessa anonyma T biljetter icke tillåtit oss några gissningar, icke förmodat biljetterne vara tillställda af Hr L., samt följaktligen ännu mindre till det omförmälda ryktets utspridande på något sätt bidragit. Hr L. citerar sjelf de, sistlidet år, af honom ailmängjorda uttryck, hvilka hindrat Biet från alla omdömen om hans theater. De lyda så: Jag vet, att det gifves ett parti af domare, som jag med ingen ling kan afväpna, och af hvilka jag nästan skulle anse för en olycka ait bli skonad, ärnu mer att hafva dem på min sida. För den, som minnes de strider med Hr L., hvilka förut i Biet förekommit öfver andra ämnen, den som sett Hr L:s svar uti Aftonbladet och de åsigter, han deruti uttalat om Sv. Biet under dessa strider, skall svårligen misstaga sig, om hvilka kritici, den nyss anförda strofen blef nedskrifven. Hvarken Aftonbladet tilltrodde sig häromdagen, att rentaf förneka deras tillämpning, eller har Hr Lindeberg i Onsdags kunnat förmå sig, att göra ett sådant förnekande, utan till och med undvikande yttrat: Jag minnes verkligen icke nu, huruvida jag, när jag skref den ofvananförda tiraden, i förbigående tänkte på Biel. Lägger man till dessa omständigheter den, att Biet var den enda, med theaternotiser sig befattande tidning i hufvudstaden, som täcke erhöll fribiljett till inaugurations-representationen — en förmån, som Biet visserligen hvarken kunde fordra eller: behöfva, för att taga notis af theaterns företeelser, emedan den är en frivillig grace, öfver hvars uteblifvande ingen någonsin har raison att förundra eller beklaga sig, ännu mindre att på nägot sätt hämnas, och hvilket uteblifvande följaktligen i ingen måtto haft inverkan på Biets förfarande, eller i sådant hänseende blifvit omtaladt, utan endast derföre citerats, att det föreföll. både oss och mången annan såsom ett insegel uppå Hr L:s sannskyldiga mening med uttrycket om de der domrarne, af hvilka han skulle anse för en olycka att blifva skonad, ännu mer att hafva dem på sin sida, — Jägger man, säga vi, denna omständighet till de föregående, så lärer saken lätt blifva förstådd. Och betraktar man följande ordalag i Hr L:s sednaste förklaring: Biets förfarande i detta fall det bästa vi (Hr L. och hans vänner) kunna önska oss; — jag ej anser teaterns annonser behöfva införas i fler än de tre tidningar, der de nu stå, och icke kunde fästa nog vigt vid att få dem införda i Bict, alt jag derföre skulle af detsamma begära en grace; — nya theatern har allt skäl att vara nöjd med Biets hiutills följda sy-) stem i anseende till henne — —— så torde man få anse fullkomligen afgjord Hr L:s ovilja mot Biet och hans deraf föranledda önskan, att Biet icke måtte med hans theater befatta sig. Och likväl är det med förvåning Hr L. finner, att han skulle vara anledningen till Biets tystnad, och let var för honom ,alldeles nytt, att han skulle ha vållat deb oerhörda fenomen, att Biet ett helt år örsummat nya theatern. Vi anse här icke lämpligt, tt referera enskilda samtal; men måhända skulle Hr L.,, om hans minne vore troget, medgifva, att han i nskild väg för flera månader sedan, om vi rätt minas, redan sistlidne vår, fått fullkomlig visshet om inledningen till Biets tystnad, och att sålunda samma visshet nu icke kunde med skäl kallas en nyhet. Atninstone har en person, hvilken till Biet står i allravärmaste gemenskap, just för att visa Biets benägenet att åstadkomma ett annat förhållande, vändt sig ill en af Hr L:s närmaste omgifning och för denne ttvecklat precist detsamma, som den klandrade Biets rtikel häromdagen innehöll. Att denne sednare peron måhända icke omnämnt detta samtal för Hr L. — oaktadt han sade sig erna göra så — medgifves lock gerna vara en möjlighet. Hr L:s förklaring, att han icke trodde Biets Red. omma alt sakna tillträde till första spektaklet, när an skickade biljetter till Svenska Akalemien, är för mycket bizarr att behöfva något gentligt svar. Hr L:s mening är att insinuera en nycket nära gemenskap mellan Sv. Akademien och siets Red.; men skulle väl Hr L. ansett fullkomligen itt vara handladt, om, äfven under förutsättning af n dylik gemenskap, de biljetter, som blifvit skickade t Sv. Akademien, utlemnats till begagnande af en Idningsredaktior? Och då Hr L. märkte, att Sv. kad. återsände biljetterna, så: frågar han, hvad kulle jag då vänta af Biets redaktion?:en fråga, er det lilla ordet vänlat mer än tillfyllest rättfärisar Biets 3 mycket omtalada tvetnad arch hvars