IPTIRLeED UNULL RHdIllRev
förnamnen
(in öres på begäran.)
Till Perr Abr. Manckell ytterligare några ord
rörande melodiverket.
Att den i Aftonbladet 42 471 till He Manckell
framställda frågan rörande melodiverket och orgel-
byggarne Gullbergssons och Weneströms skicklighet
och rättighet att bygga orgelverk, blef af Hr M. så
skeft uppfattad, som svaret i bladet 2 489 antyder,
förundrar ins. till den grad, att han rästan känner
sig böjd att tro, att den oriktiga uppfattningen är
mera skenbar, än verklig. Vare härmed huru som
helst — insändaren finner sig dock af svaret föran-
ledd, att, för Hr M:s eger räkning, afgilva en ytter-
gare förklariog, oaktadt Hr M., genom en artig och
bildad askedshelsning, yttrat siu önskan att blifva
insändaren qvitt.
Utan att uttala någon förkatelsedom öfver det så
kallade melodiverket, har ins., genom den nämnda
frågan, blott tillkännagifvit, att Hr M., genom sitt
öfverdrima loford öfver uppfinnisgen ar detta verk,
inaifvit allmänheten dena öf ygolsen, att Hr Weng-
ström, som har del i uppfinningen och patent derå,
ir en ovanligt skicklig orgelbyggare, och således före-
esvis berättigad till all örtroende. Denna
följd af vitsordet om melodiverket hade lr M, san-
nolikt ick2 beräknat; nen man finner den ju så na-
turlig, om man, jemte Hr M:s öfverdrift i sitt om-
döme om melodiverkets förträffiighet, tager i betrak-
tande allmänhetens oförmåga att skilja mellan melodi-
verk och crgelverk. Tasindaren, under hvars hän-
der och fötter hvarje Söndag) skrålar en obildad,
skorranda och färglös ljudmassa, hvilken, beledsagad
af stark schvankning, utgör eit talande bevis på ett
högst misslyckadt orgelverk, ansåg sig, med denna
rferenhet, hafva all aniedning att frukta, att Hrr
Gullbergson och Wengström, som byggt verket, med
eti vunnet allmännare förtroende, mera komme att
skada, än gagna kyrkan, och trodde det följaktligen
icke vara illa handladt, att, med Kumla orgel, fram-
ställd såsom ett cxempel, uppmana vederbörande till
försigtighet i val af orgelbyggare, och, genom den till
Hr M. ställda frågan, tillika söka få upplyst, om nämnde
kompanjoner på sednare tiden aflagt orgelbyggarexa-
men, på det de, i bändelse af dervid ådagslegd skick-
lighet, icke mätte komma att lida af insändarens yt-
trade åsigter om deras bristande skicklichet i sitt yrke,
Ar Maockoell har förklarat, att han ick- vill besvara
dena gjorda frågan, emedan han dertillicke är skyl-
dig. Svaret har alldeles icke blilvit ålagdt Hr M.
sisom nigon skyldighet; man har blott med böflighet
anbällit derom, i hopp, att Hr M. såsom kyrkomusi-
8 kände nitilskare och vän, och såsom ledamot af
Musikaliska Akademien, under hvars öfverinseende
zelvyckeriet i riket stär, skullo finna ett nöje uti,
it tjena alltaänheten med den för kyrkomusiken in.
Hucda likgiltiga upplysnicgen, om melodiverksbyg-
rea och hacs koropanjon även kunna bygga orgel-
verk, ellsr om man, för att erhålla det sednare ända-
Hist och godt, mäste vända sig till annan man ?
Genna förklaring torde Hr M. finna. att den
da frågan hade ett för kyrkomusiken välmenande
och gagneligt sylte, och alldelos icke, om Hr M.
ynes bo, pick ut på att puffa för andra orgelbyg-
vare. Man har nämnt EH: Strandn, cäger Hr M.
a, man har vämnt honom; men, märk det! blott
som besiktningsman å Kumla orcel, utan att med
sa ord vihöra hans skicklighet såsom orgel-
ant för intet hade att göra
dsavarand ser He M., att hans
!oftal öfver Strand ingaluada voro svar på tal,
is på ietta ställe alldeles öfverflödiga.
iverket äro tavkarne del:ce — Hr M.
tpphöjer det til skyarne — Hr Giöxiher deremot,
(od såsom en af rikets första suelare, yttrar sig,
sigtningsprotokoliet ö ver Kumia orgel, derom sä-
vv: Det så kallade melndiverk t är en så must-
saliskt betydelsilös uppfinning, ott den ej förtjenar
underkastas ell omdome, Utan att för mycket del-
aga i nävondera af dessa äsigter, vidhåller ins., äf-
nn om han ännu en gång skulle af H: M. beskyllas
ör bristande kärlek titt koralen, sitt förra påstående,
ut melodiverket, icke till sin id6, meon relatift vill
sanna och pedalverk, de Vv. S. Orgelv rk, är och blir
Nn smi ak, och är säker att af Hr M. aldrig kuuna
verbevisas om motsatsen. Grunden iör detta på-
tående finner Hr M., genom att till eget besvarande
-amställa följande tvenne frågor:
4:0 År ett orgelverk ändamålsenligt utan melodi-
erk?
liga
ir