IPTIRLeED UNULL RHdIllRev förnamnen (in öres på begäran.) Till Perr Abr. Manckell ytterligare några ord rörande melodiverket. Att den i Aftonbladet 42 471 till He Manckell framställda frågan rörande melodiverket och orgelbyggarne Gullbergssons och Weneströms skicklighet och rättighet att bygga orgelverk, blef af Hr M. så skeft uppfattad, som svaret i bladet 2 489 antyder, förundrar ins. till den grad, att han rästan känner sig böjd att tro, att den oriktiga uppfattningen är mera skenbar, än verklig. Vare härmed huru som helst — insändaren finner sig dock af svaret föranledd, att, för Hr M:s eger räkning, afgilva en yttergare förklariog, oaktadt Hr M., genom en artig och bildad askedshelsning, yttrat siu önskan att blifva insändaren qvitt. Utan att uttala någon förkatelsedom öfver det så kallade melodiverket, har ins., genom den nämnda frågan, blott tillkännagifvit, att Hr M., genom sitt öfverdrima loford öfver uppfinnisgen ar detta verk, inaifvit allmänheten dena öf ygolsen, att Hr Wengström, som har del i uppfinningen och patent derå, ir en ovanligt skicklig orgelbyggare, och således föreesvis berättigad till all örtroende. Denna följd af vitsordet om melodiverket hade lr M, sannolikt ick2 beräknat; nen man finner den ju så naturlig, om man, jemte Hr M:s öfverdrift i sitt omdöme om melodiverkets förträffiighet, tager i betraktande allmänhetens oförmåga att skilja mellan melodiverk och crgelverk. Tasindaren, under hvars händer och fötter hvarje Söndag) skrålar en obildad, skorranda och färglös ljudmassa, hvilken, beledsagad af stark schvankning, utgör eit talande bevis på ett högst misslyckadt orgelverk, ansåg sig, med denna rferenhet, hafva all aniedning att frukta, att Hrr Gullbergson och Wengström, som byggt verket, med eti vunnet allmännare förtroende, mera komme att skada, än gagna kyrkan, och trodde det följaktligen icke vara illa handladt, att, med Kumla orgel, framställd såsom ett cxempel, uppmana vederbörande till försigtighet i val af orgelbyggare, och, genom den till Hr M. ställda frågan, tillika söka få upplyst, om nämnde kompanjoner på sednare tiden aflagt orgelbyggarexamen, på det de, i bändelse af dervid ådagslegd skicklighet, icke mätte komma att lida af insändarens yttrade åsigter om deras bristande skicklichet i sitt yrke, Ar Maockoell har förklarat, att han ickvill besvara dena gjorda frågan, emedan han dertillicke är skyldig. Svaret har alldeles icke blilvit ålagdt Hr M. sisom nigon skyldighet; man har blott med böflighet anbällit derom, i hopp, att Hr M. såsom kyrkomusi8 kände nitilskare och vän, och såsom ledamot af Musikaliska Akademien, under hvars öfverinseende zelvyckeriet i riket stär, skullo finna ett nöje uti, it tjena alltaänheten med den för kyrkomusiken in. Hucda likgiltiga upplysnicgen, om melodiverksbygrea och hacs koropanjon även kunna bygga orgelverk, ellsr om man, för att erhålla det sednare ändaHist och godt, mäste vända sig till annan man ? Genna förklaring torde Hr M. finna. att den da frågan hade ett för kyrkomusiken välmenande och gagneligt sylte, och alldelos icke, om Hr M. ynes bo, pick ut på att puffa för andra orgelbygvare. Man har nämnt EH: Strandn, cäger Hr M. a, man har vämnt honom; men, märk det! blott som besiktningsman å Kumla orcel, utan att med sa ord vihöra hans skicklighet såsom orgelant för intet hade att göra dsavarand ser He M., att hans !oftal öfver Strand ingaluada voro svar på tal, is på ietta ställe alldeles öfverflödiga. iverket äro tavkarne del:ce — Hr M. tpphöjer det til skyarne — Hr Giöxiher deremot, (od såsom en af rikets första suelare, yttrar sig, sigtningsprotokoliet ö ver Kumia orgel, derom sävv: Det så kallade melndiverk t är en så mustsaliskt betydelsilös uppfinning, ott den ej förtjenar underkastas ell omdome, Utan att för mycket delaga i nävondera af dessa äsigter, vidhåller ins., äfnn om han ännu en gång skulle af H: M. beskyllas ör bristande kärlek titt koralen, sitt förra påstående, ut melodiverket, icke till sin id6, meon relatift vill sanna och pedalverk, de Vv. S. Orgelv rk, är och blir Nn smi ak, och är säker att af Hr M. aldrig kuuna verbevisas om motsatsen. Grunden iör detta påtående finner Hr M., genom att till eget besvarande -amställa följande tvenne frågor: 4:0 År ett orgelverk ändamålsenligt utan melodierk? liga ir