ee - - ee
det har då skett af sjelfva ämnets svaghet, hvar
inneboende baltlöshet mot hans vilja och velskaj
. i hönfört honom, och det klandervärda i sättet fö
- försvaret minskar då ännu mer den faktiska de.
t lens betydenhet, samt lemnar sjelft det oveder-
- i sögligaste beviset, att saken ej kan försvaras
) Läsaren skall längre fram få döma om, huruvid:
-Återblickarens försvarssätt är af det förra elle!
-Isednare slaget. Nu vilja vi till en början håll:
,j Oss till det Ialtiska al skriften.
-I Bidragen voro, såsom läsaren torde erinra sig
I i framkallade af de uppmaningar, som tid efter an-
-I nan ejorts till Svenska folket, att jemföra sin
I ställning nu och för trettio år sedan, att se hur
iden förbättrats, huru landet blifvit åter upplyft
itadt. Arbetet innehåller derföre en öfversigt a!
-Ibela administrationens historia under denna tid-
,Irymd, en öfversigt af alla de åtgärder, som på
något sätt kunna anses karakterisera detsamma,
dess yttre politik och dess inre administration,
dess framskridande med tiden eller motstånd der-
emot, dess nit för reformer, dess vård om ytt-
(tranderätten, om rikets sjelfständighet och ära, om
talia detaljer inom administrationen. Vederl:
ningen hade således bordt omfatta samma sal
bordt företrädesvis hålla sig till det, som ez
ligen tecknade systemet såsom LHberait eilerv illi-
i beralt, kraftfullt eller slappt, nationellt eller anti-
nationellt. Af sådan beskaffenhet är t. ex. skepps-
i handelsfrågan, majestätsbrotts-aktionerna, trycktri-
betsåtalen och tidningsindragningarne, den ekono-
I miska lagstiftningen, armden, flottan, frågorna om
grundi agsförändri gar, reformer af vårt lagverk,
dess förkärlek för aristokrotien och byråkratien,
dess vård om embetsmannaskieckligheten och den-
nas utveckling, m. m.
Hvar och en inser, att det är detta, hvaraf
man försämligast kan sluta till andan hos en
styrelse, till det system, som leder henne. En
regering kan, serdeles under brydsamma yttre
I politiska förhållanden, begå misstag, ursäktliga ge-
Inom omständigheternas tvång och den menskliza
svagheten, hvilken vidlåder henne så väl som
andra stoftets söner. Hon bör, liksom de, der-
före dömas isynnerhet efter sin vilja. Är denna
ren, allvarlig, upphöjd, så ursäktar samtiden, och
isynnaerhet efterverlden, mycket af förmågans el-
ler iosigternas otillräcklighet. Bidragen hafva sökt
visa hurudan denna vilja varit. De hafva visat,
att systemet sedan år 4810 anställt flera politi-
ska rättegångar, flera majestätsbrotts-aktioner, än
någon svensk styrelse sedan Carl IX, och vidta-
git så många tvångsåtgärder mot tryckpressen,
som det varit henne möjligt utan de bestående
lagarnes uppenbara våldförande. De hafva erinrat
om 4842 års författning, tillkommen på icke kon-
stitutionell väg, med ett orikligt åberopande af
Ständernas skrifvelse och hvarigenom en ganska
oskyldig men något obetänksam handling kan å-
draga en svensk medborgare landsförvisning, för-
lust af fädernesland och medborgerliga rättigheter,
till och med af lifvet; de hafva erinrat om åta-
len mot löjtnant Natt och Dar, mot doktor Ber-
gelin och magister Ihre, mot löjtnant Lindsfeldt,
mot friherre Ankarsvärd, mot Johan Johansson,
mot friherrarne Däben och Vegesach, mot kapten
Lindeberg, mot boktryckerikonstförvandten Berger,
mot assessor Crusenstolpe m. fi., hvilka alla här-
igenom hotats med lifvets förlust och till en del
träffats af frihetens; de hafva påmint om indrag-
ningsmaktens tillkomst, också på icke konstilu-
tionell väg, om det ouppfyvltda löftet om detta
förtroendeiåns återställande, ännu trettio år efter
sedan de tidsförhållanden upohört, som sades för-
anleda dess begärande och gjorde beviljandet för-
klarligt, vi säga ej: förlåtligt; Bidragen hafva er-
inrat om huru denna makt blilvit använd, huru
genom den på tjugufem år sextio tidningar blif-
vit indragna, d. v. s. medborsare utan ransakning
och dom hberöfvade sin egendom, och huru tolf
al dem träffats af detta öde inom åtta månader;
de hafva anmärkt, att etthundradetre åtal för
tryckfribetsbrott blifvit af Regeringen förordnade,
men hvilka gifvit det sällsamma resultat, alt af
de anklagade endest fyrtiosjn blifvit fällde och
bland dem icke mer än tio Ull urbota straff,
hvilket tyckes bevisa, att de missbruk af tryck-
friheten, hvaremot Regeringen ifrat, och till hvil-
kas hämmande hon ansåg sig behöfva en diskre-
tionär makt, icke måste hafva varit så stora och
i ögonen fallande m. m. Det hade då varit af
stor väsentlighet för den, som ville rättfärdiga
styrelsen, att ådagalägga antingen det uppgifterna
varit osanna, eller, när sådant ej kunde ske, att
de föregående svenska regeringarna anställt ännu
fler, åtminstone lika många majestätsbrotts-aktio-
ner, hvaraf man skulle kunna sluta, att förnär-
melser af styrelsepersonalen och smädliga ylttran-
den mot Konungens person vore eit allmänt och
bedröflist drag i svenska folklynnet, som gjorde
dylika aktioner oundvi liga, samt att alla före-
gående regeringar intill lagarnes aldra yttersta gräns
förföljt hvarje Tritt yttrande i ord eller skrift, så
NM systemet efter år 4840 icke gjort annat, än
ad alla hennes företrädare gjort.
Om allt delta är likväl Återblickaren antingen
helt och hållet stum, eller affärdar ban dessa
saker, som dock äro de ojemförligt vigtigaste i
hela boken, med några få rader i en not, sid.
205, der han säger om skeppshandeln, att orm den
kan intet ,rättvist omdöme fällas, förr än i en
framtid, då de diplomatiska handlingar blifva till-
vängliga, som upplysa förhållandet. samt att tid-
LE
t