ee ee det har då skett af sjelfva ämnets svaghet, hvar inneboende baltlöshet mot hans vilja och velskaj . i hönfört honom, och det klandervärda i sättet fö försvaret minskar då ännu mer den faktiska de. t lens betydenhet, samt lemnar sjelft det ovederi sögligaste beviset, att saken ej kan försvaras ) Läsaren skall längre fram få döma om, huruvid: -Återblickarens försvarssätt är af det förra elle! -Isednare slaget. Nu vilja vi till en början håll: ,j Oss till det Ialtiska al skriften. -I Bidragen voro, såsom läsaren torde erinra sig I i framkallade af de uppmaningar, som tid efter an-I nan ejorts till Svenska folket, att jemföra sin I ställning nu och för trettio år sedan, att se hur iden förbättrats, huru landet blifvit åter upplyft itadt. Arbetet innehåller derföre en öfversigt a! -Ibela administrationens historia under denna tid,Irymd, en öfversigt af alla de åtgärder, som på något sätt kunna anses karakterisera detsamma, dess yttre politik och dess inre administration, dess framskridande med tiden eller motstånd deremot, dess nit för reformer, dess vård om ytt(tranderätten, om rikets sjelfständighet och ära, om talia detaljer inom administrationen. Vederl: ningen hade således bordt omfatta samma sal bordt företrädesvis hålla sig till det, som ez ligen tecknade systemet såsom LHberait eilerv illii beralt, kraftfullt eller slappt, nationellt eller antinationellt. Af sådan beskaffenhet är t. ex. skeppsi handelsfrågan, majestätsbrotts-aktionerna, trycktribetsåtalen och tidningsindragningarne, den ekonoI miska lagstiftningen, armden, flottan, frågorna om grundi agsförändri gar, reformer af vårt lagverk, dess förkärlek för aristokrotien och byråkratien, dess vård om embetsmannaskieckligheten och dennas utveckling, m. m. Hvar och en inser, att det är detta, hvaraf man försämligast kan sluta till andan hos en styrelse, till det system, som leder henne. En regering kan, serdeles under brydsamma yttre I politiska förhållanden, begå misstag, ursäktliga geInom omständigheternas tvång och den menskliza svagheten, hvilken vidlåder henne så väl som andra stoftets söner. Hon bör, liksom de, derföre dömas isynnerhet efter sin vilja. Är denna ren, allvarlig, upphöjd, så ursäktar samtiden, och isynnaerhet efterverlden, mycket af förmågans eller iosigternas otillräcklighet. Bidragen hafva sökt visa hurudan denna vilja varit. De hafva visat, att systemet sedan år 4810 anställt flera politiska rättegångar, flera majestätsbrotts-aktioner, än någon svensk styrelse sedan Carl IX, och vidtagit så många tvångsåtgärder mot tryckpressen, som det varit henne möjligt utan de bestående lagarnes uppenbara våldförande. De hafva erinrat om 4842 års författning, tillkommen på icke konstitutionell väg, med ett orikligt åberopande af Ständernas skrifvelse och hvarigenom en ganska oskyldig men något obetänksam handling kan ådraga en svensk medborgare landsförvisning, förlust af fädernesland och medborgerliga rättigheter, till och med af lifvet; de hafva erinrat om åtalen mot löjtnant Natt och Dar, mot doktor Bergelin och magister Ihre, mot löjtnant Lindsfeldt, mot friherre Ankarsvärd, mot Johan Johansson, mot friherrarne Däben och Vegesach, mot kapten Lindeberg, mot boktryckerikonstförvandten Berger, mot assessor Crusenstolpe m. fi., hvilka alla härigenom hotats med lifvets förlust och till en del träffats af frihetens; de hafva påmint om indragningsmaktens tillkomst, också på icke konstilutionell väg, om det ouppfyvltda löftet om detta förtroendeiåns återställande, ännu trettio år efter sedan de tidsförhållanden upohört, som sades föranleda dess begärande och gjorde beviljandet förklarligt, vi säga ej: förlåtligt; Bidragen hafva erinrat om huru denna makt blilvit använd, huru genom den på tjugufem år sextio tidningar blifvit indragna, d. v. s. medborsare utan ransakning och dom hberöfvade sin egendom, och huru tolf al dem träffats af detta öde inom åtta månader; de hafva anmärkt, att etthundradetre åtal för tryckfribetsbrott blifvit af Regeringen förordnade, men hvilka gifvit det sällsamma resultat, alt af de anklagade endest fyrtiosjn blifvit fällde och bland dem icke mer än tio Ull urbota straff, hvilket tyckes bevisa, att de missbruk af tryckfriheten, hvaremot Regeringen ifrat, och till hvilkas hämmande hon ansåg sig behöfva en diskretionär makt, icke måste hafva varit så stora och i ögonen fallande m. m. Det hade då varit af stor väsentlighet för den, som ville rättfärdiga styrelsen, att ådagalägga antingen det uppgifterna varit osanna, eller, när sådant ej kunde ske, att de föregående svenska regeringarna anställt ännu fler, åtminstone lika många majestätsbrotts-aktioner, hvaraf man skulle kunna sluta, att förnärmelser af styrelsepersonalen och smädliga ylttranden mot Konungens person vore eit allmänt och bedröflist drag i svenska folklynnet, som gjorde dylika aktioner oundvi liga, samt att alla föregående regeringar intill lagarnes aldra yttersta gräns förföljt hvarje Tritt yttrande i ord eller skrift, så NM systemet efter år 4840 icke gjort annat, än ad alla hennes företrädare gjort. Om allt delta är likväl Återblickaren antingen helt och hållet stum, eller affärdar ban dessa saker, som dock äro de ojemförligt vigtigaste i hela boken, med några få rader i en not, sid. 205, der han säger om skeppshandeln, att orm den kan intet ,rättvist omdöme fällas, förr än i en framtid, då de diplomatiska handlingar blifva tillvängliga, som upplysa förhållandet. samt att tidLE t