es Sn
Å tillika, att Christian vid so
el git sig anskaffa förlager, införskrifva socker, föra ut-
, lländsk korrespondens och bestämma tillverkningens sor-
Y
d
tamenter och pris samt att Christian var den förste som
införskref socker från Brasilien och derigenom gafbo-
laget stor vinst; också anmärkes, att Christian var
icke grosshandlare, utan sockerbruksidkare. Det var
tl Christians drift och verksamhet som gjorde bolaget:
Ilycka och således icke underligt att Eric, då han ej
-Imer förmådde sköta affärerna, af tac het afstod
,Isin andel åt brodren, sedan han (Er försäkrat
Isig hvad han för sitt bästa kunde fordra och önska.
Grundlösa anser ombudet alltså tillvitelserna mot
I Christian för vilkoren vid bolagets stiftande, och öf-
vergår derföre till besvarande af kärandernes klander
Jaf aftalen för 43 år sedan om bolagets upplösande.
Sedan Eric blifvit anfallen af nerfslag, sjuklig och
lur stånd att hbandlägga sockerbruksrörelsen, fattade
han vid medlet af 41839, i samråd med sin bror,
Iprosten Dybeck, beslut att uppsäga burskap och flytta
till brodern (prosten) i Odensvi; han afstod då sin
Tlandel i bolaget mot lifränta, som både gaf bonom en
beqväm lefnad och tillvägabragte en kapitalförmögen-
bet åt arfvingarne.
Afhandlingarne härom bevittnades af numera aflid-
jne stadsmäklaren Sahlstedt och stadsmäktaren Pfeffer,
Genom den ena aftandlingen försålde Eric till Christian
sockerbruksegendomen vid Brunkebergs torg mot 27,180
Rdr, genom den andra sin andel i sockerbrukets lösa
egendom, rått och färdigt socker och sirup, samt for-
dringar för utborgadt socker och sirup, mot en lif-
ränta af 7200 Rdr, med vilkor att sockerbruksrörel-
sen komme att bedrifvas i Christian Dybecks namn.
Också införde Eric under den 39 Juni 4230 annons
ärom i allmänna tidningarne, med anmodan till sina
gäldenärer för socker och sirup att liqvidera till
Christian. -
Efter sökt och vunnen lagfart, hvarvid företeddes
Justitie-kollegii och Förmyndarekammares Protokoll
den 145 Juni 18309, att enär Dyb ogift, bäde köpt
och sålt fastigheten, någon omyndigs rätt icke hindra-
de köpet, blef fastebref derå den 13 December sam-
ma år af Rådhusrätten utfirdadt.
Sedan vid Christian Dybecks derefter den 47 Juni
4831 tirsade död, sockerbruket äfvensom all öfrig
qvarlåtenskap öfvergått till hans dotter och hennes
man, grosshandlanden Aspelin, blef årsproklama den
27 Dec. samma år begärd och utfärdad till den 44
Januari 4233, dertill Eric Dybeck var, efter skedd
uppgift, or igen kallad. I anledning deraf anmälte
han sig också såsom fordringsägare, dels för köpeskil-
lingen 27.190 Rdr, dels för lifräntan 7200 Rdr ärli-
gen, med pästående att få tillgodonjuta all den
fordringsrätt i sterbhuset, som enligt de tvenne
förbindelserna honom tillkom, såsom genom hans
gjorda anmälan i laga ordning förvarad.
Till verkställighet af förut beskrifne transaktioner
hade i Christion Dybecks lifstid blifvit upprättad och
sedermera af Aspelin fortsatt en löpande räkning,
deruti Erie Dybeck qvartaliter hvarje år godtgjordes
lifränta, hyra af en honom förbehållen liten våning i
brodrens hus vid Drottninggatan, samt ränta å köpe-
skillings-reversen, men deremot belastades, dels med:
hvad han för s fnadsbehbof uttog, och dels med
ofvanbe skan Norman bestådda årliga
pension, varande ränta å de i räkningen förekomman-
de poster upptagen pro contra. Och är det från:
Saldo af denna räkning jemte köpeskillings-reversen
och ränta derå, som den tillgång härflutit, hvilken
med här förut nämnde 83,280 Rår 10 sk. 4 rst. Bko
lifvit af enkefru Aspelin utbetald.
Hushållerskan Norman framställde då inga preten-
tioner, utan uttog sin pension, 400 Rdr Bkoe per må-
nad, den enkefru Aspelia efter Dybecks död utbetalte
med 600 Rdr för 6 månader, ehuru utbetalningen vid
bouppteckningen af öfrige sterbhusdelägare bestriddes.
Då Norman och hennes son sedermera väckte talan
om arf och denna gillades, utgafs qvarlåtenskapens
värde i enlighet med bouppteckningen.
Ombudet erkänner visserligen Eric Dybecks sjuk-
lighet och sinnesslöhet ce sednare åren af hans lef-
nad; men mot de vittnesutsagor derom käranderne
under förra rättegången framhaft och nu åberopa in-
vänder ombudet, att af den omständigheten, att Eric
visat sig slö och tankspridd i vittnenas närvaro,
ej följer att Eric skulle varit sådan vid alla till-
fällen, eller att han icke skulle förmått uppfatta
meningen af de ifrägaställda afhandlingarne vid den
tid då de upprättades, helst de icke voro mycket
invecklade. Ått han så verkligen förmått göra, anser
ombudet bekräftadt af de villnen, som undertecknat
afhandlingarne. Käranderna hafva väl, genom sättet
för det ena vittnets befrigande inför domstol, sökt
förringa verkan af dess vittnesmål; men ombudet an-
märker dock, att deras intyg stå qvar, det ingen an-
ledning förekommit att E. Dybeck varit vid tillfället
annor!unda beskaffad, än menniskor i allmänhet, eller
att han saknat begrepp om hyad han underskrifvit
eller genom tvång eller förledande blifvit dertill ma-
nad. Också säger ombudet lätt kunna visas att stri-
digheter finnas mellan vittnenas utsagor, men anser
en undersökning derom öfverflödig.
Ombudet anser vidare lagstridigt att efter en persons
död anställa inqvisition om hans sinnesställning. Käran-
derne hade under Eric Dybecks lifstid kunnat och
bordt bevaka sina anspråk. De egde då samma rätt
dertill som nu. De hadedå bordt anställa talan som
åtminstone ledt dertill, att Eric kunnat sjelf svara och,
i händelse han verkligen befunnits mindre vetandep,
ställas under förmyndare. Detta allt försummade de,
men erkände hans behörighet att disponera sina till-
gångar, då de af honom såsom gåfva mottogo och
qvitterade pensionen. Ingen annan rätt efter Chri-
stian Dybeck har blifvit bevakad, än den Eric sjelf
vid årsproklaman anmält. Då denne ej väckt talan
om afhandlingars upphäfvande m. m., måste ock
sterbhusdelegarne efter grosshandlaren Aspelin, hvilka
genom bemälde proklama vunnit befrie!se och skydd
från alla vid densamma obevakade kraf, nu vara be-
tryggade mot allt klander, som vill aftvinga dem re-lI
dovisning för farfadrens och morfadrens handlingar.
Lagen förklarar nemligen den, som å inställelsedagen
ej bevakar sin fordran, all talan förlustig. Märklig
är kärandernes klagan, då man besinnar, att de hafva
Eric Dybecks omtanka för bevakningen vid årsprokla-
man att tacka för det icke all rätt gått för dem för-)
lorad, E
Hvad yrkandet att utfå böcker och handlingar an-
gär, invänder ombudet, att dessa följde med köpet om
sockerbruket och således utgöra arfvingarnes egendom.
Om Eric Dybecks enskilda, med bolagsrörelsen ej ge-1
menskap egande tillhörigheter hafva inga räkenskaper
Få falang hann dta