briken kan komma in. Detta föga är imedlertid
belagdt med en tull af 8 Rdr 46 sk. skeppundet,
och ins. lär medgifva, att med denna tull få ar-
tiklar här kunna införas. Besinnas nu vidare, att
Eskilstunatillverkningarne bestå och, efter lydel-
sen af privilegierna, böra bestå af finare arbe-
ten, af stål eller med stål belagda, så blir kon-
klusionen den, att det införda tillägget i tulltaxan
knappast bör komma till tals vid frågan om ut-
sigterna för Eskilstunaarbeten.
I konkurrensen med utlänningen kan således
orsaken till Eskilstonasmidets förfall, ifall detta
existerar, icke sökas. När man till tullen på ut-
ländska stålvaror, verktyg o. s. v. ligger frakt
och aila öfriga omkostnader, och den förhöjda
profit, säljaren af sådana utländska varor måste
beräkna, så komma de att hos minuthandlare
stå 400 procent och mer öfver inköpspriset, och
det vore väl besynnerligt, om man i jernets och
träkolens land ej skulle kunna täfla med sådane
priser.
Att, såsom insändaren önskar, helt och hållet
förbjuda införsel af utländska smiden, för det nö-
jet att af Eskilstuna om möjligt göra ett Norrkö-
ping, vore att, som man säger, uppoffra 9 Rdr,
för att få veta hvart den tionde tagit vägen. Det
är den märkliga skillnaden emellan föremålen för
Norrköpings och föremålen för Eskilstunas till-
verkningar, att de förre tjena blott till konsum-
tion, de sednare äfven till produktion. - Det är
visst en förlust för konsumenten att han skall gif-
va 40 Räår i stället för 7 äå 8 för en aln kläde;
men han får rätta konsumtionen derefter och kan
hbjelpa sig med groft, då han ej förmår köpa fint.
Men Eskilstuna tillverkar verktyg, hvarmed an-
dra tillverkningar skola utföras, och en mängd
verktyg kunna i Eskilstuna dels alls icke, -els
icke till erforderlig godhet arbetas, utan måste
hemtas utifrån. Skulle man nu ålägga alla sven-
ska handtverkare och fabrikanter, snickare, in-
strumentmakare, urmakare, metallarbetare etc. in
till och med skräddare och skomakare, ja, sjelfva
stålvaruarbetarne, som behöfva utländska filar, att
umbära en del af sina verktyg och för en annan
nöja sig med sämre i stället för bättre, så
skulle man uppoffra alla dessa idkare och deras
yrken för den lilla fläcken Eskilstuna och dess
tillverkning, och således ådraga landet en förlust,
som blefve så stor, att hela smidesstaden i jem-
förelse dermed är en småsak. Man får nemligen
icke glömma att yrkena äro för landet lika vig-
tiga, fastän de icke arbeta jern och stål. — För-
fattarens suppos tion, att vi aldrig här skola för-
må upphinna utlänningen i smidestillverkning, är
den kraftigaste vederläggning mot hans förslag att
stänga landet för införseln af utlänningens för-
bättrade verktyg; den innefattar nemligen ctt för-
slag att, medan utlänningen sätter nya förbättrade
verktyg i sina slöjdidkares händer, så skulle våra
idkare af alla slag stå qvar med verktyg, som
vore 190 år efter sin tid; dermed vore de ech
landet illa belåtne.
Uppgiften, att Eskilstuna arbeten försämrats el-
ler äro stationära, torde vara en inbillning; men äf-
ven om denna uppgift är sann, uppstår alltid den
frågan, om det är nödvändigt att landets finsmi-
destillverkning skall vara privilegierad för en viss
liten fläck och om Eskilstuna just bör vara den-
na flick. Om privilegiet utsträckes till hela ri-
ket. till alla ställen der smeder hafva lust att
välja bostad, så skall denna handtering söka sig
de bästa platser och rikets fördel af finsmides-
tillverkningen icke bero af en enda plats och af
den der, entigt insändarens uppgift, inrotade slen-
drian. Och att en slendrian kan finnas, anse vi
ingalunda otroligt, ty den är privilegierade orters
och tillverkares oafvislige fölieslagare.
Sedan förekommer frågan, om Eskilstuna ska-
das af den fria handeln med dess smiden. Detta
vore ju en orimlighet. Vid närmare undersök-
ning torde ock besinnas, att Eskilstuna smiden
icke äro fria till handel Det är godt och väl
att personer få kringresa med dessa smiden och
till och med försälja dem vid ett litet bord i
hufvudstaden; men dermed är icke sazdt att han-
deln är fri. Om handeln med Eskilstuna smiden
i allmänhet vore fri i hufvudstaden, hur vore det
då möjligt att en sådan liten krämare, med sina
45—20 artiklar på ett bord, kunde täfla med
hufvudstadens sorterade handlande och bafva sin
utkomst dervid? Följden af en fri handel måste
ju blifva den, att skillnaden i priset hos produ-
centen och detaljören borde blifva ganska ringa;
men detta kan icke vara händelsen, då en detal-
jör i så liten skala, som en bordskrämare, kan
finna sin utkomst. För att få visshet bärom,
borde Ins. undersöka hur detaljpriserna å Eskils-
tunasmidena förhålla sig till producenternas.
Slutligen är det klart, att om slentrian i E-
skilstuna inrotat sig, så är felet äfven att söka
arne för stadens arbeten. Om dessa
gjorde hvad förläggare utomlands göra, underrät-
tade sig om konsumenternas behof och smak, an-
skaffade modeller, uppfunne nya tillverkningar o.
s. v., så kunde arbetet i Eskilstuna icke stadna
eller gå tillbakar.
a RA FARA mn R AA