REBECKAS RESKRIFNING PÅ SIG SJELF. En encetck tidning innebåller en berättelse at Hr Welch ars (syftas på nnevånarne i Wales erhållit eu bref från det märkvärdiga stora upp rorsbandet, hiilket förstör tuilbommarne i nämnd engelska peovi och hvars hufvudmän man ännu kormmit vå spåren. Denna underliga pro duzt af ;Peheckusn, den okända bond-drottningen penna, skall burit slla inre och yttre teeken dess äkthet, säger naturligtvis dess emottagar Det lyder så bär: Mr Wochman! Säkert skall ni blifva förundra att finna fin namnteckning å detta bref. Men, M. H jag skämrmes icke för mitt namn; tvärtom anser ja det vara min ära. Verlden är orättvis emot mig, oc i landsmän btehand!a mig föraktligt; me på rättmätigheten af Rebeckas sak oc på härernes Gud. Jag är stark i mod, i beslutsamh( och i antal. Rebecka skall erhålla rättvisa. rö gäfves skydden j hvar bom, Hed blodiga idrotter. bj eld och svärd, mer bry sig om Rebecka och dess Dotter. Hvad båtar sätta tullen ner Och högt på uopror, skrika. yrrän sin rätt hon erkänd ser, sall Becka aldrig vika. Om Be ; rättigheter en gång erkännas, skol vi blifva så stilla s möss: då skall ej vidare tvis uppstå emellan slafvarna och slafdrifvarne. Det ä förgäfves att använda tillförordnad polis; landtpolise är utan nytta, och hvad soldaterna angår, så tror ja; att engelska gentlemen och tappra dragoner kunr användas på vida bältre sätt än att förvandlas ti t.lloch maktare; de äro annorlunda användbar och till deras långa svärd, sadlar och stångbetselsjur ger Rebecka muctert: Hvad stolleri den ryttar-ståt. Rebecka trotter dem alla; vi akta icke mer än ec halmstrå alla dessa soldater, gevaldigerer, ordinar och extra-npolisbetjenig, m. m.; ty Rebecka kan stäl i fält en livet lättre och talvikare styrka. Hon di ponerar hundra tusental. Folket, hvarje man i tre landskopen Carmarthen, Carstigan och Pembro! äro med miz. Ja! de äro alla mina barn. Då j: möter kalkbruksarbetarne på vägen, betäckta med sve och dam, vet jag att dessa äro Rebeckaiter — jag ser kolarne komma till staden i sina trasor I sitt slägarbete och sin magra kost, vet jag att de ä mina — de äro Rebeckas söner, — och då jag bondhustinrna bära sina fulla korgar och kärltillto get, svigetande under deras vigt, vet jag att de ä Rebeckas döttrar. Då jag går in i bondens hus o ser dem äta itt hafrebröd och dricka sin vassla, säger jag, dcssa äro medlemmar af min familj — äro Reh: förtryckta söner och döttrar. Då j ser (mal iptet är här otydligt, men man ser ibla: de oläslica meningarne orden blod, förtryck, layau och Rebecca) då blyges jag för mina landsmän 0 beslutar stt pånyttföda dem. Mina barn äro enfi diga, utan undervisning och erfarenhet. Men de sko icke alliid förblitva sådana. Om Gud skyddar R beckas lif skall hon nog utföra deras befrielse, och o hon dör, skall mamsell Cromwell och en här tapp bergsboar öppna sig väg genom hvarje hinder. måste blifva frie, jag säger det, jag Rekecka och Pp nyttfödaren. ,Farvä!, farväl, Mr Welchman, man säger att är född Saxare; ja, ni är det, och beljug ej den I sande ryktharheten af de stora — de styrande — ( z AETTFSYSTESVNETEET TISPENERIOKEESSLETIENNNIEPSPERA ina ——ERN RITTER