stämma med grefven, och Minerva har just ge-
nom framdragandet af dessa yttranden, icke alle-
nast öfverändakastat och tillintetgjort hela det
resultat, som hon nyss förut bemödat sig att å-
stadkomma hos läsaren, i afseende på det der
partichefskapet, utan äfven, troligen mot sin vilja,
ofvit grefve A. det vackra vitsordet, att icke
något blindt förhållande till person, utan grund-
satser och åsigter i sak äro hos honom de rådande.
Slutligen och likasom öfvertygad, att allt det
andra ändå icke vill riktigt bjelpa, hotar gum-
man, i händelse ett annat regeringssystem skulle
göra sig gällande, med en ny förfärlig opposition,
som skall blifva af helt annat skrot och korn än
den nuvarande, en gammal-svensk opposition,
en rojalistisk opposition, en riktig, kompakt kro-
no-opposition e2mot kronan, sjelf. Ja, det be-
höfver man i sanning icke betvifla, och vi före-
ställa oss, huru mången from man skulle fälla
riktiga glädjetårar och hela landet föröfrigt vän-
das upp och ned på af förskräckelse öfver en
opposilion, bestående i främsta rummet af rikets
förste grefve med hela hofvet samt herr presi-
denten von Hartmansdorff såsom taleman; i an-
dra rummet af alla biskoparne; i tredje rummet
af en och annan borgmästare, och i det fjerde af
riksdagsmannen Strindlund och hans få utvalde!
— Denna id är redan i och för sig sjelf så lyck-
lig, att vi föreslå, det Minerva, till belöning på
gamla dagar, för denna och sina många öfriga ro-
jalistiska förtjenster, måtte få ett serskildt,rum
med fri förtäring på Drottninghuset.