dre del bilade, ganska många utmärkt väl sågad
och mängden af medelmåttig tillverkning. Mer
derjemte har han med flera andra förmärkt, at
dessa handsågade bräder för byggnads- och snic
karebehofver äro vida.öfverträffande de från de
flesta norra sågverken hitkomne, emedan träde
är tätare och fastare i de förra, hvilket deraf för-
klaras, att de för sågverken fällde stockar få ligg:
ett eller flera år i vattendropp, då deremot stoc-
kar för handsågning icke komma i vatten.
Det kostar ej mer att såga en planka för hand
jemnt och väl, än att slarfva dermed, ty sågen
fordrar i begge fallen samma kraft. Det behöfs
endast något mera vana och uppmärksamhet, mer
ej mera arbete, för att åstadkomma en god pro-
dukt. Ju längre folket sysselsätter sig med den-
na näring och ju noggrannare köparen är vid be-
stämmeandet af ett efter varans värde lämpadt, för
den ordentlige arbetaren uppmuntrande pris, desto
snarare kunna vi vänta att få se vackra handså-
gade bräder i marknaden.
Den som betviflar möjligheten att erhålla såda-
ne genom handsågning, han betrakte blott de i
Stockholms brädgårdar vintertiden sågade bräder
af Y, tums tjocklek och derunder, hvilka visst
icke kunna presteras bättre vid något ef våra såg-
verk. Insändarens påstående, att handsågning skall
vara skogödande, saknar all grund. Den är tvert-
om skogbesparande i så fall, att alltid finare såg-
blad begagnas för hand än vid sågverk.
Den skog, som förädlas till bräder, för att der-
af bilda en exportvara, ödes icke, hvaremot det
med skäl kan kallas att öda skog, om allmogen
till vedbrand begagnar äfven den del af trädet,
som skulle duga till bräder.
I vissa delar af Finland utgöres hela den träd-
varuexport, som sysselsätter en betydlig flotta af
skepp från 2 till 300 lästers drägt, endast af hand-
sågade plankor. I början voro dessa illa sågade,
men småningom har vanan vid detta arbete al-
strat en större färdighet. Författaren som tilltror
sig eza någon kännedom af Sveriges skogstillgån-
gar, så väl som af allmogens sätt att beställa med
sin skog der, hvarest af brist på närbelägne vat-
tenfall ingen förädling deraf ansetts möjlig, rekom-
menderar på det högsta ett allmännare införande
af handsågning i skogrika orter, såsom det säkra-
ste medel att förmå allmogen till klok hushåll-
ning med träd, såsom en lönande binäring under
vintern samt såsom ett vigtigt bidrag till vår
export.
Lär allmogen att den vid fällning af skog kan
vända någon del deraf i penningar, så skall den
snart för detta ändamål spara den bästa, för att
sedermera till husbehof blott begagna hvad som
blir öfrigt.
En handsåg kostar 40 å 42 Rdr, hvarpå den
mindre bemedlade säkert får kredit af de hand-
lande vid kustorten der bräderne skola lemnas.
Bonden med sin son eller dräng kan fälla och så-
sa tilltäcktigt under en tid af året, då ingen an-
an förtjenst erbjudes, för att dermed under he-
a året förse familjen med brödföda.
Om man beräknar den tid, som åtgår för att
öra stockar till en ofta aflägse såg och dertill
ägger sågarelönen, så torde minga finna större
iträkning att sjelfva såga sina bräder, för att på
rinterlöre transportera dem till stad eller lastage-
lats. Vid bondens vattensåg blifva i allmänhet
räder mera ojemnt sågade, än för hand. Att
;verges brädexport genom allmänt införande af
andsågring skulle kunna ökas med 4100,009 tolf-
er plankor kan tagas för gifvet, då man beräknar,
tt nästan alla provinser ega sina skogstrakter,
isserligen mer och mindre aflägsna från sjöstrans-
ort, men dock till större delen så nära saltsjön,
nsjöar eller kanaler, att landväga forslingar löna sig.
Sedan Englands marknader nu blifvit öppnade
ör svenska trädvaror och Norges skogar, af ålder
nlitade, börja tryta, så är det ej ur vägen, att
ista Regeringens och folkets uppmärksamhet på
etta ämne, hvars resultater torde blifva fördel-
ktiga både för en fattig allmoge och för handeln
ch sjöfarten, men deremot aldrig kunna skada.
