dre del bilade, ganska många utmärkt väl sågad och mängden af medelmåttig tillverkning. Mer derjemte har han med flera andra förmärkt, at dessa handsågade bräder för byggnadsoch snic karebehofver äro vida.öfverträffande de från de flesta norra sågverken hitkomne, emedan träde är tätare och fastare i de förra, hvilket deraf förklaras, att de för sågverken fällde stockar få ligg: ett eller flera år i vattendropp, då deremot stockar för handsågning icke komma i vatten. Det kostar ej mer att såga en planka för hand jemnt och väl, än att slarfva dermed, ty sågen fordrar i begge fallen samma kraft. Det behöfs endast något mera vana och uppmärksamhet, mer ej mera arbete, för att åstadkomma en god produkt. Ju längre folket sysselsätter sig med denna näring och ju noggrannare köparen är vid bestämmeandet af ett efter varans värde lämpadt, för den ordentlige arbetaren uppmuntrande pris, desto snarare kunna vi vänta att få se vackra handsågade bräder i marknaden. Den som betviflar möjligheten att erhålla sådane genom handsågning, han betrakte blott de i Stockholms brädgårdar vintertiden sågade bräder af Y, tums tjocklek och derunder, hvilka visst icke kunna presteras bättre vid något ef våra sågverk. Insändarens påstående, att handsågning skall vara skogödande, saknar all grund. Den är tvertom skogbesparande i så fall, att alltid finare sågblad begagnas för hand än vid sågverk. Den skog, som förädlas till bräder, för att deraf bilda en exportvara, ödes icke, hvaremot det med skäl kan kallas att öda skog, om allmogen till vedbrand begagnar äfven den del af trädet, som skulle duga till bräder. I vissa delar af Finland utgöres hela den trädvaruexport, som sysselsätter en betydlig flotta af skepp från 2 till 300 lästers drägt, endast af handsågade plankor. I början voro dessa illa sågade, men småningom har vanan vid detta arbete alstrat en större färdighet. Författaren som tilltror sig eza någon kännedom af Sveriges skogstillgångar, så väl som af allmogens sätt att beställa med sin skog der, hvarest af brist på närbelägne vattenfall ingen förädling deraf ansetts möjlig, rekommenderar på det högsta ett allmännare införande af handsågning i skogrika orter, såsom det säkraste medel att förmå allmogen till klok hushållning med träd, såsom en lönande binäring under vintern samt såsom ett vigtigt bidrag till vår export. Lär allmogen att den vid fällning af skog kan vända någon del deraf i penningar, så skall den snart för detta ändamål spara den bästa, för att sedermera till husbehof blott begagna hvad som blir öfrigt. En handsåg kostar 40 å 42 Rdr, hvarpå den mindre bemedlade säkert får kredit af de handlande vid kustorten der bräderne skola lemnas. Bonden med sin son eller dräng kan fälla och såsa tilltäcktigt under en tid af året, då ingen anan förtjenst erbjudes, för att dermed under hea året förse familjen med brödföda. Om man beräknar den tid, som åtgår för att öra stockar till en ofta aflägse såg och dertill ägger sågarelönen, så torde minga finna större iträkning att sjelfva såga sina bräder, för att på rinterlöre transportera dem till stad eller lastagelats. Vid bondens vattensåg blifva i allmänhet räder mera ojemnt sågade, än för hand. Att ;verges brädexport genom allmänt införande af andsågring skulle kunna ökas med 4100,009 tolfer plankor kan tagas för gifvet, då man beräknar, tt nästan alla provinser ega sina skogstrakter, isserligen mer och mindre aflägsna från sjöstransort, men dock till större delen så nära saltsjön, nsjöar eller kanaler, att landväga forslingar löna sig. Sedan Englands marknader nu blifvit öppnade ör svenska trädvaror och Norges skogar, af ålder nlitade, börja tryta, så är det ej ur vägen, att ista Regeringens och folkets uppmärksamhet på etta ämne, hvars resultater torde blifva fördelktiga både för en fattig allmoge och för handeln ch sjöfarten, men deremot aldrig kunna skada.