konserter och baler, mamsell Lind, Ginther, Ran
del, Dahlqvist att se och höra.
— Hvad pratar du för persilja, bror Nils
tror du jag är så galen och bryr mig om all
det der? Gud bevara mina arma öron ifrån at
höra det musicerandet och skrålandet och qvinti.
lerandet, det ger jag så många som flyger och
far; är någonting helt annat att se mina unge
prinsar, det är en sak, hvilken kan intressera
hvar och en, som har hjerta och hufvud på rätta
stället.
.— Bror reser således in till Linköping vid detta
högtidliga tillfålle, hör jag?
— När jag sagt ett ord så är det sagdt, det vet
du af gammelt; reser in om Söndags morgon —
tänker icke befatta mig med konserten och de-
klamationen och all den der smörjan, men ärnar
inte försumma balen — skall, min själ, se prin-
sarne dansa, fast jag icke fick se mamsell Tag-
lionis dans — for efter näsan den gången — var
en narr, och du med, bror Nils — har också al-
drig sedan rest på något lustparti.
— Jag menar också att du försvor den saken
då, eller hur, bror Bengt lilla?
— Besynnerlig fråga! mins nog sjelf hvad jag
försvor eller ej; — skulle nu i alla fall fara till
Linköping och låta trycka min afhandling om
fårafvelns förbättrande — är således inte bara
för ro skull som resan sker — tänker att med
den skriften gogna fäderneslandet — behöfs väl,
min själ — åpropos, ville gerna hafva elt latinskt
motto, eller hvad, ni lärde, kalla det — ett par
rader ofvanföre arbetets början, af någon god för-
fattare, fast det är tunnsådt af det slaget — kan
nte du, bror Nils, föreslå något dylikt? — Du!