konserter och baler, mamsell Lind, Ginther, Ran del, Dahlqvist att se och höra. — Hvad pratar du för persilja, bror Nils tror du jag är så galen och bryr mig om all det der? Gud bevara mina arma öron ifrån at höra det musicerandet och skrålandet och qvinti. lerandet, det ger jag så många som flyger och far; är någonting helt annat att se mina unge prinsar, det är en sak, hvilken kan intressera hvar och en, som har hjerta och hufvud på rätta stället. .— Bror reser således in till Linköping vid detta högtidliga tillfålle, hör jag? — När jag sagt ett ord så är det sagdt, det vet du af gammelt; reser in om Söndags morgon — tänker icke befatta mig med konserten och deklamationen och all den der smörjan, men ärnar inte försumma balen — skall, min själ, se prinsarne dansa, fast jag icke fick se mamsell Taglionis dans — for efter näsan den gången — var en narr, och du med, bror Nils — har också aldrig sedan rest på något lustparti. — Jag menar också att du försvor den saken då, eller hur, bror Bengt lilla? — Besynnerlig fråga! mins nog sjelf hvad jag försvor eller ej; — skulle nu i alla fall fara till Linköping och låta trycka min afhandling om fårafvelns förbättrande — är således inte bara för ro skull som resan sker — tänker att med den skriften gogna fäderneslandet — behöfs väl, min själ — åpropos, ville gerna hafva elt latinskt motto, eller hvad, ni lärde, kalla det — ett par rader ofvanföre arbetets början, af någon god författare, fast det är tunnsådt af det slaget — kan nte du, bror Nils, föreslå något dylikt? — Du!