bese honom, såsom dei synes at etetrlojanae. Huru skygg man i dessa allägsoa trakter är vid ett dylikt besök, erfor Hr landsböfdingen vid förbifarten af Gransele by, der han ville stadna för att samtala med någon; men alla, utom en gammal gumma, gömde sig undan i närmaste skog, derifrån de oförmärkt bekikade honom. Så snart de vid hans vänliga uppmaning vågade sig fram, blefvo de serdeles belåtna med bekantskapen. I Rusele by, bestående af nio grannar, samlade landshöfdingen hela befo!kningen, samtalade länge med den, uppmanande den på samma sätt, som han gjort förut, till arbetsamhet, ordentlighet och nykterhet. Alla följde till stranden, der de under hurrarop aflossade sina medhafvande lodbössor, för att visa honom den heder, de kunde åstadkomma. Härifrån gick det den 25 till Basluträsk, der Katecheten Norberg med sina 20 lappoch några allmozebarn samt största delen af denna betydliga pbys befolkning välkomnade honom med sång och bön. Detta emoltagningssätt, säger berättaren, var lika uppbyggligt som vackert (borde till och med alitid brukas vid dylika resor) och gjorde djupt iutryck på alla. Följande dag, kl. 3 på morgonen, började Hr Landshöfdingen en besvärlig färd uppför forssar, på gångoch ridvägar genom obanade skogstrakter eller bottenlösa myror, belagda med en, eller nu för tillfället med tvenne stockar, och anlände den dagen till Sorsele by, 77, mil, en mäg, som ingen förut lärer på en endå dag tillryggalagt. — Man skall;, utropar härvid den beundrande beskrifvaren, shafva Herr Landshöfdingens ihärdighet soch kreppskrafter, (en kropp af jern behöfs, och knappast den förslår, säger baronen i komedien Spelaren), för att kunna utbärda med en sådan fatigue, och det utan alll begagnande af något slags så kallad. styrkdryck, emedan han intet annat drack än vatten, och ingen matsäck medförde, utan åt hvad fjällborden i hast kunde anskaffa, vanligen bär och mjölk eller det sednare och poiates. Men hörom vidare: . Hr landshöfdingez for äfven uppför Stensunds forssen, som har flera och ganska svårt passerade fall. Också hände i ett sådant, att han med ögonblicklig beslutsamhet måste sjelf fatta i åran och hjelpte sina tvenne roddare att hälla båten ifrån att gå baklänges. Jag, som hade gått landvägen och var nu vid stranden närvarande, beskådade denna händelse med lika mycken fasa, som sedan glädje öfver den lyckade utgång.n. Denna omständighet afhöll icke Hr landshöfdingen att begagna samma forssar påföljande afton tillbaka, äfvensom med en enda mans tillhjelp i dag Passera forssarne emellan Saxnäs och Blattnickssele, hvaribland i synnerhet Borti, Nils Pehrssonsoch Kjerke-forssatne samt Brudforssen, så kallad efter ett der drunknadt brudpar, äro ganska äfventyrliga. Hans följe, exneditionsfogden och katecheten, begagnade den besvärliga, men mindre vådliga landvägen. Den 27 bivistade han både Svenska och Lappska gudstjensten i Sorssele. Han samtalade der länge efter gudstjansten med allmogen och belad: dess klagomål mot sin pastor. Under klockringning och jubel, samt skotts aflossande, följde den samlade menigheten honom på återvägen, innerligen belåten med det första höfdingebesöket i denna församling, hvars talrikt närvarande invånare ban på lika sätt, som undet heia vigen, förmanade till gudsfrukten, laglydnad och nykterhet, samt underrättade sig om de oseder, som hade insmugit sig, och tillsade dem med allvarliga ord att aflägga dem. Peribland nämnde han i synnerhet den till afskyvärd sedeslöshet urartade, legstridigå oordningen att begagna äldre gossar till vallbjon, benägenheten för strider och osämja, missbruk af hrilodagen och allt åsidosättande af den nödvändiga skogsvården, då lättsinnigt åbragta eldsvådor gjort otroliga härjningar, utan av man det ringaste bekymrade sig om släckningar. Han lofvade att tillsätta ordningsmän i byarne både för att vid skogseld uppbåda byamännen och leda dem vid släckningen, samt för att i öfrigt handhafva ordning och sedlighet. Mot den skogsödande, onödiga furutägten ifrade han äfveny likasom att beldre begagna den stora myckenheten af närliggande vindfällen till bränsle, än att obehöfligt för detta ändamål afbarka växande träd till torkning... Afvenledes underrättade han den att använda dessa öfver allt gagnlöst nedruttnande vindfällen till bränning af aska, att dermed uppfriska åkerjorden; och som han på få eller nästan inga ställen såg dikning begagnas, uppmanade han allmogen att väl dika sina åkrar, hvarigenom de blifva miodre benägna både för syra och frost, och tillika behålla längre den påförda gödningen. Till dem här i fjälltrakten redan i gång komna ängsvattningsoch uppdämningsmethoden uppmuntrade han också allmogen, som me stor och berömvärd benägenhet lyssnade till hans råd. Med läsarne, och i synnerhet med deras mnärvarande hufvudman, hade han också ett samtal, som tycktes lända till ömsesidig belåtenhet. Också bivistade dessa nu den allmänna gudstjensten. Deras sedliga, ordentliga och nyktra lefaadssätt vitsordades allmänt. På detta sätt, anmärker berättaren, äro en landshöfdings resor i länets alla trakter ganska nyttiga. Vi. kunna äfven icke underlåta att meddela det högtidliga sätt, på hvilket den höye resanden stottogs i Stensele. : Af Stensele byamän var på uppmaning af deras pastor, som deltagit i besväret, en ridväg upphuggen 37, mil till kyrkan, med en omväg kring sistnämnde vattendrag och dess sumpiga och mycket steniga stränder. Pastorn mötte Hr landshöfdingen V, mil. från sitt hem, dit han Iedsagade honom. Då Hr landshöfdingen inträdt i hans gästvänliga hus, öppnade pastorskan en sidodörr, Hvarinom, sedan alla fönster blifvit igentäpta, en af otaliga ljus upplyst gran-al!l var uppställd med ett altare i fonden och bokstäfverna G. M., omgifna af en lageroch eklöfskrans, med öfverskrift välkommen, allt ekläreradt. Bakom detta täcka altare stodo fyra unga hvitklädda flickor, sjungande på en mycket vacker melodi: Utaf glädje allas hjertan stå i brand; Välkommen, goda höfding, upp till Lappens land! Hvad du är innerligen ädel, rask och snäll, Som kommer upp till Lappens fjäll. -IEA