med, att jag duzde till något stort, hafva, sedar
jag några gånger sammanträffat med dem, hos de!
hederliga kommerstrådet W., blifvit fullkomliger
öfvertygade, att man kan göra något af mig. Ja
börjar göra lycka. Jo, jol
O, hvilka herrliga planer jag utkastar för fram
tiden!... Ville jag sätta dem på papperet, oci
någon obehörig sedan finge läsa dem, skulle han sä
kert skratta . ....... pv. svs tea
0 0 or or Rs er se ok oo. op .
Omkring två år bafva förflutit.
Nu skulle jag kunna förtälja, huru jag unde!
dessa tvenne år ihärdigt sträfvåt att komma nå-
gra steg uppför lyckans branter, och huru jag un-
der tiden tappert men fruktlöst kämpat emot
mitt hjertas ljufvaste böjelse; men för att görs
en lång historia kort,, skyndar jag genast till upp-
lösningen af min berättelse. : i
Jag hade aldrig :talat ett ord med Clara om
min ömma låga, men jag tyckte mig ibland finna
att min böjelse var. anad, omicke fullkomlig
förstådd, och att den tysta hyllning, jag vågad
hembära åt mitt bjertas dam, icke alldeles kall
sinnigt upptogs.
Men min vän, löjtnanten, öfverlemnade sig fö
sin del åt samma ljufva inbillning. Väl tröstad
jag mig dermed, att den känsla Clara hyste fö
honom, icke kunde vara någon annan än slägt
kärlek, men någon gång hände det, att i mit
bjerta insmög sig ett och annat allvarsamt tvif
velsmål, och jag hade då svårt att besvara de:
frågan jag gjorde mig sjelf, om Jag eller. Casa:
var den lycklige.
En vacker vinterafton, då jag, efter några
Claras sällskap tillbringade lyckliga timmar, van
drade till min ensliga boning, förtjust och Varm
i min själs innersta, gladt och förboppningsfull
blickande upp till den stjernbesådda himlen, höj:
de jag två finger mot det blåa hvalfvet och för-
nyade en tusen gånger förut under nattens helga
tystnad svuren ed, om evig trohet och kärlek