År
ENGELSKA PARTILYNNET.
En tysk forskare, som nyligen besökt England,
har öfver detta ämne meddelat några iakttagelser,
hvilka verkligen synas nya i skrift och tryck,
fastän de måste förekomma ganska träffande för
hvar och en, som sjelf rest i England och fått
tillfälle att höra Engelsmän yttra sig mera förtro-
ligt öfver sina partiåsigter. Frågan huru partier-
na fortplanta sig i England och huru deras åsig-
ter öfvergå från generation till generation, är för
bedömandet af detta lands politiska uppträden en
ibland de väsendtligare, och svaret derpå afslöjar
några bland engelska folkets mest karakteristiska
egenheter. Menniskan är en härmande varelse:
hennes lefnad är ett alster af andras föredömen,
— sade en gång en engelsk tänkare och han ha-
de rätt, nemligen efter sin erfarenhet i hemlandet.
Engelsmännen äro i allmänhet sådana härmande
varelser; de rätta sitt lefnadssätt, sina meningar
och tycken efter sina fränders och ståndsförvand-
ters. I politiken omfatta de ej det ena eller an-
dra partiet, derföre att de efter långvarigt betän-
kande förvissat sig om rigtigheten i dess grund-
satser; de följa snarare den rigtning de fått genom
sina vanor, sin uppfostran, sina intressen och an-
dras exempel.
Hvilket parti tillhör ni? frågade jag en Engels-
man nyligen. — Tories naturligtvis, blef svaret.
— Men hvarföre just dem? fortfor j2g. — Hvar-
före! Hvad kan jag svara på en sådan fråsal
Och huru kan man fråga någonting sådant?, —
Jo, jag menar hvilka grunder ni eger för er to-
ryistiska åsigt. — Hvilka grunder! : Bästa herre,
jag bryr mig icke stort om de politska tvister-
na; men mina känslor (my feelings) säga mig att
Torjes hafva rätt; mitt tycke är (it is my impres-
sion), att deras motståndare ej äro annat än skrik-
halsar. När det gäller, röstar jag med Tories och
bistår dem. För att tala kort, så vet jag att min
far och farfar gjorde så äfven, att jag tror atthe-
la min familj gjort detsamma i 600 år.,
Hos oss, förf. menar Tyskland, och äfven i
Frankrike, talar man om politisk öfvertygelse, om
åsigter och grundsatser. Derom talar man i
England vida mindre, än om politiska vanor,
känslor och tycken. Det är ganska vanligt att
icke nyttja ordet öfvertygelse (conviction), när
det kan, utbytas mot ordet känslor (feelings). För
oss, på fasta landet, blir det ofta rätt svårt att på
öfverläggningarnes törniga och knaggliga väg hin-
na fram till någon öfvertygelse; vi stanna derföre
oftast obeslutsamma midt emellan två partier: och
just derföre att vi i vår mångsidighet erkänna
ensidigheten hos alla partier, sakna våra politiska
partier verksamhet och kraft. Engelsmännen hug-
ga sönder knuten, och under sina dunkla tycken
och känslor (vanligen är det strong feelingsp —
starka och afgörande känslor), som härstamma från
deras vanor och intressen, ställa de upp några
grundsatser) (set up principles), svärja deras fana
och fasthänga blindt dervid.
Föraktlig är den man i sanning,
som ej betänker hvad han villl
säger Schiller. Väl tänkt och vackert sagdt!
ropar Engelsmennen bifallande; men, — tilläg-
ger han — palldeles icke praktiskt för det hvar-
dagliga lifvet, der icke tankar och ord, utan fak-
ta och verkligheten stöta tillsammans i kamp, likt
isbergen på ett stormigt polarbaf. Vid denna strid
kommer det långt mer an på starka och med
ert bjertblod införlifvade känslor, och på hela er
föregående lefnads sega vanor, än på några flygti-
ga åsigter, hvilka vid edra motståndares allvarsam-
ma anfall skingras som stoft för vinden. En an-
nan af edra skalder säger ju sjelf:
Det rätta och sköna är alltid godt;
Gud gifve det funnes hos alla blott!
pVåra åsigter och öfvertygelser äro hjelmenr
och pansaret allenast åt våra känslor och vanor:
sjelfva eggen (mthe edge, — ett alldagligt parti-
uttryck), som skall vändas emot fienden. -
I Tyskland är allt åsigt och öfvertygelse, i
Frankrike är alltipg doktrin och teori; i England
— äfven der ha partierna sina grundsatser; men
de sätta upp demp, efter hvad som nyss pämn-
des, likt fanor, i en rad (line of principles) och
följa sedan raden utåt, som soldater följa maxchb-
linien. Hvad en Engelsman är en gång, genom
sig sjelf eller omständigbeterna, det förblifver han:
bos intet folk anses ett ombyte i politiska åsigter
så nedrigt, som i England. De kontinentala öf-
vertygelsemännen och entusiasterna framställa
detta hänseende en motsats emot vanans och intryc-
kens män i England. Vi kunna ändra våra åsig-
ter: vi kunna komma till bättre öfvertygelse:
våra beslut kunna mognan: vi kunna upptäcka
nya sidor, hos en politisk fråga : det faller Oss
ej sällan någonting in, hvarpå ingen har tänkt
förut,. Utan äfventyr för vårt rykte, kunna vi
derföre tillhöra helt olika partier Unser olika lef-
nadsåldrar. Som ungt folk, och i synnerhet så-
som akademiska medborgare, bylia vi republi