År ENGELSKA PARTILYNNET. En tysk forskare, som nyligen besökt England, har öfver detta ämne meddelat några iakttagelser, hvilka verkligen synas nya i skrift och tryck, fastän de måste förekomma ganska träffande för hvar och en, som sjelf rest i England och fått tillfälle att höra Engelsmän yttra sig mera förtroligt öfver sina partiåsigter. Frågan huru partierna fortplanta sig i England och huru deras åsigter öfvergå från generation till generation, är för bedömandet af detta lands politiska uppträden en ibland de väsendtligare, och svaret derpå afslöjar några bland engelska folkets mest karakteristiska egenheter. Menniskan är en härmande varelse: hennes lefnad är ett alster af andras föredömen, — sade en gång en engelsk tänkare och han hade rätt, nemligen efter sin erfarenhet i hemlandet. Engelsmännen äro i allmänhet sådana härmande varelser; de rätta sitt lefnadssätt, sina meningar och tycken efter sina fränders och ståndsförvandters. I politiken omfatta de ej det ena eller andra partiet, derföre att de efter långvarigt betänkande förvissat sig om rigtigheten i dess grundsatser; de följa snarare den rigtning de fått genom sina vanor, sin uppfostran, sina intressen och andras exempel. Hvilket parti tillhör ni? frågade jag en Engelsman nyligen. — Tories naturligtvis, blef svaret. — Men hvarföre just dem? fortfor j2g. — Hvarföre! Hvad kan jag svara på en sådan fråsal Och huru kan man fråga någonting sådant?, — Jo, jag menar hvilka grunder ni eger för er toryistiska åsigt. — Hvilka grunder! : Bästa herre, jag bryr mig icke stort om de politska tvisterna; men mina känslor (my feelings) säga mig att Torjes hafva rätt; mitt tycke är (it is my impression), att deras motståndare ej äro annat än skrikhalsar. När det gäller, röstar jag med Tories och bistår dem. För att tala kort, så vet jag att min far och farfar gjorde så äfven, att jag tror atthela min familj gjort detsamma i 600 år., Hos oss, förf. menar Tyskland, och äfven i Frankrike, talar man om politisk öfvertygelse, om åsigter och grundsatser. Derom talar man i England vida mindre, än om politiska vanor, känslor och tycken. Det är ganska vanligt att icke nyttja ordet öfvertygelse (conviction), när det kan, utbytas mot ordet känslor (feelings). För oss, på fasta landet, blir det ofta rätt svårt att på öfverläggningarnes törniga och knaggliga väg hinna fram till någon öfvertygelse; vi stanna derföre oftast obeslutsamma midt emellan två partier: och just derföre att vi i vår mångsidighet erkänna ensidigheten hos alla partier, sakna våra politiska partier verksamhet och kraft. Engelsmännen hugga sönder knuten, och under sina dunkla tycken och känslor (vanligen är det strong feelingsp — starka och afgörande känslor), som härstamma från deras vanor och intressen, ställa de upp några grundsatser) (set up principles), svärja deras fana och fasthänga blindt dervid. Föraktlig är den man i sanning, som ej betänker hvad han villl säger Schiller. Väl tänkt och vackert sagdt! ropar Engelsmennen bifallande; men, — tillägger han — palldeles icke praktiskt för det hvardagliga lifvet, der icke tankar och ord, utan fakta och verkligheten stöta tillsammans i kamp, likt isbergen på ett stormigt polarbaf. Vid denna strid kommer det långt mer an på starka och med ert bjertblod införlifvade känslor, och på hela er föregående lefnads sega vanor, än på några flygtiga åsigter, hvilka vid edra motståndares allvarsamma anfall skingras som stoft för vinden. En annan af edra skalder säger ju sjelf: Det rätta och sköna är alltid godt; Gud gifve det funnes hos alla blott! pVåra åsigter och öfvertygelser äro hjelmenr och pansaret allenast åt våra känslor och vanor: sjelfva eggen (mthe edge, — ett alldagligt partiuttryck), som skall vändas emot fienden. I Tyskland är allt åsigt och öfvertygelse, i Frankrike är alltipg doktrin och teori; i England — äfven der ha partierna sina grundsatser; men de sätta upp demp, efter hvad som nyss pämndes, likt fanor, i en rad (line of principles) och följa sedan raden utåt, som soldater följa maxchblinien. Hvad en Engelsman är en gång, genom sig sjelf eller omständigbeterna, det förblifver han: bos intet folk anses ett ombyte i politiska åsigter så nedrigt, som i England. De kontinentala öfvertygelsemännen och entusiasterna framställa detta hänseende en motsats emot vanans och intryckens män i England. Vi kunna ändra våra åsigter: vi kunna komma till bättre öfvertygelse: våra beslut kunna mognan: vi kunna upptäcka nya sidor, hos en politisk fråga : det faller Oss ej sällan någonting in, hvarpå ingen har tänkt förut,. Utan äfventyr för vårt rykte, kunna vi derföre tillhöra helt olika partier Unser olika lefnadsåldrar. Som ungt folk, och i synnerhet såsom akademiska medborgare, bylia vi republi