field, din mest briljanta conquåte... kanske bjuder han upp dig till kottiljongen... pHan valsar rysligt.n Men det tyckes i alla fall vara en mycket hygglig karl Odräglig. : Så tyckte Alastor också. ,Ja sål men han dömer kanske för hastigt. Mr Staffield bar åtminstone det för sig, att vara rätt artig och uppmärksam. Från den magnifikt ornerade danssalen ljödo redan de första tonerna af promenadpolskan. Alastor förde sin tant några slag omkring rummet. Polskan upplöstes med en vals. Grefvinnan tog plats på en bänk. Alastor drog sig tillbaka, utan att ta del i valsen, eller ens se på. Han tillsåg att de äldre herrarne fingo sina partier. Kammarherren vägrade, till Alastors förvåning, att ta kort. Han talade med ingen menniska, utan att bli tillfrågad. Alastor bad herrarne ursäkta honom för några ögonblick. Posten var kommen, han måste ögna igenom nåsra bre Tbland andra var elt med Londons poststämpel. Alastor bröt detta, och läste: Broder Alastor! Tack för sist. Jag kom icke att resa till Nordpolen, som jag trodde, då vi sist träffades, utan måste i det stället göra en tur som hastigast till China, der jag delade ut några hugg, och är nu hemkommen som: amiral. Om. några dagar gilter jag mig med en miss, som har sina vissa pund, och hvilken Jag tycker rät! mycket om, hvilket är ändå bättre. Min fosterfar är död, och har utnämnt mig till sin untversalarfvinze. Men jag tycker inte om riktigt det der sättet att få pengar, och, med all vördnad för min fosterfars Vilja, kan jag ej förmå mig att njuta af ett godt, som borde rätteligen tillfalla andra. Detta är egentligen anledningen; hvarföre jag skrifver, ty jag vill bedja dig höra dig för hos Palmfeldts, som du ju känner, om de skulle finna gig stötta ölver att Jag annullerar testamentet, De