field, din mest briljanta conquåte... kanske bju-
der han upp dig till kottiljongen...
pHan valsar rysligt.n
Men det tyckes i alla fall vara en mycket
hygglig karl
Odräglig. :
Så tyckte Alastor också.
,Ja sål men han dömer kanske för hastigt.
Mr Staffield bar åtminstone det för sig, att vara
rätt artig och uppmärksam.
Från den magnifikt ornerade danssalen ljödo
redan de första tonerna af promenadpolskan. Ala-
stor förde sin tant några slag omkring rummet.
Polskan upplöstes med en vals. Grefvinnan tog
plats på en bänk. Alastor drog sig tillbaka, utan
att ta del i valsen, eller ens se på. Han tillsåg
att de äldre herrarne fingo sina partier. Kam-
marherren vägrade, till Alastors förvåning, att ta
kort. Han talade med ingen menniska, utan att
bli tillfrågad.
Alastor bad herrarne ursäkta honom för några
ögonblick. Posten var kommen, han måste ögna
igenom nåsra bre Tbland andra var elt med
Londons poststämpel. Alastor bröt detta, och läste:
Broder Alastor! Tack för sist. Jag kom icke
att resa till Nordpolen, som jag trodde, då vi
sist träffades, utan måste i det stället göra en
tur som hastigast till China, der jag delade ut
några hugg, och är nu hemkommen som: amiral.
Om. några dagar gilter jag mig med en miss, som
har sina vissa pund, och hvilken Jag tycker rät!
mycket om, hvilket är ändå bättre. Min foster-
far är död, och har utnämnt mig till sin untver-
salarfvinze. Men jag tycker inte om riktigt det
der sättet att få pengar, och, med all vördnad
för min fosterfars Vilja, kan jag ej förmå mig att
njuta af ett godt, som borde rätteligen tillfalla
andra. Detta är egentligen anledningen; hvarföre
jag skrifver, ty jag vill bedja dig höra dig för hos
Palmfeldts, som du ju känner, om de skulle finna
gig stötta ölver att Jag annullerar testamentet, De