3. Aug. Hjärne.
KONGL. LANDS- OVER- SAMT HOF- OCH
STADS-RETENS I KÖPENHAMN DOM
ÖFVER KÖPENHAMNSPOSTENS REDAK-
TÖR, A. P. LJUNGE.
Den, som läser denna dom, skall lätt falla på
den tankan, att icke-Cbristian den 8:e, utan den
russiske Kejser,, är suverän i Danmark, och alt
sjellherrskaren räknar ändå nogare med sina dan-
ska undersåter, än med sina ryska. Hela domen
är nemligen icke annat än en tolkning af förfat-
tarens ord, för att derur utleta, icke ett vanvör-
deligt uttryek, utan någon djupt förborgad van-
vördelig tanka om den russiske regeringp, eller
prussiske Kejser,, och det är påtagligt, att dan-
ska domstolen bestraffat yttranden, som i Ryss-
land antingen skulle blifvit utstrukna af censor,
eller ock passerat ostraffade.
Författaren säger, t. ex., alt ryska desertörers
utleverering från Preussen vanligen hade den följ-
den att de blefvo knutade ibjel I Ryssland
skulle censor mihända utstrukit denna uppgift,
ifall han ansett den icke böra offentliggöras; men
om han låtit den passera, skulle ingen domstol
sedermera funnit den på minsta sätt orimlig, eme-
dan knut är i Ryssland ett vanligt straff, och
knutning till döds lika laglig, som knutning utan
att död följer. Sedan nemligen antalet knut för
delinqventen är bestämdt, äger exekutor icke göra
afseende på om död följer af knuten eller icke,
lika litet som i vårt land exekutorn äger be-
kymra sig om, buruvida någon dör eller icke af
ådömda 40 par spö eller 30 par ris.
Men danska kongl. Lands-.Over- etc. — Reten
har icke funnit sig belåten härmed; den ville
nödvändigt att denna uppgift skulle innefatta ett
angrepp mot den russiske Regering. För att
komma dit, hade man verkligen ett godt stycke
väg att gå. För det första måste man antaga,
antingen att knut för desertörer var ett olagligt
straff, eller ock att så stort antal knut ej fick
ådömas att döden deraf kunde följa, elier ock att
hurna stort antalet än måtte vara, delinqven-
ten dock icke fick dö deraf; vidare att om han
knutades och om han dog, så var det icke la-
gens, icke domarens, icke exekutorns utan den
russiske Regerings, fel, och slutligen att, här en
Danneman i sitt eget fädernesland fällde ett ytt-
rande, hvaraf en domstol kunde, genom sådana
slutledningar, härleda ett sådant omdöme, så bor-
de han straffas. Läsaren tror kanske, att detta
är skämt, men första delen af den nedanför in-
tagna domen skall öfvertyga honom, att den dan-
ska domstolen kommit till ett sådant omdöme,
ja, än mer, att samma domstol icke ens med ett
ord undersökt om uppgiften var sann eller falsk,
om knut för desertörer är lagligt eller olagligt
straff, om knut till döds är möjlig, vanlig 0. s. V.,
nej, icke ens om till äfventyrs regeringen i det
vidsträckta och till en stor del, ännu i:så myc-
ken råhet belintliga ryska riket, vore ursäktad,
derest den anbefailde eller derest den tillät, eller
derest den — hvilket af allt är möjligast — varit
okunnig on att desertörer knutades till döds.
Vi Svenskar, böra väl aldrig glömma de för-
följelser, yttranderälten härstädes under de för-
flutna tjugufem åren lidit, och hafva visst icke skäl
fva oss, men kunna dock knappt antaga,
att sjellve herr von Hautmansdorff skulle vilja
berömma sig af att vara fader tll en sådan slut-
ledning, som den här omnämnda. Och om det
skär oss i bjertat alt blott läsa härom, hvad-skall
då den upplysta, af så mycken vetenskaplig bild-
ning och humanitet, så mycken ståndaktighet i
olyckan, så mycken trohet mot konungahuset ut-
märkta danska nationen känna, när den, sedan
fred, lugn och frihet, hvilka främst borde vara ho-
satta i Danmark, annorstädes herrska, ser den för-
sta af sina rättigheter så behandlad, som om en
rysk generalguvernör, i stöflar och sporrar, ski-
pade lag i landet?
Vi införa här den ifrågavarande domen, eme-
dan den i alla afseenden är en cause celebre i
tryckfrihetsmålens historia; de med citationstec-
ken utmärkta ställena äro den danska Lands-,
over- samt Hof- och Stads-BRetens egna ord:
Af de tre artiklar, som voro åtalade, kalla-
des den ene Miscellanea, den andra Censur och
Censorer i Byssland och den tredje ,Några be-
traktelser om adeln af Heine.n
I slatet al förstnämnda artikeln heter det: Den
hittills bestående öfverenskommelsen mellan Preus-
sen och Ryssland, till följe hvaraf ryska desertö-
fald din wmmact Hrilanta annavnåta —— bkancka hj)