3. Aug. Hjärne. KONGL. LANDSOVERSAMT HOFOCH STADS-RETENS I KÖPENHAMN DOM ÖFVER KÖPENHAMNSPOSTENS REDAKTÖR, A. P. LJUNGE. Den, som läser denna dom, skall lätt falla på den tankan, att icke-Cbristian den 8:e, utan den russiske Kejser,, är suverän i Danmark, och alt sjellherrskaren räknar ändå nogare med sina danska undersåter, än med sina ryska. Hela domen är nemligen icke annat än en tolkning af författarens ord, för att derur utleta, icke ett vanvördeligt uttryek, utan någon djupt förborgad vanvördelig tanka om den russiske regeringp, eller prussiske Kejser,, och det är påtagligt, att danska domstolen bestraffat yttranden, som i Ryssland antingen skulle blifvit utstrukna af censor, eller ock passerat ostraffade. Författaren säger, t. ex., alt ryska desertörers utleverering från Preussen vanligen hade den följden att de blefvo knutade ibjel I Ryssland skulle censor mihända utstrukit denna uppgift, ifall han ansett den icke böra offentliggöras; men om han låtit den passera, skulle ingen domstol sedermera funnit den på minsta sätt orimlig, emedan knut är i Ryssland ett vanligt straff, och knutning till döds lika laglig, som knutning utan att död följer. Sedan nemligen antalet knut för delinqventen är bestämdt, äger exekutor icke göra afseende på om död följer af knuten eller icke, lika litet som i vårt land exekutorn äger bekymra sig om, buruvida någon dör eller icke af ådömda 40 par spö eller 30 par ris. Men danska kongl. Lands-.Overetc. — Reten har icke funnit sig belåten härmed; den ville nödvändigt att denna uppgift skulle innefatta ett angrepp mot den russiske Regering. För att komma dit, hade man verkligen ett godt stycke väg att gå. För det första måste man antaga, antingen att knut för desertörer var ett olagligt straff, eller ock att så stort antal knut ej fick ådömas att döden deraf kunde följa, elier ock att hurna stort antalet än måtte vara, delinqventen dock icke fick dö deraf; vidare att om han knutades och om han dog, så var det icke lagens, icke domarens, icke exekutorns utan den russiske Regerings, fel, och slutligen att, här en Danneman i sitt eget fädernesland fällde ett yttrande, hvaraf en domstol kunde, genom sådana slutledningar, härleda ett sådant omdöme, så borde han straffas. Läsaren tror kanske, att detta är skämt, men första delen af den nedanför intagna domen skall öfvertyga honom, att den danska domstolen kommit till ett sådant omdöme, ja, än mer, att samma domstol icke ens med ett ord undersökt om uppgiften var sann eller falsk, om knut för desertörer är lagligt eller olagligt straff, om knut till döds är möjlig, vanlig 0. s. V., nej, icke ens om till äfventyrs regeringen i det vidsträckta och till en stor del, ännu i:så mycken råhet belintliga ryska riket, vore ursäktad, derest den anbefailde eller derest den tillät, eller derest den — hvilket af allt är möjligast — varit okunnig on att desertörer knutades till döds. Vi Svenskar, böra väl aldrig glömma de förföljelser, yttranderälten härstädes under de förflutna tjugufem åren lidit, och hafva visst icke skäl fva oss, men kunna dock knappt antaga, att sjellve herr von Hautmansdorff skulle vilja berömma sig af att vara fader tll en sådan slutledning, som den här omnämnda. Och om det skär oss i bjertat alt blott läsa härom, hvad-skall då den upplysta, af så mycken vetenskaplig bildning och humanitet, så mycken ståndaktighet i olyckan, så mycken trohet mot konungahuset utmärkta danska nationen känna, när den, sedan fred, lugn och frihet, hvilka främst borde vara hosatta i Danmark, annorstädes herrska, ser den första af sina rättigheter så behandlad, som om en rysk generalguvernör, i stöflar och sporrar, skipade lag i landet? Vi införa här den ifrågavarande domen, emedan den i alla afseenden är en cause celebre i tryckfrihetsmålens historia; de med citationstecken utmärkta ställena äro den danska Lands-, oversamt Hofoch Stads-BRetens egna ord: Af de tre artiklar, som voro åtalade, kallades den ene Miscellanea, den andra Censur och Censorer i Byssland och den tredje ,Några betraktelser om adeln af Heine.n I slatet al förstnämnda artikeln heter det: Den hittills bestående öfverenskommelsen mellan Preussen och Ryssland, till följe hvaraf ryska desertöfald din wmmact Hrilanta annavnåta —— bkancka hj)