-tog Konungens Befallningshafvande det andra steget; förekallade fångknekten Petersson och afsatte I bonom. Skälet. dertill. synes bäst af det vid tillI fället förda protokoll, hvadan det här meddelas. Utdrag af protokollet, hållet i Wexiö å landskansliet den 34 Juli 4843. Undertecknad anmälde, att fångknekten Johan Petersson blifvit under den 40 i denna månad, för opålitligt uppförande, till och med denna dag skild från utöfningen af sin fångknektstjenst, med hemställan: huru med bemälde Petersson, jsom på kallelse nu tillstädeskom jemte fångvaktmästaren Janzon, nu borde förfaras. I Hr grefven och landshöfdingen yttrade derefter mundätligen till protokollet, att Hr landshöfdingen långt för detta hört klagomål, så väl öfver Peterssons sturskhet mot fångvaktmästaren, som deröfver, att han uppviglat fångarne till missnöjes anförande öfver mathållningen vid häktet, hvilken sednare uppgift vunnit styrka deraf, att lössläppte fångar, på tillfrågan, Jå landskansliet förmält sig hafva blitvit öfvertalade af förenämnde Petersson, att klaga öfver den föda, som tilldelades dem. Hr grefven och landshöfdingen, som af bristande förtroende redan. förut bordt skilja Petersson från sin fångknektstjenst, hade velat dermed dröja i det längsta, under förmodan, att Petersson, som borde känna, att bibehållandet af dess befattning vid länshäktet endast och allenast berodde på Konungens befallningshafvandes förtroende, skulle vid närmare eftersinnande rätta sitt oskickliga uppförande. Då imedlertid Hr grefven och landshöfdinger, vid sitt återinträde i dag i tjenstgöring, fått del af en från justitiekanslersembetet nyligen ankommen remiss uppå fångknekten Peterssons hos samma embete ingilven klagoskrift, dels öfver förmente oordningar vid läns häktet, dels innefattade sanningslösa uppgifter rörande Hr grefyen och landshöfdingen, så och utom det att Petersson deruti orätt förfarit, att han underlåtit hos Konungens befallningshafvande anmäla de förmente oordningarne, fann Hr grefven och landshöfdingen, att den, som uppträdt i egenskap af anklagare mot förmän, icke kunde skäligen påräkna deras förtroende, hvarföre bemälde Petersson, som detsamma förverkat, blef, äfven i anseende till sitt opålitliga uppförande, från och med denna dag skild från utöfningen af sin fångknektstjenst och dermed åtföljande löneinkomst, hvarom Petersson underrättades och deröfver han på hegäran skulle få utdrag ur detta protokoll. Carl Mörner. C. W. Carlsson.n Petersson har klagat öfver domen, men någon resolution derå har 0ss veterligen ej ännu följt. 3I T4 — A(Insändt.) YFöljande anmärkningar er de i Aftonbladet för den 46 Sept. lemnade upplysningar, rörande ett å apotheket Ugglan expedieradt recept, torde Redaktionen benäget låta införa i tidningen. Insändaren af dessa up:lysningar har inblandat en för ämnet främmande person på ett sätt, som ger an:ledning förmoda, att dessa upplysningar mindre lemnats för det egentliga ämnet, än för att söka nedsätta samma person. Då Hr Professor Huss säkerligen icke sjelf ämnar besvara de mot honom gjorda anI märkningar, torde det tillåtas, att den, som känt honom redan under akademitiden, och sålunda bättre än Ins. är i tillfälle att bedöma och värdera hans I vetenskapliga förtjenster, visar allmänheten huru obefogade de varit. N 4:0 Säger Ins., i afseende på ett anfördt recept, att i stället för Digitalis folior. Bordt skrifvas: Digitalis purpur. folior. — Om Ins. behagar efterse i pharmacopoga Svecica, skall han till sin stora förvåning finna, att, pag. 15, intet annat species af växtfamiljen digitalis finnes upptaget än digitalis purpur., och att det sälunda varit alldeles öfverflödigt och nära oegontligt att i det afseendet skrifva receptet annorlunda än det blifvit i Hygiea anfördt. 9:o Klandrar Ins. att, då i receptet föreskrifves fol. pulv. digit., icke samma förhållande iakttagits med sockret. Hvar och en, äfven icke Läkare, torde inse, att blad icke lika lätt pulveriseras som -socker, och att sålunda bladen måste pulveriseras serskildt, samt att med sockret icke fordras någon annan operation, än den för blandningen nödvändiga, isynnerhet som i receptet föreskrifves, att blandningen eller som är detsamma rifningen skall fortsättas, tilldess pulvret blifvit så fint som möjligt. Häraf kan man slata att receptet, äfven i detta afseende, icke kunnat krifvas bestämdare. 3:0 Säger Ins. att doserna skolat utsättas med hokstäfver, eller med både bokstäfver och tecken. Visserligen är det rättare att skrifva bokstäfver än tecken, då stilen är otydlig, så att. misstag kan göras mellan t. ex. drachma och uns, men helt annat är förhållandet i tryck, der ett sådant misstag icke utan genom tryckfel kan uppkomma. Också finna vi äfven hos de flesta utländske författare tecken, för korthetens skull, användas i stället för bokstäfver. Någon annan än Ins. lärer icke kunna inse, hyartill det skulle tjena att utsätta doserna med både bokstäfver och tecken. 4:0 Anmärker Ins. såsom något fasaväckande, att signaturen innehåller, det ett pulver skulle inströs i flugan morgon och afton. Ehuru enfaldiga de förra anmärkningarne varit, är denna det iännu högre grad. Innan receptet anföres i Hygiea, säges: Sedan cpidermis å vesicatori:t blifvit aftossad, skulle följande deruti endermatiskt användas. Är det vä! möjligt att i Sverge finnes en Läkare till den grad okunnig, att han icke vet hvad som menas med mt endermatiskt använda ett pulver, isynnerhbet när det står, att epidermis å vesicatoriet först skall aflossas? Större tydlighet hade icke vunnits, om i stället för flugan stått sårel efter flugan, ty så länge ett sådant sår är öppet benämnes det äfven af allmänheten med fluga, och då bör väl en läkare förstå meningen. Innan dessa grundlösa anmärkningar blifvit anförda, bar Ins. vid namnet upptagit de uppdrag och utmärkelser, Professor Huss erhållit, påtagligen för att dermed insinuera, att de varit mindre väl förtjenta. Då halten af de bevis, hvilka anföras till stöd härför, blifvit fullkomligt underkänd, torde det anses öfverflödigt att vidare orda härom, men för att ytterligare visa huru klandervärdt Insändarens beteende i det hela varit, bör icke lemnas oanmärkt, hvad Professor Fuss verkat för den medicinska undervisningen i Sverge. Sedan han med ovanligt grundliga studier lemnat Akademien, blef han såsom Underläkare anställd vid Seraphimer-lasarcttet i Stockholm, der han, till följe af då varande Öfverläkarens sjuklighet, nära ensam vårdade de sjuka till allas fullkomliga belåtenhet. Derefter företog han sin första utländska resa, och, hemkommen derifrån, blef han Adjunkt i Medicinen å öv