-tog Konungens Befallningshafvande det andra ste-
get; förekallade fångknekten Petersson och afsatte
I bonom. Skälet. dertill. synes bäst af det vid till-
I fället förda protokoll, hvadan det här meddelas.
Utdrag af protokollet, hållet i Wexiö å lands-
kansliet den 34 Juli 4843. Undertecknad anmälde,
att fångknekten Johan Petersson blifvit under den
40 i denna månad, för opålitligt uppförande, till och
med denna dag skild från utöfningen af sin fångknekts-
tjenst, med hemställan: huru med bemälde Petersson,
jsom på kallelse nu tillstädeskom jemte fångvaktmästa-
ren Janzon, nu borde förfaras.
I Hr grefven och landshöfdingen yttrade derefter
mundätligen till protokollet, att Hr landshöfdingen
långt för detta hört klagomål, så väl öfver Peterssons
sturskhet mot fångvaktmästaren, som deröfver, att
han uppviglat fångarne till missnöjes anförande öfver
mathållningen vid häktet, hvilken sednare uppgift vun-
nit styrka deraf, att lössläppte fångar, på tillfrågan,
Jå landskansliet förmält sig hafva blitvit öfvertalade af
förenämnde Petersson, att klaga öfver den föda, som
tilldelades dem. Hr grefven och landshöfdingen, som
af bristande förtroende redan. förut bordt skilja Pe-
tersson från sin fångknektstjenst, hade velat dermed
dröja i det längsta, under förmodan, att Petersson,
som borde känna, att bibehållandet af dess befatt-
ning vid länshäktet endast och allenast berodde på
Konungens befallningshafvandes förtroende, skulle vid
närmare eftersinnande rätta sitt oskickliga uppförande.
Då imedlertid Hr grefven och landshöfdinger, vid sitt
återinträde i dag i tjenstgöring, fått del af en från
justitiekanslersembetet nyligen ankommen remiss uppå
fångknekten Peterssons hos samma embete ingilven
klagoskrift, dels öfver förmente oordningar vid läns
häktet, dels innefattade sanningslösa uppgifter rörande
Hr grefyen och landshöfdingen, så och utom det att
Petersson deruti orätt förfarit, att han underlåtit hos
Konungens befallningshafvande anmäla de förmente
oordningarne, fann Hr grefven och landshöfdingen, att
den, som uppträdt i egenskap af anklagare mot för-
män, icke kunde skäligen påräkna deras förtroende,
hvarföre bemälde Petersson, som detsamma förverkat,
blef, äfven i anseende till sitt opålitliga uppförande,
från och med denna dag skild från utöfningen af sin
fångknektstjenst och dermed åtföljande löneinkomst,
hvarom Petersson underrättades och deröfver han på
hegäran skulle få utdrag ur detta protokoll. Carl
Mörner. C. W. Carlsson.n
Petersson har klagat öfver domen, men någon
resolution derå har 0ss veterligen ej ännu följt.
3I
T4 — A(Insändt.)
YFöljande anmärkningar er de i Aftonbladet för
den 46 Sept. lemnade upplysningar, rörande ett å
apotheket Ugglan expedieradt recept, torde Redaktio-
nen benäget låta införa i tidningen.
Insändaren af dessa up:lysningar har inblandat en
för ämnet främmande person på ett sätt, som ger an-
:ledning förmoda, att dessa upplysningar mindre lem-
nats för det egentliga ämnet, än för att söka nedsätta
samma person. Då Hr Professor Huss säkerligen
icke sjelf ämnar besvara de mot honom gjorda an-
I märkningar, torde det tillåtas, att den, som känt ho-
nom redan under akademitiden, och sålunda bättre
än Ins. är i tillfälle att bedöma och värdera hans
I vetenskapliga förtjenster, visar allmänheten huru obe-
fogade de varit. N
4:0 Säger Ins., i afseende på ett anfördt recept,
att i stället för Digitalis folior. Bordt skrifvas: Digi-
talis purpur. folior. — Om Ins. behagar efterse i
pharmacopoga Svecica, skall han till sin stora förvå-
ning finna, att, pag. 15, intet annat species af växt-
familjen digitalis finnes upptaget än digitalis purpur.,
och att det sälunda varit alldeles öfverflödigt och nära
oegontligt att i det afseendet skrifva receptet annor-
lunda än det blifvit i Hygiea anfördt.
9:o Klandrar Ins. att, då i receptet föreskrifves
fol. pulv. digit., icke samma förhållande iakttagits
med sockret. Hvar och en, äfven icke Läkare, torde
inse, att blad icke lika lätt pulveriseras som -socker,
och att sålunda bladen måste pulveriseras serskildt,
samt att med sockret icke fordras någon annan ope-
ration, än den för blandningen nödvändiga, isynner-
het som i receptet föreskrifves, att blandningen eller
som är detsamma rifningen skall fortsättas, tilldess
pulvret blifvit så fint som möjligt. Häraf kan man
slata att receptet, äfven i detta afseende, icke kunnat
krifvas bestämdare.
3:0 Säger Ins. att doserna skolat utsättas med hok-
stäfver, eller med både bokstäfver och tecken. Vis-
serligen är det rättare att skrifva bokstäfver än tec-
ken, då stilen är otydlig, så att. misstag kan göras
mellan t. ex. drachma och uns, men helt annat är
förhållandet i tryck, der ett sådant misstag icke utan
genom tryckfel kan uppkomma. Också finna vi äfven
hos de flesta utländske författare tecken, för korthe-
tens skull, användas i stället för bokstäfver. Någon
annan än Ins. lärer icke kunna inse, hyartill det
skulle tjena att utsätta doserna med både bokstäfver
och tecken.
4:0 Anmärker Ins. såsom något fasaväckande, att
signaturen innehåller, det ett pulver skulle inströs i
flugan morgon och afton. Ehuru enfaldiga de förra
anmärkningarne varit, är denna det iännu högre grad.
Innan receptet anföres i Hygiea, säges: Sedan cpi-
dermis å vesicatori:t blifvit aftossad, skulle följande
deruti endermatiskt användas. Är det vä! möjligt
att i Sverge finnes en Läkare till den grad okunnig,
att han icke vet hvad som menas med mt enderma-
tiskt använda ett pulver, isynnerhbet när det står, att
epidermis å vesicatoriet först skall aflossas? Större
tydlighet hade icke vunnits, om i stället för flugan
stått sårel efter flugan, ty så länge ett sådant sår är
öppet benämnes det äfven af allmänheten med fluga,
och då bör väl en läkare förstå meningen.
Innan dessa grundlösa anmärkningar blifvit anförda,
bar Ins. vid namnet upptagit de uppdrag och utmär-
kelser, Professor Huss erhållit, påtagligen för att der-
med insinuera, att de varit mindre väl förtjenta. Då
halten af de bevis, hvilka anföras till stöd härför, blif-
vit fullkomligt underkänd, torde det anses öfverflödigt
att vidare orda härom, men för att ytterligare visa
huru klandervärdt Insändarens beteende i det hela
varit, bör icke lemnas oanmärkt, hvad Professor Fuss
verkat för den medicinska undervisningen i Sverge.
Sedan han med ovanligt grundliga studier lemnat
Akademien, blef han såsom Underläkare anställd vid
Seraphimer-lasarcttet i Stockholm, der han, till följe
af då varande Öfverläkarens sjuklighet, nära ensam
vårdade de sjuka till allas fullkomliga belåtenhet.
Derefter företog han sin första utländska resa, och,
hemkommen derifrån, blef han Adjunkt i Medicinen
å
öv