IeLe Ar det aler rat, 5aå lära vat rTaäsxenSsBd-
pesna za en liten årlig vinst på vedhandel till
fånza: i motsatt fall måste denna industri
vara å så mycken ved öfver af det quan-
tu: tet är bestäradt, att matlagning och
bre ving dermed kan verkställas, ehuru det tillhör
ent-eoprenören att hestå.
90 Att ackorder om tjenster inom civilstaten icke
äro ina, känner man, men icke dessmindre sker
deta med fånggevaldiger-tjensterne i Kronobergs län,
så att den tillträdande, såvida han skall få tjensten,
må-to hetela till den afträdande 2 å 300 Rdr, hvilka
fångvaktmästaren Janzon uppgör emellan
aherande, och bifogas här ett sådant kon-
trakt omwellan N. Eriksson och S. Möller; huruvida
dessa ackorder äro för Konungens Befallningshafvan-
de kända, är mig icke bekant, ehuru anledning före-
konrit, ott de härom äga hemlig kunskap, emedan
det icke lönat mödan för någon annan att söka
tjensten.
Hör t sällan medöljer vaktmästaren på de vanliga
visitationerna i arrestrummen hvarje afton, och icke
gör vedert de ofta undersökning derstädes,
ve cj utan all vaktmästaren derom först får
e, och samma förhållande bar det äfven
under: ;
Varit, igon af Fångstyrelsens ombud skulle hit
att undersöka häktet, som haft till följd,
anlan la
iting för den gången varit väl i ordning, och arre-
ie hafva på frågor ej vågat yttra något. Imed-
et märkvärdigt nog, att hvad hvarje annan
sett, det har Konungens Befallnings-
; at förstå, nemligen: att vaktmästa-
ren Janzon med sina ringa lönevilkor ingalunda kun-
Ja den förmögenhet han äger, utan att icke
-å fångarne och kronan tillika, som bordt
orbörandes uppmärksambet, hvarigenom en
van rättelse långt för detta kunnat ske.
fa de här förut omnämnda sjukportioner, an-
ss, att fångarne Jonsson och P. Gummesson
a, äfvensom Anders Ny, denne sednare för
sa hurudant bröd, vattendrickare bekomma
jen tid han var på häktet.
icke herr landsfiskalen Andersson förordnas som :
;tlagare, derom vågar jag ödmjukast anhålla;
nästill uthoder jag mig få utesluta, men jag
Hr Jastitiekansleren och Riddaren finner, att
f vigt för hvarje redligt tänkande menniska!
ande parter, att en allmän åklagare fakt-
strängaste opartiskret, utan afseende på
ifickan innehåller hos antingen den ena ciler
parton. Wexiö d. 8 April 4843. -S. Peters-
tisknekt.n l
i ancifvelsen omtalade tjensteköpskontrak-
som följer: i
ass undertecknade är följande öfverens-
träffad. l
jar Briksson af sjuklighet är hindrad bestå
våldiger-tjenst, så har jag beslutat, att
bärefter, då jag blifver pensionsmessig, ta-
vån denna tjenstbefattning; och har jag
renskommit med extra fånggevaldigern
r dessa 2:ne år min tjenst med ve-
stånd förestå och jag för honom skanl
förordnande. Under tiden, som Möller för
t2ör, åtnjuter han halfva lönen. Efter dessa
skall jag inlemna min afskedsansökan och:
14 kontant lemna mig Tvåhundrade Rdr Ras,
ler desstörinnan afbetalar eller lemnar mig;
1. skall mot min förbindelse förräntas efter
: och i det olyckliga fall, att Möller icke j
vin efterträdare i tjensten, skall han återfå,
han i förskottsvis utlagt på nämnde 200:
Dessa vilkor förbinder jag mig Möller i
na och efterlefva, således äro vi med denna;
1 öfverenskommelse äå ömse sidor till alla
de, ilket härmed i vittnes närvaro för-
ar Wexiö d. 20 Mars 1843. N. Eriksson. S.
utne: C. G. Crona. J. G. Janzon.
iande med originalet intygas af Wexiö den I
343. G. Eriksson, fånggevaldiger.
an edning af denna angifvelse vitog Ko-
Peallningshafvande den åtgärd, som be-!
: följande:
af protokollet, hållet i Wexiö å landskan-
Augusti 4843. Uti en till justitie kanslers-
ven skrift, innefattande åtskilliga anmärk-
1 oordninger m. m., som skola förelupit vid
länsfängelse, hvilken blifvit Konungens be-
sande tillsänd, för att deröfver infordra
1es förklaring, hade förre inspektoren Zet-
it, att ackorder om köp af gevaldigers-
14
3 handling, undertecknad af fånggevaldigern
a och den för honom, under hans sjuklighet,
is rätltande förordnade förre völontären
innehåll, att Eriksson, som om 2:ne år
onsmessig, ville då taga afsked, men
: sjuk!ighet fortfor, skulle begära för-
Möller till tjenstens bestridande under
ii, hvarefter, ifall Möller kunde blifva Eriks-
are, denne skulle af Möller erhålla två
ksdaler Riksgäldssedlar; och var denna
viulnad af kronofogden C. G Crona och
aren J. G. Jänsson.
pg af detta förhållande, hade Eriksson och
er tillsägelse, i dag sig infunnit och fingo
ale dervid de, erinrade om det olagliga och
otillstäodisa i deras berörde ätgärd, hvar för sig för-
Klarade, 2et de ansett den öfverenskommelse, som bli -
vit de mellan träffad och hvilken egentligen blif-
vit sp act af Erikssons behof om penningar, ic-
ke yara af sådan beskaffenhet, sem antydt blifvit, i
hvilket fall de icke ville att den skulle ega bestånd
utan öfverlemnade hvar sitt exemplar af den upprät-
tade ofvarnämnde handlingen, hvilken vid påseeende
befanns så lydande, som här ofvan är vordet anmärkt.
Erkännande Friksson sig hafva af Möller uppburit, i
förskott å betingade summan, ett hundrade trettio
Riksda!er Riksgäldssedlar, hvilket belopp han dock ville
till V återbetala.
Ko s hbefallningshafvande förklarade, att de
ingilne indelserna skulle sönderrifvas, ålade Eriks-
son att genast återbetala hvad han, på grund deraf,
utaf Möiter uppburit, samt föreböll dem båda allvarligt
deras ofog, att med hvarandra ingå en sådan afhand-
ling som den ifrågavarande, under förbud för Eriksson,
som äpnu ej sökt eller fått afsked från sin tjenst, att
icke in!åta sig med byem det vara må, i afhandling
om tj? öp, så kärt det vore honom att icke blif
va från tjenston skiljd,. Ut supra. In fidem C. W-
Carleson