IeLe Ar det aler rat, 5aå lära vat rTaäsxenSsBdpesna za en liten årlig vinst på vedhandel till fånza: i motsatt fall måste denna industri vara å så mycken ved öfver af det quantu: tet är bestäradt, att matlagning och bre ving dermed kan verkställas, ehuru det tillhör ent-eoprenören att hestå. 90 Att ackorder om tjenster inom civilstaten icke äro ina, känner man, men icke dessmindre sker deta med fånggevaldiger-tjensterne i Kronobergs län, så att den tillträdande, såvida han skall få tjensten, må-to hetela till den afträdande 2 å 300 Rdr, hvilka fångvaktmästaren Janzon uppgör emellan aherande, och bifogas här ett sådant kontrakt omwellan N. Eriksson och S. Möller; huruvida dessa ackorder äro för Konungens Befallningshafvande kända, är mig icke bekant, ehuru anledning förekonrit, ott de härom äga hemlig kunskap, emedan det icke lönat mödan för någon annan att söka tjensten. Hör t sällan medöljer vaktmästaren på de vanliga visitationerna i arrestrummen hvarje afton, och icke gör vedert de ofta undersökning derstädes, ve cj utan all vaktmästaren derom först får e, och samma förhållande bar det äfven under: ; Varit, igon af Fångstyrelsens ombud skulle hit att undersöka häktet, som haft till följd, anlan la iting för den gången varit väl i ordning, och arreie hafva på frågor ej vågat yttra något. Imedet märkvärdigt nog, att hvad hvarje annan sett, det har Konungens Befallnings; at förstå, nemligen: att vaktmästaren Janzon med sina ringa lönevilkor ingalunda kunJa den förmögenhet han äger, utan att icke -å fångarne och kronan tillika, som bordt orbörandes uppmärksambet, hvarigenom en van rättelse långt för detta kunnat ske. fa de här förut omnämnda sjukportioner, anss, att fångarne Jonsson och P. Gummesson a, äfvensom Anders Ny, denne sednare för sa hurudant bröd, vattendrickare bekomma jen tid han var på häktet. icke herr landsfiskalen Andersson förordnas som : ;tlagare, derom vågar jag ödmjukast anhålla; nästill uthoder jag mig få utesluta, men jag Hr Jastitiekansleren och Riddaren finner, att f vigt för hvarje redligt tänkande menniska! ande parter, att en allmän åklagare faktsträngaste opartiskret, utan afseende på ifickan innehåller hos antingen den ena ciler parton. Wexiö d. 8 April 4843. -S. Peterstisknekt.n l i ancifvelsen omtalade tjensteköpskontraksom följer: i ass undertecknade är följande öfverensträffad. l jar Briksson af sjuklighet är hindrad bestå våldiger-tjenst, så har jag beslutat, att bärefter, då jag blifver pensionsmessig, tavån denna tjenstbefattning; och har jag renskommit med extra fånggevaldigern r dessa 2:ne år min tjenst med vestånd förestå och jag för honom skanl förordnande. Under tiden, som Möller för t2ör, åtnjuter han halfva lönen. Efter dessa skall jag inlemna min afskedsansökan och: 14 kontant lemna mig Tvåhundrade Rdr Ras, ler desstörinnan afbetalar eller lemnar mig; 1. skall mot min förbindelse förräntas efter : och i det olyckliga fall, att Möller icke j vin efterträdare i tjensten, skall han återfå, han i förskottsvis utlagt på nämnde 200: Dessa vilkor förbinder jag mig Möller i na och efterlefva, således äro vi med denna; 1 öfverenskommelse äå ömse sidor till alla de, ilket härmed i vittnes närvaro förar Wexiö d. 20 Mars 1843. N. Eriksson. S. utne: C. G. Crona. J. G. Janzon. iande med originalet intygas af Wexiö den I 343. G. Eriksson, fånggevaldiger. an edning af denna angifvelse vitog KoPeallningshafvande den åtgärd, som be-! : följande: af protokollet, hållet i Wexiö å landskanAugusti 4843. Uti en till justitie kanslersven skrift, innefattande åtskilliga anmärk1 oordninger m. m., som skola förelupit vid länsfängelse, hvilken blifvit Konungens besande tillsänd, för att deröfver infordra 1es förklaring, hade förre inspektoren Zetit, att ackorder om köp af gevaldigers14 3 handling, undertecknad af fånggevaldigern a och den för honom, under hans sjuklighet, is rätltande förordnade förre völontären innehåll, att Eriksson, som om 2:ne år onsmessig, ville då taga afsked, men : sjuk!ighet fortfor, skulle begära förMöller till tjenstens bestridande under ii, hvarefter, ifall Möller kunde blifva Eriksare, denne skulle af Möller erhålla två ksdaler Riksgäldssedlar; och var denna viulnad af kronofogden C. G Crona och aren J. G. Jänsson. pg af detta förhållande, hade Eriksson och er tillsägelse, i dag sig infunnit och fingo ale dervid de, erinrade om det olagliga och otillstäodisa i deras berörde ätgärd, hvar för sig förKlarade, 2et de ansett den öfverenskommelse, som bli vit de mellan träffad och hvilken egentligen blifvit sp act af Erikssons behof om penningar, icke yara af sådan beskaffenhet, sem antydt blifvit, i hvilket fall de icke ville att den skulle ega bestånd utan öfverlemnade hvar sitt exemplar af den upprättade ofvarnämnde handlingen, hvilken vid påseeende befanns så lydande, som här ofvan är vordet anmärkt. Erkännande Friksson sig hafva af Möller uppburit, i förskott å betingade summan, ett hundrade trettio Riksda!er Riksgäldssedlar, hvilket belopp han dock ville till V återbetala. Ko s hbefallningshafvande förklarade, att de ingilne indelserna skulle sönderrifvas, ålade Eriksson att genast återbetala hvad han, på grund deraf, utaf Möiter uppburit, samt föreböll dem båda allvarligt deras ofog, att med hvarandra ingå en sådan afhandling som den ifrågavarande, under förbud för Eriksson, som äpnu ej sökt eller fått afsked från sin tjenst, att icke in!åta sig med byem det vara må, i afhandling om tj? öp, så kärt det vore honom att icke blif va från tjenston skiljd,. Ut supra. In fidem C. WCarleson