af Diamantgrufvor, som regeringön förbehåller för sig samt stenkol, hvarom serskildt mäste öfverenskommas. Kolonisterne äro befriade från aktiv militärtjenst. men såsom nationalgarde böra de tjenstgöra inom kolonien. I tjugu år äro de fria från alla afgifter a! bergsbruk, jordbruk samt allt slags industri, fcån alla tullafgifter för utförsel af koloniens produkter och införsel af lifsmedel, utsäde o. s. v., äfvensom husgeråd, instrumenter, böcker, byggnadsmaterialier, m. m. För vapen och munition bör likväl regeringens tillstånd inbemtas. Alla under dessa 20 år i hamnar, vikar, floder, m. m., uppburna afgifter skola endast användas till koloni-anstalternas bästa. Kolonister må af hvar och en Europeisk nation införas, och regeringen erlägger för hvarje person öfver 14 år 30,000 Reis (22 Sv. Species) samt för barn under denna ålder, 10,000 Reis -(9, Sv. Sp.), men för barn under 3 år erlägges ingenting. Deremot förpligtar sig sällskapet att, ifrån det lagssiftande församlingen bifallit förslaget, införa hundrade familjer årligen samt att låta aila arbeten förrättas af fria arbetare. Hvarje slaf, som kan anträffas på gebitet, är genast fri. Om rasilianare vilja låta undervisa sig i koloniens arbeten; böra de der emottagas på samma vilkor, som medkolanister. Kölonien bör på egen bekostnad anlägga sinå städer, byar, kyrkor, skolor, sjukhus, publika byggnader, barnhus o. s. v., äfvensom sockenvigår, bryggor och vattenledningar. -Landsvägarne anläggas och underhållas dels af regeringen, dels af hela provinsen. Vill sällskapet förbättra, hamnarne Laguna och Porto-Bello, förbinder sig regeringen att krätigt medverka. Sällskapets ursprungliga kapital, 6 millioner francs, förbehåller sig regeringen att föröka med ända till en lika summa, samt att transportera denna på andra personer. Regeringen här äfven rätt, att tillsätta en uppsyningsman, som-skall vaka öfver ucpfyllandet af alla de stadgade vilkoren, och underlåtes någon enda af dessa, förfalla de öfriga, utan att sällskapet äger att yrka ersättning Lagstiftande kammaren har ännu ej sänktionerat dettå kontrakt, men Hr van Lede befarar ej att hinder:dervid möter. Han tror äfven, att om saken går, skall regeringen säkert framdeles lindra de vilkor, som; ännu kunna synas vara tunga för kolonien. Han ådagalägger genom en mängd uppgifter, att koldnisering i Brasilien, så väl i afseende på kostnaderna, som på sannolikheten af framtida utkomst, är fördelaktigare än i Förenta Staterna.