X. Pa! mfeldts kommo ganska riktigt till Anunds borg om Söndazen. Det var blott den lilla om. ständighelen, att — Ilfathilda ieke var med. De skulie vara någon hemma, sov: såg om huset och dessutom var den yngsta af kamrmerherrinnans döttrar opasslig och behöfde fördenskull tillsyn, el!er rättare, uppassning. Unga herrn kunde så mycket mindre vara med, som han iåg vid krigschaderiien, och det var således blott fröken Saliy, som skulle remplacera Mathilda. Hon var v fullväxt, och kammarherrinnan tyckte, ait sning mellan henne och Alastor skulle vara ett rätt passande parti. Ilon plåsade Alastor med beskrifningun. på alla sin dotters förträfflsa egen skaper, icke förglömmanda att hon var sjuklig hvilket hon trodde synnerligen skulle slå an på Alastor, emedan hon hört att han skulle vara romancesk. Det var också ieke utan, alt hon lyckades väcka Alastors sympati, nemligen i en punkt — den uti att gäspa. Dagen derpå företog Alastor sin affärsresa till Stockholm, ganska missnöjd öfver att hafva föriorat två dagar. Bland ändamålen med denna resa var det, alt skaffa en skicklis by stare till de företag, som vid den tillstundande våren förestodo. Dettalyckades utan svårighet. Men dystra moln började stiga upp på Alastors himmel. Redan gick ett allmänt rykte, att han. affärer voro förstörda. Man behöfde icke görs månsa kombinationer, för att finna, att delta vore helt naturligt. Hans kostsamma resor, hvarunder han gjort depenser, Pvilka man väl ej kände, men som dock ansågos så mycket mera förstörande, som han blott för en nyck kunde sätta flera tusen riksdaler på spel, och den ringa tillsyn han tycktes lemna sin ekonomi, onödiga byggnadsföretag och en nästan ohegränsad frikostighet, voro mer än tillräckliga, för alt undergräfva öfver den mest betydliga förmögenhet. Alastors släg