X.
Pa! mfeldts kommo ganska riktigt till Anunds
borg om Söndazen. Det var blott den lilla om.
ständighelen, att — Ilfathilda ieke var med. De
skulie vara någon hemma, sov: såg om huset
och dessutom var den yngsta af kamrmerherrin-
nans döttrar opasslig och behöfde fördenskull till-
syn, el!er rättare, uppassning. Unga herrn kunde
så mycket mindre vara med, som han iåg vid
krigschaderiien, och det var således blott fröken
Saliy, som skulle remplacera Mathilda. Hon var
v fullväxt, och kammarherrinnan tyckte, ait
sning mellan henne och Alastor skulle vara
ett rätt passande parti. Ilon plåsade Alastor med
beskrifningun. på alla sin dotters förträfflsa egen
skaper, icke förglömmanda att hon var sjuklig
hvilket hon trodde synnerligen skulle slå an på
Alastor, emedan hon hört att han skulle vara
romancesk. Det var också ieke utan, alt hon
lyckades väcka Alastors sympati, nemligen i en
punkt — den uti att gäspa.
Dagen derpå företog Alastor sin affärsresa till
Stockholm, ganska missnöjd öfver att hafva för-
iorat två dagar.
Bland ändamålen med denna resa var det, alt
skaffa en skicklis by stare till de företag, som
vid den tillstundande våren förestodo. Dettalyc-
kades utan svårighet.
Men dystra moln började stiga upp på Alastors
himmel. Redan gick ett allmänt rykte, att han.
affärer voro förstörda. Man behöfde icke görs
månsa kombinationer, för att finna, att delta vore
helt naturligt. Hans kostsamma resor, hvarunder
han gjort depenser, Pvilka man väl ej kände,
men som dock ansågos så mycket mera förstö-
rande, som han blott för en nyck kunde sätta
flera tusen riksdaler på spel, och den ringa till-
syn han tycktes lemna sin ekonomi, onödiga bygg-
nadsföretag och en nästan ohegränsad frikostighet,
voro mer än tillräckliga, för alt undergräfva öfver
den mest betydliga förmögenhet. Alastors släg-