(Insändt.)
FÖR RIKETS STÄNDERS REVISORER ÅR 48453.
Då Statsverkets räkenskaper och öfriga handlingar
för två år nu snart skola granskas af Rikets Ständers
Revissrer, samt bland dem torde finnas en eller an-
nan, som vid statsverket är redovisande, njuter
plön eler annan inkomst och hvilken, i följd af
4:sta mom. 70 Riksdagsordn., revisorerne, som fram-
för andra böra vaka öfver grundlagarnes helgd, såle-
des måste, jemlikt sista punkten samma mom., från
sig skilja, derest ej revisorerne vilja uppenbarligen
kränka det klara stadgandet i förstnämnda mom.,
hvilket för Statsverkets samt särdeles Bankens och
Riksgäldskontorets styrelse och förvaltning är så yt-
terst vigtigt; — torde det vara publicistens, legali-
stens, lagväktarens — skyldighet, att fästa folkets i-
frågavarande fullmäktiges uppmärksamhet på berörda
hittills ofta förbisedda stadgande, utan hvars nog-
granna iakttagande den, som är öm om formernas
belgd, d. v. s. konstitutionelt sinnad, kunde frestas
anse hela revisionen för en nullitet. — Revisorerne
måste, i anseende till arbetets vidlyftighet, dela det-
samma sig emellan så, alt alle ej kunna på långt när
få se allt, godt om två eller högst fyra af dem kunna
öfvervara hvarje räkenskaps speciela granskning. Det
är således högst mödigt, att de, som äga bästa förmå-
ga, icke må sakna vilja, att fullgöra sitt vigtiga och
inför samvetet ansvarsfulla kall, ett angifvarekall, på
hvars noggranna fullgörande mycket i blifvande stats-
och konstitutionsutskotten kan bero. Men huru kan
man vänta att de, som njuta fördelarna af missbru-
ken (obehörigt stora stater och anordningar), sjelfve
skola yrka missbrukens afckaffende, samt uppträda
såsom angifvare mot sina herrar och förmän, och der-
igenom minska egna inkomster, samt äfven förmörka
utsigter till vidare snar befordran. I följd häraf bor-
de kronans löntagande embetsmän från revisionen u-
teslutas äfven om vid tolkning af grundlagarna hade
fått följas den för tolkning af annan allmän lag i 41
S 1 Kap. Rättegångsbalken föreskrifna regel: Doma-
ren skall noga pröfva lagens rätta grund och me-
ning, och ther efter döma; men ej theremot, efter
egen godtycko., Ehuru denna tolkningsregel visser-
ligen icke var obekant för grundlagens stiftare, hafva
de, varnade af fordna exempel, särdeles den Gustaf-
vianska tidens, funnit nödigt till ovilkorlig efterrättel-
se fastställa en helt annan, neml. den ofta åberopade
Regeringsformens 83 sednare mom. innehållande,
att grundlagarne efter deras ordalydelse skolaihyar-
je särskildt fall tillämpas. Man har hört berättas,
att den oförgätlige ledamoten af 4809 ärs konstitu-
tionsutskott, patrioten G. ÅA. Silfrerstolpe, framför an-
dra, ifrat för antagandet af detta stadgande. Och om
det än icke hade blifvit ji Regeringsformen infördt;
hade den ordgranna tolkningen likväl bordt iakttagas,