(Insändt.) FÖR RIKETS STÄNDERS REVISORER ÅR 48453. Då Statsverkets räkenskaper och öfriga handlingar för två år nu snart skola granskas af Rikets Ständers Revissrer, samt bland dem torde finnas en eller annan, som vid statsverket är redovisande, njuter plön eler annan inkomst och hvilken, i följd af 4:sta mom. 70 Riksdagsordn., revisorerne, som framför andra böra vaka öfver grundlagarnes helgd, således måste, jemlikt sista punkten samma mom., från sig skilja, derest ej revisorerne vilja uppenbarligen kränka det klara stadgandet i förstnämnda mom., hvilket för Statsverkets samt särdeles Bankens och Riksgäldskontorets styrelse och förvaltning är så ytterst vigtigt; — torde det vara publicistens, legalistens, lagväktarens — skyldighet, att fästa folkets ifrågavarande fullmäktiges uppmärksamhet på berörda hittills ofta förbisedda stadgande, utan hvars noggranna iakttagande den, som är öm om formernas belgd, d. v. s. konstitutionelt sinnad, kunde frestas anse hela revisionen för en nullitet. — Revisorerne måste, i anseende till arbetets vidlyftighet, dela detsamma sig emellan så, alt alle ej kunna på långt när få se allt, godt om två eller högst fyra af dem kunna öfvervara hvarje räkenskaps speciela granskning. Det är således högst mödigt, att de, som äga bästa förmåga, icke må sakna vilja, att fullgöra sitt vigtiga och inför samvetet ansvarsfulla kall, ett angifvarekall, på hvars noggranna fullgörande mycket i blifvande statsoch konstitutionsutskotten kan bero. Men huru kan man vänta att de, som njuta fördelarna af missbruken (obehörigt stora stater och anordningar), sjelfve skola yrka missbrukens afckaffende, samt uppträda såsom angifvare mot sina herrar och förmän, och derigenom minska egna inkomster, samt äfven förmörka utsigter till vidare snar befordran. I följd häraf borde kronans löntagande embetsmän från revisionen uteslutas äfven om vid tolkning af grundlagarna hade fått följas den för tolkning af annan allmän lag i 41 S 1 Kap. Rättegångsbalken föreskrifna regel: Domaren skall noga pröfva lagens rätta grund och mening, och ther efter döma; men ej theremot, efter egen godtycko., Ehuru denna tolkningsregel visserligen icke var obekant för grundlagens stiftare, hafva de, varnade af fordna exempel, särdeles den Gustafvianska tidens, funnit nödigt till ovilkorlig efterrättelse fastställa en helt annan, neml. den ofta åberopade Regeringsformens 83 sednare mom. innehållande, att grundlagarne efter deras ordalydelse skolaihyarje särskildt fall tillämpas. Man har hört berättas, att den oförgätlige ledamoten af 4809 ärs konstitutionsutskott, patrioten G. ÅA. Silfrerstolpe, framför andra, ifrat för antagandet af detta stadgande. Och om det än icke hade blifvit ji Regeringsformen infördt; hade den ordgranna tolkningen likväl bordt iakttagas,