SVERIGE UNDER CARL XIV JOHAN. Under denna titel förekommer uti das 4usland nedanstående artikel, som: innefattar. enganska träffande recension öfver He Friedrich Schmidts famösa historia, hvilken äfven förut varit omtalad i Aftonbladet: Detta arbete, som för några månader sedan utkom på Winters i Heidelberg . förlag, skulle förherrliga Carl XIV Johans regeringsjubileum, och det är också från början till slut en panegyrik, af det slag, hvaraf ganska många kortare eller längre utkommit i Tyskland på de sednare femton åren. Felet hos förevarande, liksom så många dylika böcker, är att de skola bevisa för mycket och just derföre bevisa allsingenting; också har boken, enligt tillförlitlig utsago, i sjelfva Sverige frambragt ett synbarligen obehagligt och o3ynnsamt intryck. Säkert förnekar ingen billig, att Carl Johan har sina förtjenster om Sverige, liksom ingen skall frånkänna honom välvilliga tänkesätt; och att denna åsigt är herrskande i sjelfva Sverige bevisas äfven af den omständigheten, :att många, ganska många, ansedda och inflytelserika personer icke understödja oppositionens bemödanden, för att ej göra den gamle konungens sista dagar bekymmerfulla. Men de gilla derföre på intet vis helt och hållet sin regerings anda och äro ännu långt mindre absoluta försvarare af alla de mått och steg, som tagas i dess namn. Sverige befinner sig i en högst svår ställning, både inoch utvärtes, och känslan deraf väcker en hältighet hos oppositionen, som man gerna fördömer, utan att vilja öfverväga eller tillstå, i huru många punkter den har rätt. Sedan 420 år är Sverige nödsakadt att vika allt längre tillbaka för det mäktiga Ryssland, och det sednare sträcker begärligt sina händer efter flera deltar af detta land, hvilket ligger så beqvämt för det. Finnmarken med dess stora fjordar är ett af de första föremålen för dess önskningar, emedan det på denna väg kommer i en mycket lifligare förbindelse med Atlantiska hafvet, än som förut stod det öppen. Hvad Ryssland icke kan vinna ge nom vapenmakt i denna fredstid, det skall vinnas genom hemligt inflytande, och partierna Sverige dela sig, oansedt de inre föremålen för stridigheter, i ett ryskt och ett antiryskt, hvilke visserligen icke är egnadt att försona sinnena Man beskyller adeln rentaf, att den söker bibebålla sig vid sina företrädesrättigheter genom rysk bjelp, och !denna förebråelse, i sin allmänhet fullkomligt orättvis, är ett brännande sår i statens inre, på hvilket mar ej lägger någon balsam ge: nom utslitna klagomål öfver pressens tygellöshet Det onda, som gnager Sverige, är dess talrik: embetsmannakltass, hvilken hårdt trycker det arma landet; en dyr armå, som till och med författären af förevarande bok ej kan undgå att kalla föråldrad till sitt väsende, och en LI:ka dyr, sam! i sitt nuvarande skick temligen onyttig flotta Dessa trenne föremål, upprätthållna i sitt nuva rande skick för att understödja en ntarmad adel yttra äfven så till vida ett dåligt inflytande, som man ej med orätt beskyller adeln för att begagn: sin ställning, såsom rikets första stånd, till at bibehålla sina pekuniära förmåner i statens tjenst Man finner, att förvaltningen är otroligt invecklad att den lilla stående hären ej räcker till emot er sådan granne, som Ryssland, men Hkväl uppslu kar ofantliga summor, och att linieflottan lika tet är istånd att göra den ryska flottan motstånd hvaremot den Jika nödvändiga som nyttiga skär Fr försummas för den förnärna linieflot ans skull. Sålunda kan allt visa eit gynnsaro yttre, förvaltningen kan vara ordnad, den til hären duglig och slagfärdig, linieflotten mycke brukbar; men det oaktadt höja de mest upplyst al Hationen lifligt sina röster emot dessa tre hul vudgrenar af statsförvallningen. Det kan icke nekas, att en stor del af Sverige jordegande adel, isynnerhet i södra delen af lan det, tänker starkt på att skilja sin sak från de utarmade adelns, som endast lefver af staten tjenst, och denna obestridliga omständighet lå man äfven tillskrifva, att motionen angående upp bäfvandet af adelns sjelfskrifna representationsrät gick igenom vid sednaste riksdag. Som bekan är, har man jemnfört denna adelns sjelfskrifn representationsrätt med de polska riksdagarne liberum veto och anställt allehanda ofördelaktig betraktelser, hvilka gingo derpå ut, att Sverig kunde hotas af samma öde, som Polen, om denn förderfliga rättighet längre bibebölles. Nationer motvilja för Ryssarne bar uppfunnit denna vis serligen haltande liknelse, men den bar icke de stomindre inverkat på allmänna: opinionen, 0oe det hittills bestående adelsprivilegiet skall välick hemta sig från det slag, det erhöll vid förra riks dagen ). 2) Detta ridderskapets och adelns beslut, hvilke omhvälfver hela det nuvarande representations baner