SVERIGE UNDER CARL XIV JOHAN.
Under denna titel förekommer uti das 4usland
nedanstående artikel, som: innefattar. en- ganska
träffande recension öfver He Friedrich Schmidts
famösa historia, hvilken äfven förut varit omta-
lad i Aftonbladet:
Detta arbete, som för några månader sedan ut-
kom på Winters i Heidelberg . förlag, skulle för-
herrliga Carl XIV Johans regeringsjubileum, och
det är också från början till slut en panegyrik,
af det slag, hvaraf ganska många kortare eller
längre utkommit i Tyskland på de sednare fem-
ton åren. Felet hos förevarande, liksom så många
dylika böcker, är att de skola bevisa för mycket
och just derföre bevisa allsingenting; också har
boken, enligt tillförlitlig utsago, i sjelfva Sverige
frambragt ett synbarligen obehagligt och o3ynn-
samt intryck. Säkert förnekar ingen billig, att
Carl Johan har sina förtjenster om Sverige, lik-
som ingen skall frånkänna honom välvilliga tän-
kesätt; och att denna åsigt är herrskande i sjelfva
Sverige bevisas äfven af den omständigheten, :att
många, ganska många, ansedda och inflytelserika
personer icke understödja oppositionens bemödan-
den, för att ej göra den gamle konungens sista
dagar bekymmerfulla. Men de gilla derföre på
intet vis helt och hållet sin regerings anda och
äro ännu långt mindre absoluta försvarare af alla
de mått och steg, som tagas i dess namn. Sve-
rige befinner sig i en högst svår ställning, både in-
och utvärtes, och känslan deraf väcker en häl-
tighet hos oppositionen, som man gerna fördö-
mer, utan att vilja öfverväga eller tillstå, i huru
många punkter den har rätt. Sedan 420 år är
Sverige nödsakadt att vika allt längre tillbaka för
det mäktiga Ryssland, och det sednare sträcker
begärligt sina händer efter flera deltar af detta
land, hvilket ligger så beqvämt för det. Finn-
marken med dess stora fjordar är ett af de för-
sta föremålen för dess önskningar, emedan det på
denna väg kommer i en mycket lifligare förbin-
delse med Atlantiska hafvet, än som förut stod
det öppen. Hvad Ryssland icke kan vinna ge
nom vapenmakt i denna fredstid, det skall vin-
nas genom hemligt inflytande, och partierna
Sverige dela sig, oansedt de inre föremålen för
stridigheter, i ett ryskt och ett antiryskt, hvilke
visserligen icke är egnadt att försona sinnena
Man beskyller adeln rentaf, att den söker bibe-
bålla sig vid sina företrädesrättigheter genom rysk
bjelp, och !denna förebråelse, i sin allmänhet full-
komligt orättvis, är ett brännande sår i statens
inre, på hvilket mar ej lägger någon balsam ge:
nom utslitna klagomål öfver pressens tygellöshet
Det onda, som gnager Sverige, är dess talrik:
embetsmannakltass, hvilken hårdt trycker det ar-
ma landet; en dyr armå, som till och med för-
fattären af förevarande bok ej kan undgå att kalla
föråldrad till sitt väsende, och en LI:ka dyr, sam!
i sitt nuvarande skick temligen onyttig flotta
Dessa trenne föremål, upprätthållna i sitt nuva
rande skick för att understödja en ntarmad adel
yttra äfven så till vida ett dåligt inflytande, som
man ej med orätt beskyller adeln för att begagn:
sin ställning, såsom rikets första stånd, till at
bibehålla sina pekuniära förmåner i statens tjenst
Man finner, att förvaltningen är otroligt invecklad
att den lilla stående hären ej räcker till emot er
sådan granne, som Ryssland, men Hkväl uppslu
kar ofantliga summor, och att linieflottan lika
tet är istånd att göra den ryska flottan motstånd
hvaremot den Jika nödvändiga som nyttiga skär
Fr försummas för den förnärna linieflot
ans skull. Sålunda kan allt visa eit gynnsaro
yttre, förvaltningen kan vara ordnad, den til
hären duglig och slagfärdig, linieflotten mycke
brukbar; men det oaktadt höja de mest upplyst
al Hationen lifligt sina röster emot dessa tre hul
vudgrenar af statsförvallningen.
Det kan icke nekas, att en stor del af Sverige
jordegande adel, isynnerhet i södra delen af lan
det, tänker starkt på att skilja sin sak från de
utarmade adelns, som endast lefver af staten
tjenst, och denna obestridliga omständighet lå
man äfven tillskrifva, att motionen angående upp
bäfvandet af adelns sjelfskrifna representationsrät
gick igenom vid sednaste riksdag. Som bekan
är, har man jemnfört denna adelns sjelfskrifn
representationsrätt med de polska riksdagarne
liberum veto och anställt allehanda ofördelaktig
betraktelser, hvilka gingo derpå ut, att Sverig
kunde hotas af samma öde, som Polen, om denn
förderfliga rättighet längre bibebölles. Nationer
motvilja för Ryssarne bar uppfunnit denna vis
serligen haltande liknelse, men den bar icke de
stomindre inverkat på allmänna: opinionen, 0oe
det hittills bestående adelsprivilegiet skall välick
hemta sig från det slag, det erhöll vid förra riks
dagen ).
2) Detta ridderskapets och adelns beslut, hvilke
omhvälfver hela det nuvarande representations
baner