;Kom skall du få se ett sådant rart främman de vi hal; ropade Lotta in åt ett rum, der et fruntimmer satt och sydde. Med ett anskri stör tade Fredrika i hans armar. Fredrika, var öppen och glad emot Alastor Hon : redogjorde, för. det minsta som under hans långa frånvaro, passerat, och sade oförstäldt hur glad hon fann sig att återse honom. Alastor crfor härvid en smärtsam känsla, han visste ej rätt för hvad. Han omtalade, att han redan i morgon ämnade lemna Hamburg. Fredrika blef väl ledsen öfver, att det skulle ske så snart, men bad, att han nu mera, när han komme i sitt lugn, rätt ofta skulle skrifva till henne, och lofvade att ej lemna hans bref obesvårade. Alastor gjorde sitt besök kortare än han hade ämnat. Du måtte väl ändå komma och se hui min mamma mår, innan du: reser?, sade Fre drika. Hon skulle bli så ledsen, om hon inte fick se dig Vänta, vi kunna ju följas åt, de blir inte stor omvägs och i detsamma gjorde hor sig färdig att göra Alastor sällskap. S Fredrika tors Alastors arm, utan att han be höfde bjuda den. Hon talade om gamla minner — icke ett ord om framtiden. Kom, sade hon det blir ingen krok, låt oss gå den der gatar du vet, der vi första gången sågo hvarandrab Alastor gjorde henne till vilje. Herr Mäller: hus var nu repareradt och hade ett helt anna utseende. De stannade der framför några ögon blick. Alastor ville fortsätta, men Fredrika höl honom sakta qvar. Tyst, sade hon, hör du inte någonting. 4 Det är någon som spelar.