;Kom skall du få se ett sådant rart främman
de vi hal; ropade Lotta in åt ett rum, der et
fruntimmer satt och sydde. Med ett anskri stör
tade Fredrika i hans armar.
Fredrika, var öppen och glad emot Alastor
Hon : redogjorde, för. det minsta som under hans
långa frånvaro, passerat, och sade oförstäldt hur
glad hon fann sig att återse honom. Alastor cr-
for härvid en smärtsam känsla, han visste ej rätt
för hvad.
Han omtalade, att han redan i morgon ämnade
lemna Hamburg. Fredrika blef väl ledsen öfver,
att det skulle ske så snart, men bad, att han
nu mera, när han komme i sitt lugn, rätt ofta
skulle skrifva till henne, och lofvade att ej lem-
na hans bref obesvårade.
Alastor gjorde sitt besök kortare än han hade
ämnat. Du måtte väl ändå komma och se hui
min mamma mår, innan du: reser?, sade Fre
drika. Hon skulle bli så ledsen, om hon inte
fick se dig Vänta, vi kunna ju följas åt, de
blir inte stor omvägs och i detsamma gjorde hor
sig färdig att göra Alastor sällskap. S
Fredrika tors Alastors arm, utan att han be
höfde bjuda den. Hon talade om gamla minner
— icke ett ord om framtiden. Kom, sade hon
det blir ingen krok, låt oss gå den der gatar
du vet, der vi första gången sågo hvarandrab
Alastor gjorde henne till vilje. Herr Mäller:
hus var nu repareradt och hade ett helt anna
utseende. De stannade der framför några ögon
blick. Alastor ville fortsätta, men Fredrika höl
honom sakta qvar. Tyst, sade hon, hör du inte
någonting. 4
Det är någon som spelar.