ryktbaraste bland dem alla, Åker! lad, icke tillhört akademien, med den egna slutsatsen, ati han väl eljest icke hade kunnat förklara sig ej mer erkänna Sverige för sitt fädernesland. Sanna förhållandet är, att Åkerblad d. 4 November 4803 invaldes till akademiens arbetande ledamot och qvarstod som sådan intill sin död. Samma smädelser grundas ytterligare på den förutsättningen, att akademien ingenting gjort, för att åt Sverige förvärfva framlidne ministern Palins samlingar af egyptiska antiqviteter, då likväl ingen i vårt land haft större skyldighet, att i tid för Regceringen framställa vigten deraf. Insändaren visar genom detta påstående, att han icke känner eller icke vill känna det bekanta förhållandet, att härvarande museum för egyptiska fornsaker icke står under akademiens, utan under öfverintendentsembetets inseende. Ep underdånig hemställan om dessa samlingars ökande tillhör således i första rummet en annan autoritet. Beskyllningen är äfven i öfrigt sanningslös, emedan akademien alldeles icke försummat, att härpå fästa sin uppmärksamhet. Men de upplysningar, som af enskilda ledamöter, och bland dem af undertecknad, inhemtades hos personer, som besökt Palin och känt hans samlingar, syntes visa att dessa, churu dyrbara, icke motsvarade sitt stora rykte. Det hade således icke varit skäl, att bos Kongl. Maj:t söra underdånig hemställan om inlösen af nämnde samlingar, hvilka dessutom, så vidt jag känner, aldrig varit här i Sverige utbjudna till salu. Min censkilda öfvertygelse är derjemte, att ifall det vore Reseringen möjligt att anvisa de betydliga summor, som skulle erfordrats, för att i detta fall kunna täfla med rikare, utländska samlare !), dessa medel borde kunna användas till inköp af andra föremål, hvilka för ett Svenskt museum skulle ega långt större vigt in egyptiska antiqviteter. Vill man i öfrigt se saken fördomsfritt och i stort, så måste man medgifva, alt det för vetenskapen icke är någon förlust utan tvärtom en verklig vinst, att enskildas samlingar ingå till kompletterande af redan anlagda större muster, då de deremot isolerade och ofullständiga icke blifva annat än hvad man fordom kallade kuriositetskabinett. Dessutom borde insändaren end om khan annars har något begrepp hyvarom frågan är, att de stora och vigtiga upptäckterna inom eg eypticka archeoloien, som i sednare tider sysselsatt Europas lärde, för det mesta icke äro hemtade ur något museum, itan grunda sig på studium af sjelfva monumenterna deras hemland. Huru mycket nytt dessa ännu hafva att erbjuda, bevisas bäst af vår landsmans, herr kapten Cronstrands på stället gjorda undersökningar och derpå grundade teckningar, hvilkas förtjenst akademien varit i tillfälle att uppskatta och äfven officielt vitsorda.