ter en kort strid, hvari blott en hvit man föll ln
Den sednare händelsen var icke mindre oroandell
än ny, och man grep åter till samma utväg att!d
skrämma Storbrittannien, som sist; men denn2o
gången valdes sjelfva de Förenta Staternas senatlv
till fält för den ridderliga utmaningen. Saken fö-n
redrozgs formligen, och der uppstod följande kon-le
versation: s
Mr King, senator från Alabama: Om dyLkkalt
förnärmanden fortfara, förklarar jag högtidligt,jf
att ingenting kan förekomma en kollision: Brit-!e
ptiska styrelsen måste träda tillbaka i en motsatt!n
kosa, eller ock blir krig oundvikligt. t
Mr Calhoun från Södra Carolina ansåg befriel-!I
sen af slsfskeppets laddning för den svartasteä
förolämpning, som hittills blifvit vågad met A-le
pmerikanska folket. Så snart man inhemtat full-!a
ständiga underrättelser om förloppet, måste manl!n
fordra utlevererandet af dem, som föröfvat detta!t
psjöröfveri. Om vi ej kunna vinna rättvisa pålo
annat sätt, skall hvar man, med ett äkta Ame-ls
rikanskt hjerta, stå redo att höja sin hand emotfc
förtrycket.n ft
Mr Barrow från Louisiana. ,Jag kan ej för-lo
draga, att mina kommittenter längre utsättas för(fc
en främmande makts oförskämdhet. Jag önskar,!k
att kommitteen ) måtte framställa för nationen s
folkrättens sanna grundsatser, dem jag är beredd
att upprätthålla, hända hvad som hända vill.
Söderns folk skall icke underkasta sig den Brit-!
tiska tolkning af folkrätten, som gör en skillnad
emellan slafvar och varor. Handeln med slafvar
staterna emellan är någonting, som förefaller dag-
pligen, och om dessa föraktliga Brittiska underså-
ptare i Nassau, (namnet på den kolonistad, derj7
det sista skeppet landat) tillåtas att fortfara på o.
samma vis, begagnande sig af sin väpnade öfver-
pmakt för att betrygga frigifvandet afslafvar, som lm
ptillhöra Nordamerikanska medborgare, skall Sö-Iri
ydern bli nödsakadt att utrusta kapare och för-)6i
pslöra Nassau, jemte andra Brittiska städer, somjs:
ptrampa våra medborgares rättigheter under föl- ;
pterna.n . . I
Knappast hade dessa senatorliga åskor dundrat
ut, då ett Storbrittiskt sändebud anlänle tilll,
Washington, med fullmakt af sin monark att afoln
sluta en traktat med Förenta Staterna. Hvilket fä
lyckligt tillfälle erbjöd sig ej här för slafpatro-lu
nerna, att bevaka sina intressen! Missionen an- fi
gick det slutliga afslutandet af den långvariga
gränstvisten emellan Nordamerikanska statsförbun- ;
det och Canada, och det förutsågs, att om dennal;
tvist icke nu ändtligen kunde uppgöras i godo,ls
skulle ett krig verkligen blifva följden. Hurulr
enkelt borde det ej blifva, att i denna definitivalc
traktat äfven få införa en artikel, som förbundeSs
Storbrittannien, att för det tillkommande ickels
göra någon skillnad emellan slafvar och varor,!
emellan menskliga varelser och bomullsbalar! :
Och skulle den vara djerf nog att vägra en sål,
billig och demokratisk stipulation, så måste allal,
de der dundrande hotelserna ofelbart komma till j.
verkställighet. Traktaten blef afslutad, förseglad:
och sänd till senaten att sanktioneras, När den!j
öppnades der, funno slafpatronerna att den; långt
ifrån att innehålla någon borgen för det tillkom-
mande mot de omförmälde svarta förolämpnin-
garne eller något vedertag för dem som redan
blifvit begångna, förekom ej en rad, ej en gång
ett ord om den saken; slafpatronernas remonstra-
tioner och hotelser, så nyss förut högtidligen af-
gina i senaten, befunnos lemnade alldeles utan af-
seende. Efter hvad som händt borde man vänta,
att en så beskaffad traktat skulle Senast och med
indignation blifva förkastad af senaten. Men se-
naten var för mycket sansad likväl att förkasta,
innan den först sökt att förbättra. Man föreslog
alltså att återremittera traktaten med ett amen-
dement, enligt hvilket en ny artikel borde införas
i traktaten, stipulerande prättigheten för Nord-
pamerikanska fartyg, bvilka genom storm eller
våld blifvit drifna till någon af det Storhrittani-
ska Westindiens öar, att åter afsegla derifrån med
walla deri befintliga personer, (slafvar) och varor,
så skyndsamt som möjligt och efter mottagande
af den gästvänliga behandling, hvarpå olyckan har
anspråk., Denna artikel innehöll i sjelfva ver-
ket allt, hvad slafbållarne fordrat med så mycket
trots i så många år. Det var klart, att om den-
na artikel, en gång så formligt föreslagen, icke in-
togs i traktaten; men denna, återkommen till se-
naten på nytt utan den och utan att någonting
om denna angelägenhet i öfrigt vore antydt i trak-
taten, ändå blefve af senaten sanktionerad, så ha-
de senaten genom sin sanktion lika formligt af-
stått från anspråket, och icke lemnat någon för-
hoppning öfrig, att Engelska styrelsen skulle hä-
danefter mera än förut låta menniskor gälla för
varor. Dessa slutföljder äro så oundvikliga, att
samtliga de Södra staternas tjugusez senatorer
borde förmodas rösta för amendementet. Långt
derifrån: endast fem ibland de Södra Staternas se
natorer voro barnsliga nog att äfventyra ett krig
med Storbrittanien genom yrkandet af hvad de
väl visste denna makt aldrig skola bevilja, och
det förtjenar härvid särskildt anmärkas, att de
nyssnämnda tre, Hrr King, Calhoun och Barrow,
oaktadt sina stora ord, icke befunnos bland de
enfaldiga fem; och att när amendementet sålunda
var förkastadt och man skred till omröstning om
sjelfva traktaten 1 oförändradt skick, så förödmju-
kande för Södern, så ominös i sin tystnad för
kusthandeln med slafvar, men så betryggande äf-
ven derigenom från vådorna och tysligheterna af
ett krig — då befanns det att endast fyra slaf-
hållare voro dumdistriga nog att rösta emot den,
a KD: Ar RR