ter en kort strid, hvari blott en hvit man föll ln Den sednare händelsen var icke mindre oroandell än ny, och man grep åter till samma utväg att!d skrämma Storbrittannien, som sist; men denn2o gången valdes sjelfva de Förenta Staternas senatlv till fält för den ridderliga utmaningen. Saken fö-n redrozgs formligen, och der uppstod följande kon-le versation: s Mr King, senator från Alabama: Om dyLkkalt förnärmanden fortfara, förklarar jag högtidligt,jf att ingenting kan förekomma en kollision: Brit-!e ptiska styrelsen måste träda tillbaka i en motsatt!n kosa, eller ock blir krig oundvikligt. t Mr Calhoun från Södra Carolina ansåg befriel-!I sen af slsfskeppets laddning för den svartasteä förolämpning, som hittills blifvit vågad met A-le pmerikanska folket. Så snart man inhemtat full-!a ständiga underrättelser om förloppet, måste manl!n fordra utlevererandet af dem, som föröfvat detta!t psjöröfveri. Om vi ej kunna vinna rättvisa pålo annat sätt, skall hvar man, med ett äkta Ame-ls rikanskt hjerta, stå redo att höja sin hand emotfc förtrycket.n ft Mr Barrow från Louisiana. ,Jag kan ej för-lo draga, att mina kommittenter längre utsättas för(fc en främmande makts oförskämdhet. Jag önskar,!k att kommitteen ) måtte framställa för nationen s folkrättens sanna grundsatser, dem jag är beredd att upprätthålla, hända hvad som hända vill. Söderns folk skall icke underkasta sig den Brit-! tiska tolkning af folkrätten, som gör en skillnad emellan slafvar och varor. Handeln med slafvar staterna emellan är någonting, som förefaller dagpligen, och om dessa föraktliga Brittiska undersåptare i Nassau, (namnet på den kolonistad, derj7 det sista skeppet landat) tillåtas att fortfara på o. samma vis, begagnande sig af sin väpnade öfverpmakt för att betrygga frigifvandet afslafvar, som lm ptillhöra Nordamerikanska medborgare, skall Sö-Iri ydern bli nödsakadt att utrusta kapare och för-)6i pslöra Nassau, jemte andra Brittiska städer, somjs: ptrampa våra medborgares rättigheter under föl; pterna.n . . I Knappast hade dessa senatorliga åskor dundrat ut, då ett Storbrittiskt sändebud anlänle tilll, Washington, med fullmakt af sin monark att afoln sluta en traktat med Förenta Staterna. Hvilket fä lyckligt tillfälle erbjöd sig ej här för slafpatro-lu nerna, att bevaka sina intressen! Missionen anfi gick det slutliga afslutandet af den långvariga gränstvisten emellan Nordamerikanska statsförbun; det och Canada, och det förutsågs, att om dennal; tvist icke nu ändtligen kunde uppgöras i godo,ls skulle ett krig verkligen blifva följden. Hurulr enkelt borde det ej blifva, att i denna definitivalc traktat äfven få införa en artikel, som förbundeSs Storbrittannien, att för det tillkommande ickels göra någon skillnad emellan slafvar och varor,! emellan menskliga varelser och bomullsbalar! : Och skulle den vara djerf nog att vägra en sål, billig och demokratisk stipulation, så måste allal, de der dundrande hotelserna ofelbart komma till j. verkställighet. Traktaten blef afslutad, förseglad: och sänd till senaten att sanktioneras, När den!j öppnades der, funno slafpatronerna att den; långt ifrån att innehålla någon borgen för det tillkommande mot de omförmälde svarta förolämpningarne eller något vedertag för dem som redan blifvit begångna, förekom ej en rad, ej en gång ett ord om den saken; slafpatronernas remonstrationer och hotelser, så nyss förut högtidligen afgina i senaten, befunnos lemnade alldeles utan afseende. Efter hvad som händt borde man vänta, att en så beskaffad traktat skulle Senast och med indignation blifva förkastad af senaten. Men senaten var för mycket sansad likväl att förkasta, innan den först sökt att förbättra. Man föreslog alltså att återremittera traktaten med ett amendement, enligt hvilket en ny artikel borde införas i traktaten, stipulerande prättigheten för Nordpamerikanska fartyg, bvilka genom storm eller våld blifvit drifna till någon af det Storhrittaniska Westindiens öar, att åter afsegla derifrån med walla deri befintliga personer, (slafvar) och varor, så skyndsamt som möjligt och efter mottagande af den gästvänliga behandling, hvarpå olyckan har anspråk., Denna artikel innehöll i sjelfva verket allt, hvad slafbållarne fordrat med så mycket trots i så många år. Det var klart, att om denna artikel, en gång så formligt föreslagen, icke intogs i traktaten; men denna, återkommen till senaten på nytt utan den och utan att någonting om denna angelägenhet i öfrigt vore antydt i traktaten, ändå blefve af senaten sanktionerad, så hade senaten genom sin sanktion lika formligt afstått från anspråket, och icke lemnat någon förhoppning öfrig, att Engelska styrelsen skulle hädanefter mera än förut låta menniskor gälla för varor. Dessa slutföljder äro så oundvikliga, att samtliga de Södra staternas tjugusez senatorer borde förmodas rösta för amendementet. Långt derifrån: endast fem ibland de Södra Staternas se natorer voro barnsliga nog att äfventyra ett krig med Storbrittanien genom yrkandet af hvad de väl visste denna makt aldrig skola bevilja, och det förtjenar härvid särskildt anmärkas, att de nyssnämnda tre, Hrr King, Calhoun och Barrow, oaktadt sina stora ord, icke befunnos bland de enfaldiga fem; och att när amendementet sålunda var förkastadt och man skred till omröstning om sjelfva traktaten 1 oförändradt skick, så förödmjukande för Södern, så ominös i sin tystnad för kusthandeln med slafvar, men så betryggande äfven derigenom från vådorna och tysligheterna af ett krig — då befanns det att endast fyra slafhållare voro dumdistriga nog att rösta emot den, a KD: Ar RR