passaren, som sade; det är någon som önskar tala
med kapten Morton ... är det någon åf herrarne?)
Det är jaga, sade den. engelska officeren i del
han lemnade rummet. Afven den civilklädde ste;
upp, tog sin hatt och gick.
Om aftonen samma dag begaf sig Alastor til
en af småteatrarne. Det var annonceradt att er
violinist skulle låta höra sig mellan akterna. Hu:
set var glest besatt.
Konstoärn inträdde. Det var en helt ung man.
Han utförde en fantasi öfver några svenska the-
mata med utmärkt färdighet och känsla. Alastor
betraktade honom noga. Sedan han slutat, utverka-
de sig Alastor tillstånd att gå upp till honom i foyern.
Ser jag rätt ... är det inte Casca?
Grefve Alastor! ni här?
Jag har bref till dig från din far.n
Min far?) ,
nJa, -din föosterfar.n
Casca följde Alastor hem. Jag har på så län-
ge inte skrifvit till honom ... jag trodde att jag
någon gångskulle kunna lemna honom glada un-
derrättelser om mig ...
Det har således gått dig emot?
Jag har försökt att ge några konserter .-- det
har icke gått ... Man vill ej veta af annat än
stora namn. so da
Men att spela så här -mellan-akterna ...)
Går också an, om man har annat sätt att ber-
ga sig. I afton till exempel ... jag skulle ha en
fjerdedel af behållningen --- tealerentreprenören
sade mig, att omkostnaderna jemnt blifvit betäckte.,
Förlora inte modet, vi skola väl tänka på nå-
gon utväg.
Några dagar derefter lästes i en Parisertidning:
Det är i afton, som de sköna konsternas huf-
vudstad får bli vittne till den utad tvifvel märk-
värdigaste företeelse, som man hittills inom ton-
verlden upplefvat. Det är den unge furstesonen
från Wänskapsöarne — detta romantiska hemland
för samtidens saga, — som ändtligen gifvit efter