ms— ÖS —S rr — — — —— — — — ALASTOR. ? TECKNING ÅF C. E. G. VI. De hvita topparne på de höga bergen i Tells fädernesland rodnade redan i morgonsolen. Flere gånger hade redan Alastor, med ögat riktadt på sin kompassring, sökt återfinna vägen till det lilla värdshuset i bergen, der han hade sitt stamhåll, utan att dock lyckas häruti. Han brukade sällan på sina utvandringar medtaga vägvisare. Ingen mensklig varelse eller boning syntes så långt hans öga kunde nå. Icke ens några hjordar syntes, som tillkännagåfvo att menniskör funnos i trakten. Alastor bade redan varit borta från sitt hem sedan middagen föregående dag. Ändtligen hördes långt borta från bergen en glad sång. Alastor gaf ett signalskott med sin bössa. Det. besvarades. Snart såg han på yttersta branten af en klippa en jägare. Han vinkade honom. Med lätta språng flög han öfver bråddjupen och stod snart vid Alastors sida. Ni har gått vilse, herre?) JalV Ni bor på Hellnacht., Ja! kan du visa mig dit?, Hm! vill ni gå hem? Jalp Följ då medl Den unge stengetsjägaren tycktes göra våld pi sig, för att gå så långsamt som Alastor, ehurt rask den sednares gång Var: Det var bra att du kom; sade Alastor, jar tänker i dag resa min väg.n Hvart då? ,Till Paris.n ,Det skall vara en präktig stad. ,Har du lust att följa med?, a a :) Se AftonBl. A7 196, 197, 198, 199, 200, 204, 202 9293, 204, 205, 206, 208, 209 och 210.