ms— ÖS —S rr — — — —— — — —
ALASTOR. ?
TECKNING ÅF C. E. G.
VI.
De hvita topparne på de höga bergen i Tells
fädernesland rodnade redan i morgonsolen. Flere
gånger hade redan Alastor, med ögat riktadt på
sin kompassring, sökt återfinna vägen till det lilla
värdshuset i bergen, der han hade sitt stamhåll,
utan att dock lyckas häruti. Han brukade sällan
på sina utvandringar medtaga vägvisare. Ingen
mensklig varelse eller boning syntes så långt
hans öga kunde nå. Icke ens några hjordar syn-
tes, som tillkännagåfvo att menniskör funnos i
trakten. Alastor bade redan varit borta från sitt
hem sedan middagen föregående dag.
Ändtligen hördes långt borta från bergen en
glad sång. Alastor gaf ett signalskott med sin
bössa. Det. besvarades. Snart såg han på ytter-
sta branten af en klippa en jägare. Han vinkade
honom. Med lätta språng flög han öfver bråd-
djupen och stod snart vid Alastors sida.
Ni har gått vilse, herre?)
JalV
Ni bor på Hellnacht.,
Ja! kan du visa mig dit?,
Hm! vill ni gå hem?
Jalp
Följ då medl
Den unge stengetsjägaren tycktes göra våld pi
sig, för att gå så långsamt som Alastor, ehurt
rask den sednares gång Var:
Det var bra att du kom; sade Alastor, jar
tänker i dag resa min väg.n
Hvart då?
,Till Paris.n
,Det skall vara en präktig stad.
,Har du lust att följa med?,
a
a
:) Se AftonBl. A7 196, 197, 198, 199, 200, 204, 202
9293, 204, 205, 206, 208, 209 och 210.