skilda stadganden, som tid efter annan vidtagits
i slafstaterna angående dit ankommande fria ku-
lörta, i strid mot sjelfva unionsgrundlagen. I
denne (art. IV, sect. 2) förklaras att medborgare
i hvar och en af de förenade staterna äro berät-
tigade till alla de förmåner, som finnas lagligen
tillerkända medborgarne i hvar och en annan stat;
men icke dess mindre här mani slafstaterna stad-
gat, att hvar och en fri främling, af svart eller
mulattfärg, som beträder dessa staters jord, skall
gripas, häktas och offentligen försäljas till slaf.
Saknaden af ordets frihet och af tryckfrihet är
i slafstaterna nästan större än i de mest despo-
tiska riken, så snart frågan är om negerslafveriet.
Man har af det föregående sett, att några frågor
till en slaf, om hans belägenbet eller hans önskan
att se den förändrad, äro nog för att kosta lifvet
inför plantageegarnes kommissionsdomstol, äfven-
som att slafpatronerna ei draga i betänkande att
utfästa stora pris på abolitionisters hufvuden långt
utom slafstaternas gränser, ja i England. Sjelfva
kongressen har genom slafstatsrepresentanternas
inflytande brazts till den förnedrande eftergifven-
heten att icke vidröra abolitionsfrågan, för att icke
beröfvas dessa representanters medverkan vid an-
dra allmänt vigtiga frågor; men möjligheten af
abolitionsfrågans väckande i kongressen är imed-
lertid en ständig anledning till oro hos slafbål-
larne. I ett bådskap till Södra Carolinas lagstif-
tande församling yttrar sig guvernören Mac Duffie
till sina medborgare med oförtäckta ord: Så!
länge kongressens salar stå öppna för diskussio-
nen af denna fråga, kunna vi hvarken vänta lugn
eller trygghet. — I Marion College i Missouri,
förmärktes några oslafviska känslor hos studen-
terna. En Lynch-klubb församlades med anled-
ning deraf. En af professorerna, hans högvördig-
het Dr Ely, uppträdde då till ynglingarnes rädd-
ning inför klubben och förklarade sig emot abo-
litionen, samt framlade en mängd beslut, dem fa-
kulteten funnit för godt att vidtaga, hvaribland
ett hade följande lydelse: Vi förbjuda härmed
alla sammankomster och diskussioner inom stu-
dentkorpsen angående negerslafveriet. Lynceh-
klubben lät härigenom blidka sig; men innan den
åtskildes förklarade den dock, att den skulle mot-:
sätta sig all befordran till offentliga embeten af
någon som hyste abolitionistiska åsigter, och vägra
hvarje sådan samhällsmedlem sitt understöd och
sin gunst.,
Af allt det föregående ser man att slafhållarne
i Nordamerikanska fristaterna bilda en aristokrati
af värsta sorten, i sina anspråk jemngod med de
mest öfvermodiga i den gamla verlden: likgiltig
i valet af medlen för befordrandet af sina enskil-
da fördelar: utan aktning för andras rätt och för
besvurna lagar, när de stå i vägen för dess af-
sigter: samvetslös och grym vid minsta skymt
till motstånd mot dess sjelftagna och godtyckliga
makt: skrytsamt hotande hvar och en, äfven ut-
om dess välde, som djerfs kollationera dess pri-
vilegier med allmänt erkända rättsgrunder. För
att göra likheten fullkomlig, är dessa aristokraters
öfvermod blott ett sken af mod — en lejonhud
för harar: de darra oupphörligt af usurpationens
vanliga snaggfrossa, fruktan. Verldshistorien kän-
ner icke förut och torde hädanefter knappast få
att omtala några mer karakteristiska vedermälen
på pösande skryt under hemlig förskräckelse och
medveten svåghet, än slafmagnaternas uppförande
mot kongressen, för ett årtionde sedan, när de
företogo sig att, som de kallade det, nullifiera)
denna den stora förbundsrepresentationens beslu!
och förklara, att de skulle skilja de Södra stater-
na från de Norra och af de förra bilda en sär
skild union, om kongressen icke gåfve efter för
deras anspråk. Deras i hela Nordamerika bekan-
ta svaghet utgjorde härvid sjelfva grunden för de-
ras öfvermod: de visste att den var lika bekant
för de Norra staternas representanter, som för dem
sjelfva; men tillika — att den var obekant ännu
för verlden, och att kongressledamöternes majori-
tet bestod af alltför skarpsynta statsmän, för att
kompromettera hela förbundets rykte genom att
sätta den söderländska vanmakten på ett skymi-
ligt prof. De hade räknat rätt: kongressen ga!
vika. Detta trotts och denna eftergift hafva se-
dan genljudat angenämt i alla Europeiska ultras-
diatriber och omfattats som ett ofelbart järtecker
till den stora republikens partiella upplösning förs
och fullkomliga omstörtning sedan. Man har an
fört det ryktbara försvaret för NewOrleans, un-
der Jacksons befäl, som ett bevis på de Södr:
staternas militäriska styrka, förgätande att landet
samtliga skarpskyttar hade församlat sig. der; fö!
att, gynnade af lokalen, och väl beskyddade bak: