— Den nyligen utgifna 49:de delen af De la
Gardieska arkivet, som nu är komplett utkom-
met, innehåller bland annat ett slags memoirer
eller anteckningar af exeeMensen De la Gardie sjel!.
Uti dessa anteckningar träff:r man dea högst öf-
verraskande och för vår historia vigtiva nyheten, att
framlidne Konung Carl XII isinnet umgåtts med
ingenting mindre än en önskan, som likväl lyckligt-
visicke hunnit till en fullmozgnad plan, att undean-
rödja den nyligen fastställda rezeringsformen och
i stället insätta den af år 4772. Vi meddela här
nedan hvad uti anteckningen derom förekommer:
I Mars 4840 hade Adlersparre, Platen och Ce-
derström tillstyrkt konungen att låta arrestera grefve
De la Gardie, såsom den der talat emot regerings-
formen. Jag hade dåp, berättar grefven, en lång
entretien med konungen. H. Maj:t hade helst sett
att vara ensam med mig, ty han hade ej så alldeles
rent samvete som jag. just i det man förevitade mig.
nemligen ändring af regeringsformen; han hade, nå-
gra veckor förut. sjelf föreslagit mig det, sagt mig,
att Ruulh Armfelt, Sindels och Adlercreutz voro
med honom härom ense, och gaf mig till och med
ett af honom sjef egenhändigt skrifvet förslag till
en ny regeringsform, i det närmaste I:k 1772 års.
men utan rådkammare och med några tillägg af1789
års säkerhetsakt. samt rättighet för konungen att sluta
fred och göra krig. Han fruktade nu jag skulle nämna
något härom, och det var skälet hvarföre han ville
vara ensam; men jag åter hade mina stora skäl, ett
några skulle höra allt hvad jag sade. på det man
bvarken skulle förebrå mig att hafva mankerat H. M.,
eller misstänka mig för den låghet att kunna be om
förlåtelse. då jag var fullkomligt oskyldig. Af dessa
skäl begärde jag, att H. E. Ergeström och general
Adlerercutz skulle vara närvarande. De voro det äf-
ven. H. M. var mycket embarrasserad; jag begynte
och sade, att jag skattade mig Icyklig från detta mo-
ment att af H. M. sjelf få veta för hvad brott jag
misstänktes. Konungen svarade mig efter någon stunds
uppehåll: Jo man bar sagt mig, att grefven vid
alla tillfällen talar och handlar emot regeringsformen,
och när man har en gång bekommit den, är det en
skyldighet att den lyda och försvara. Jag försäkrade
H. M., att jag nogsamt kände d-nna pligt, ehuru jag
visserligen ej vore bland dem, som med bifallsförun-
dran sågo ett så ofullkomligt, till och med skadligt
arbete, som vår regeringsform; men att aldra minst
väntade jag en förebråelse i denna väg af H. M.,
hvilken sjelf så kort tid förut sagt mig, att nuva-
rande regeringsform vore oduglig. Konungen, myc-
ket brydd, balbutierade några ord och sade: Det
har jag aldrig sagt.n Förargad alt emottaga en de-
menti, den jag ej förtjente, sade jag: Jag ber E.
M. underd. om förlåtelse, men, — jag kom i hettan
att svärja — vid detta bord har E M. sagt mig
det och mer änna om regeringsformen. Jag frågade,
om H. M. befallde, att jag skulle nämna en anekdot
som ännu mer skulle påminna H. M. (jag mente dess
egen handskrifty; men det sade han intet behöfdes,
Han blef röd i ansigtet som blod, men begynte skratta
och sade: Han bar rätt, jag sade att det är en
futtig regeringsorm. Derefter gaf han mig sin hand
och sade: ag Önskar allt måtte å båda sidor vara
glömdt. Ni kan vara Övertygad, att jag alltid ihå
kommer vår gamla vänskap. och att ni under f
konungens-tid gjort mig ijenster. Jag sade då: Jag
ser lixväl ofta personer nu emottaga synbara bevis
af E. M:s nåd, hvilka då gjorde allt för att misstyda
E. M:s gerningar och stifta ondt mellan E, M. och
konung Gust:f Adolf. Jag missunnar dem ej den
lycka de njuta, jag begär dessutom ingenting och ber
upderdånigast E M. vara f rad, att jag ingenting.